Teknik som komplement

Av Inger Raune, journalist
Nyckelord: Hjälpmedel och tillgänglighet


Som vårdforskare har vi ett stort uppdrag i ett skede då marknaden kommer att översvämmas av tekniska produkter, säger Christine Gustafsson vid Mälardalens högskola som har varit med och skapat robotkatten.
– Vi måste ta oss an de etiska aspekterna vid användningen av teknik. Tekniken lovar mycket men det finns lite forskning kring huruvida den håller vad den lovar.


Katten ligger tungt på mitt bröst och den är varm och go. När jag stryker den över ryggen jamar den och efter ett tag spinner den mjukt. Jag är på besök på Mälardalens högskola i Eskilstuna och håller i en av de första robotkatterna – JustoCat. Den har utvecklats i samarbete mellan vårdforskare, robotikforskare och personal på ett äldreboende. Katten har inget namn och det finns en mening med det, säger Christine Gustafsson, sjuksköterska, universitetslärare samt forskare inom hälsooch välfärdsteknik. Hon är en av skaparna till robotkatten.

– Tanken är att katten ska kunna vara ett redskap i omvårdnaden om personer med demenssjukdom. Vi har med avsikt inte satt något namn på den för det kan den personen, som får den i sin famn, göra. Det är snart fem år sedan hon disputerade med avhandlingen ”Närhet på distans – kommunala nattsjuksköterskors vårdande.” Vilket inte är så långt borta från det hon håller på med i dag, säger hon.

– Under arbetet med avhandlingen tyckte jag mig upptäcka teknikens värde och möjligheter. Det blev en ingång till hälso- och välfärdsteknik. Som det ser ut på många ställen i dag är man kanske två nattsjuksköterskor för ett stort antal vårdtagare. Då är man mycket beroende av tekniken. Hon tycker om teknik och ser med spänning på utvecklingen.

– Men som vårdforskare har vi ett stort ansvar i ett skede då marknaden kommer att översvämmas av tekniska produkter. Vi måste ta oss an de etiska aspekterna vid användningen av teknik. Tekniken lovar också mycket men det finns lite forskning kring huruvida den håller vad den lovar.
– Kommunikationsteknik säger att den ska få människor att bli mer sociala och känna sig mindre ensamma.

Men om det blir så har vi ingen aning om. Det kan vara så att man blir än mer isolerad i och med videosamtal istället för fysiskt möte med personal. Det vet vi inte. Det är ett spännande område och hon har två doktorander som arbetar med det här området. En av dem är i Västerås och tittar på trygghet, säkerhet, hälsa och kommunikation för den äldre och anhöriga, i samband med e-hemtjänst.

E-hemtjänst!? Efter en viss reaktion från min sida tar Christine Gustafsson ett exempel.

– Låt oss säga att du har behov av fem besök från hemtjänsten varje dag. Då kanske några av dessa besök kan ske per bildtelefon med videoskärm. Då har du två mänskliga besök och sedan ringer någon upp de andra gångerna för att fråga hur det är.

– Det kan vara ett komplement. Den tekniken kan också vara hjälp för anhöriga som kanske bor långt borta. Det kan vara en trygghet för dem att kunna se mamma eller pappa – inte bara höra rösten. – Det finns stora möjligheter men teknik måste användas varsamt på ett etiskt sätt. Det kan forskningen bidra med.

Christine Gustafsson arbetar delvis inom ”Samhällskontraktet” som är samverkan mellan Eskilstuna kommun, Västerås stad och Mälardalens högskola. Ett område har varit Hälsoteknik, som numera oftare heter Hälso- och välfärdsteknik. Hon samlade ihop olika forskare inom högskolan, som var intresserade av Hälsoteknik; vårdforskare, forskare inom robotik, datavetenskap, specialpedagogik, kommunikation, energi- och miljöteknik osv. Vid första träffen nämndes den japanska robotsälen Paro. Strax efter åkte några på studiebesök till den geriatriska avdelning i Jönköping som har en Sally, som sälen heter där. – Den är otroligt söt med sina stora mörka ögon som blinkar. Men utifrån reminiscence-metoden – att använda minnen från förr – kanske det leder fel, för hur många har minnen av en säl?

Så då föreslog Christine Gustafsson en katt istället.

– Har man någon gång haft en katt i knät vet man känslan när den har lagt sig till ro och börjar spinna. Det är en go’ känsla när katten visar att den är nöjd och att jag har bidragit till det.

– Vi bestämde att vi skulle göra en katt som var så enkel och billig som möjligt. Den skulle andas, jama och börja spinna, men först efter att man tagit i den och klappat den.

Samtidigt ska den vara lätt att sköta. Bristerna med sälen Sally är att den är svår att hantera hygieniskt. Därför är katten gjord så att det ska vara enkelt att ta bort skinnet och tvätta det i 30 grader och torktumla. Samma sak med innerkudden. Motorlådan går också att ta ur och tvätta av med sprit. På det här viset har varje person sin katt, det vill säga skinn. Enheten köper kanske en katt med flera skinn, för att enkelt kunna hantera den hygieniskt. Kostnaden för skinnet är 250 kronor inklusive innerkudden. Hela katten med den tekniskt avancerade tekniklådan kommer att kosta 12 000 kronor (sälen kostar drygt 60 000 kronor).

Målgruppen är människor som är i ett sent skede i sin demenssjukdom.

– Det är individer vi pratar om och vi måste vara försiktiga när vi introducerar katten, säger Christine Gustafsson.

– För det första får man inte luras. Det är en robotkatt, det är ingen riktig katt. Sedan gillar inte alla människor katter, man kan ha dåliga erfarenheter av katter eller komma från en kultur där man är rädd för hundar och katter.

En pilotstudie är gjord med den första katten. Dels för att man ville se vad man skulle kunna studera och mäta, dels för att kunna dokumentera hur katten användes. I studien ingick fyra personer med demenssjukdom i sent skede med utåtagerande symtom; aggressivitet, vandringsbeteende, skrik och liknande.

– För tre av de här fyra personerna som var med, kan vi se tendenser till att utåtagerande symptom minskar och även att livskvaliteten ökar, säger hon.

– Vi säger bara tendenser, för egentligen var inte syftet att mäta detta utan mer att se om prototypen fungerade.

Däremot visar intervjustudier, där anhöriga och personal har ingått, på kattens värde, säger hon.

– Det är resultat som talar för att vi ska fortsätta utveckla katten. Nästa steg är att nu i höst kommer 40 katter att gå ut i en forskningsstudie i Eskilstuna och Västerås. Samtidigt som katten kommer att lanseras ut på marknaden. Det har dröjt eftersom den ska klassas som en medicinskteknisk produkt.

Under hela processen med framtagandet av prototyperna av katten har ett äldreboende aktivt funnits med. De har varit med hela resan och tyckt till. Några åsikter utifrån den första katten var att den skulle vara lite mjukare och gosigare. Gärna lite större och stadigare. Christine Gustafsson tycker det är viktigt att ha ett användarperspektiv. Det är ofta vi som inte ska använda tekniken som har en massa åsikter. Hon tar Nattfrid som exempel, nattkameran som finns istället för nattliga tillsynsbesök.

– Då tycker vi att jaha nu ska man ha in kameror i sovrummet också, ska man inte få vara i fred någonstans.

– Det är ofta här vi fastnar i debatter om teknik i vården och omsorgen. Men frågar man användarna säger många att hellre en kamera än en främmande människa som kommer in med nyckel, som tittar på mig när jag sover och kanske även väcker mig.

Nattfrid är en kamera som går igång några minuter i timmen för att titta till personen, enligt ett överenskommet schema. Tekniken i dag är sådan att kameran egentligen inte behöver skicka iväg en bild på dig utan det kan vara på en blå streckgubbe. Om streckgubben ligger på golvet går larmet och personal åker dit.

– Övervakning är ett ord som många vänder sig mot, säger Christine Gustafsson. Men varför hymla med det – det är övervakning, utifrån att jag har ett behov.

– Frågan är då om man känner sig övervakad? I en amerikansk studie finns beskrivet att personerna berättar om kameran som: A friendly eye in the sky – inte Storebror ser dig.

Forskarna inom hälso- och välfärdsteknik inom Mälardalens högskola har nära kontakter med Robotdalen i Västerås och teknikerna där inom ”Technology for independent life”. Giraffen är kanske den mest kända roboten. Den är en informations- och kommunikationsutrustning som kan underlätta äldre personers kontakt med omvärlden. Den är fjärrstyrd, rullar fram och har en videoskärm som ansikte. Ytterligare teknik som redan används är rörelsedetektorer på till exempel dörrmattan som varnar när personen är på väg ut mitt i natten.

– Om vi tittar på den demografiska utvecklingen, oavsett om vi har ekonomin, kommer det inte att finnas tillräckligt med personal i framtiden. Därför finns det stora förhoppningar på teknik som kan vara till hjälp. I vår västerländska kultur har självständighet och autonomi ett högt värde. Här tror jag att tekniken kan hjälpa oss att behålla det värdet.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 25 september 2014 - 12:07 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 3/2014 • Hjälpmedel »

INTERVJUAD: Christine Gustafsson är sjuksköterska, universitetslärare samt forskare inom hälso- och välfärdsteknik.

»Det finns stora möjligheter men teknik måste användas varsamt på ett etiskt sätt. Det kan forskningen bidra med.«

»Det är individer vi pratar om och vi måste vara försiktiga när vi introducerar katten.«

Loading   Sökning pågår