Sänkt hörsel hos äldre relaterat till personlighetsförändring

Av Anne Ingeborg Berg, fil dr, universitetslektor Göteborgs universitet, psykologiska institutionen
Nyckelord: Åldrandet/Socialgerontologi


Ett skäl till att för lite resurser läggs på att upptäcka och behandla hörselnedsättning, kan vara att sänkt hörsel inte utgör ett relativt betydande hinder för förmågor att klara sig i vardagen för äldre. Man kan sköta dagliga uppgifter och förflytta sig obehindrat trots sänkt hörsel, skriver psykolog Anne Ingeborg Berg. 

Vartannat år över en 6-årsperiod besvarade 400 individer i åldrarna 80–98 år formulär som mätte personlighetsdragen emotionell stabilitet och utåtriktning (Octo-Twin se faktaruta). Resultatet visade att under studien förändrades inte deltagarna avseende emotionell stabilitet, men de blev generellt mindre utåtriktade. Förändringen var anmärkningsvärt nog mer uttalad hos dem med hörselnedsättning. Fyndet ifrågasätter den allmänna uppfattningen och även det vetenskapliga antagandet att människans personlighet är att betrakta som huggen i sten efter 30 års ålder. Personlighet har ansetts som något oföränderligt och resistent mot yttre omständigheter, men på senare tid har forskare inom personlighetspsykologi ägnat sig allt mer åt att förstå människans personlighet i ljus av ett utvecklingsperspektiv.

Under livsloppet exponeras vi för olika utmaningar och går genom faser som kan resultera i olika typer av mognad. Personlighetsutveckling måste därför förstås i detta perspektiv. Att enbart hörselnedsättning och inga andra fysiska, funktionella eller kognitiva faktorer kunde relateras till förändring, framhåller betydelsen av att öka insatser att identifiera och åtgärda hörselproblem inom vården. Utåtriktning är i dag ett av de mest frekvent beforskade personlighetsdragen. Utåtriktade individer tycker om att umgås med andra, upplevs som energiska och gillar att ta plats i sociala sammanhang. De är också mer nöjda med sina liv, det har vi sett i tidigare studier. Utåtriktning speglar en positiv grundinställning till livet, men det är också sannolikt att de flesta upplever en positiv effekt av att tillbringa tid med andra människor och utåtriktade människor ägnar sig naturligt nog mer åt sociala aktiviteter. Mer intressant blir det när en studie från 2011 också kunde visa att efter social aktivitet rapporterade utåtriktade personer högre välbefinnande jämfört med inåtriktade. Social aktivitet fanns alltså i högre grad tillgängligt som ett sätt att reglera emotioner och välbefinnande för utåtriktade.

Enligt tidigare forskning skulle fysisk och kognitiv funktion, och inte minst den egna upplevelsen av minnesförmåga, kunna vara av betydelse för förändring i utåtriktning. I tillägg till dessa faktorer inkluderade vi även självskattad hälsa, belastning av sjuklighet, syn- och hörselnedsättning. Av alla mått var enbart hörsel relaterat till en tilltagande nedgång i utåtriktning. Möjligtvis är det mindre komplicerat och mer effektfullt att kompensera sänkt rörlighet som ett hinder för ett rikt socialt liv och svårare att kompensera för ett funktionshinder som direkt stör kommunikationen med andra. När det blir för besvärligt att nå fram till varandra blir utbytet av att umgås för litet i förhållande till vad det kostar och kan i värsta fall leda till att både personer med hörselnedsättning och deras omgivning undviker umgänge.

”Det är liksom något beundransvärt i att vara blind och hantera det. Funktionshindrad och hantera det. Höra dåligt? Är det nåt att klaga över?!”
(Citat från intervjuperson i en studie av Southall och kollegor från 2010.)

Citatet ovan är ett uttryck för att hörselnedsättning är ett funktionshinder som inte prioriteras tillräckligt inom vården. Ett skäl till att för lite resurser läggs på att upptäcka och behandla hörselnedsättning kan vara att sänkt hörsel inte utgör ett relativt betydande hinder för förmågor att klara sig i vardagen för äldre. Man kan sköta dagliga uppgifter och förflytta sig obehindrat trots sänkt hörsel. Hos äldre individer med hög grad av samsjuklighet prioriteras följaktligen andra ohälsotillstånd som anses allvarligare. Det är tyvärr inte ovanligt att de psykosociala behoven hamnar längre ner på listan i vad som åtgärdas. Viktigt att notera är därför att flera studier har visat att genom att lägga tid på att anpassa hjälpmedel i rehabilitering minskar de negativa effekterna av hörselnedsättning betydligt.

De särskilda utmaningarna som följer med att uppnå en god ålderdom har Paul och Margaret Baltes fångat i definitionen: ”Att åldras väl innebär en livslång process med syfte att minimera förlusterna och maximera fördelarna.” Möjligheter och hinder för välbefinnande har därför varit fokus i åldrandeforskningen senaste decennierna. Överlag verkar välbefinnande vara stabilt eller till och med öka fram till 80 års ålder, då en avmattning av kurvan och en nedgång ofta ses. Denna till synes relativa stabilitet kräver dock en närmare granskning, där subgrupper av individer som avviker från det stabila medelvärdet identifieras; grupper med ökad risk för sänkt välbefinnande och grupper som till och med blir mer nöjda med livet. Riskgruppen inkluderar individer med stor belastning av sociala och hälsomässiga förluster och sänkt anpassningsförmåga, medan friskgruppen å andra sidan inkluderar individer med ett rikt socialt liv och personlighetsdrag som förknippas med god förmåga till anpassning.

Särskilt viktigt är det att ha någon att anförtro sig till, att det finns någon man delar det innersta med. Förlust av partner och vänner är därför inte bara hot mot välbefinnande i termer av sorg, utan kan även innebära att man förlorar den man har delat sorger och glädje med. I vilken grad vi söker andra människors sällskap beror i sin tur delvis på personlighet. Men forskning visar samtidigt att i tider av motgångar av olika slag verkar utåtriktade människor klara sig bättre, delvis därför de är bättre på att söka stöd hos andra. På så sätt fungerar personlighetsdraget utåtriktning som en förutsättning för att tillgodogöra sig social samvaro och bidrar indirekt som skyddsfaktor som stabiliserar välbefinnandet i tider av förluster. Även om vi inte kan dra slutsatser kring orsakssamband kan vi ändå anta att kopplingen mellan sänkt hörsel och minskad utåtriktning utgör ett potentiellt hot mot välbefinnande hos äldre.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 25 september 2014 - 11:54 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 3/2014 • Hjälpmedel »

»Att åldras väl innebär en livslång process med syfte att minimera förlusterna och maximera fördelarna.«

Fakta | Tvillingstudie

Origins of Variance in the Oldest-Old: Octogenarian Twins (OCTO-Twin)
Populationsbaserad studie av 351 tvillingpar från Svenska Tvillingregistret. 80–98 år med genomsnittsålder 83 år. Deltagarna testades och undersöktes vartannat år från 1991 och framåt. Information om hälsa och funktion, personlighet, välbefinnande, socialt nätverk, kognitiv funktion mm inhämtades vid varje tillfälle. Tidigare i år publicerades en artikel i Journal of Personality där forskningsresultat presenterades från analyser av stabilitet och förändring i personlighet hos individer från den svenska OCTO-Twinstudien. 

Loading   Sökning pågår