Den ljusnande framtidens omsorg och vård – teknologi en katalysator för nytänkande

Av Jonas Nilsson, journalist
Nyckelord: Hälsa – ohälsa, Sjukvård


Rapporten Empati och high tech beskriver hur sjukvården behöver bli ”riskvård”, genom att med hjälp av ny teknik minska risken för att sjukdomar uppstår. Rätt använd kan tekniken ge besparingar som finansierar en värdigare omsorg om äldre, i en framtid där vi av resursskäl inte kan producera vård och omsorg som vi gör i dag. Anders Ekholm är en av rapportförfattarna.

Det finns en allmän uppfattning att politiska beslut och reformer bör förankras i fakta och gärna understödjas av forskningsresultat. Men forskningen beskriver oftast samband i historien för att ge en bild av verkligheten. En framåtsyftande, evidensbaserad politik kräver därför en transformation av forskningsresultat för att kunna frammana ”hur världen skulle se ut om den inte såg ut som den gör”. Anders Ekholms arbete på Institutet för framtidsstudier handlar bland annat om att måla upp den kontrafaktiska verklighet som till exempel en viss politisk reform kan resultera i. Under sin tid som analyschef på Socialdepartementet sysslade han också med framtidsstudier, bland annat i det så kallade LEV-projektet – Långsiktig efterfrågan av välfärdstjänster. Projektrapporten ”Den ljusnande framtid är vård” (2010) beskrev en förväntad utveckling av demografi, hälsa, sjuklighet och dödlighet fram till 2050 och hur det skulle påverka behovet av vård och omsorg. 

Bättre hälsa förutsågs minska vård- och omsorgskostnaderna per individ, men samtidigt ge en ökning av de totala kostnaderna bland annat på grund av en ökad medellivslängd. Samtidigt prognosticerades en personalbrist inom vård och omsorg med ca 65 000 årsarbetare redan till 2030. Slutsatsen blev att det i framtiden inte går att producera vård och omsorg på samma sätt som i dag.
– Även om vi hittar pengar, vilket är svårt politiskt sett, så kommer vi inte att hitta personalen, säger Anders Ekholm.
Ur den insikten föddes projektrapporten ”Empati och high tech” (2012), där Anders Ekholm (tillsammans med Drasko Markovic) målar upp ett scenario över vården och omsorgen år 2050.
– Hur skulle det se ut om man med utgångspunkt i teknik som finns idag designade vård och omsorg från scratch, utan förutfattade meningar? En möjliggörande faktor, som inte funnits till hands tidigare, är att komplexiteten som kännetecknar systemen för vård och omsorg nu närmar sig att kunna kontrolleras.
– Det är först nu vi börjar få metoder att hantera komplexitet, genom att vi bygger kraftfulla datorer, säger Anders Ekholm. 

Den bärande tanken som också gett rapporten dess namn är att det behövs mer av både empati och teknologi, för att både kunna hushålla med begränsade resurser och upprätthålla en god kvalitet. Anders Ekholm beskriver hur all vård och omsorg produceras i mötet mellan professionen, systemen och patienten eller brukaren.
– Ändrar du inte mötet så ändrar du inte resultatet, säger han. Han tycker att de system som finns nu dessvärre driver mot allt mindre empati och exemplifierar med vårdcentraler där korta kvartar av konsultation kring enskilda krämpor tränger bort lyssnande och samtal som syftar till en helhetssyn. 
– Vi bygger in en massa saker som omöjliggör empati, vilket ju är fel. Vi bygger processer som egentligen omöjliggör fasta kontakter inom vården, du har ingen patientansvarig läkare till exempel. 
Anders Ekholm anser att vi har ”industrialiserat empatidelen” på grund av att vi inte har tagit tag i det som borde vara high tech: alla saker som vi inte behöver människor till, som vi ändå använder människor till – dessutom på ett dåligt sätt. 
– Vi ska bygga in i systemet det som möjliggör och ”pushar” empati. Men då måste vi ta hand om high techprylarna också, för annars har vi inte råd. Det är vår grundläggande tes. 

I framtidsscenariot förutser Anders Ekholm att den sammanlagda tiden för mänskliga möten i vård och omsorg minskar, eftersom det han kallar de stora volymerna med meningslösa möten tas bort. Men den tid för möten som finns kvar är fördelad med kraftig övervikt till dem som verkligen är i behov av den. Inspirationen kommer till viss del från bank- och försäkringsbranscherna och det som hänt där när det gäller kundernas egen medverkan i systemen av tjänster. Tanken är att driva industrialiseringen av mindre komplexa vårdåtgärder så långt som möjligt. Vi förutsätts också kunna sköta mildare åkommor hemma eller per telefon – vad en telefon nu är år 2050. Därigenom öppnas möjligheter att föra över resurser till mer komplexa sammanhang, som till exempel vården av och omsorgen om multisjuka äldre. Den high tech som rapporten beskriver kan användas för att automatisera och effektivisera till exempel provtagning och screening, men också för att ställa diagnoser, fatta beslut om behandlingar och kommunicera detta med vårdtagare på ett mer effektivt sätt. Även det som vi i dag tänker oss förutsätter empatiska personkontakter kan tas över av olika typer av maskinerier. Anders Ekholm exemplifierar med studier på smärtpatienter som genom automatgenererade sms både får frågor om och feedback på sitt smärttillstånd. 
– Alla som är med vet att det är maskiner som skickar det där, men patienterna får också mycket lättare att hantera sin smärta. 

Informationshanteringen kan också användas för det som rapportförfattarna kallar riskvård, det vill säga att identifiera människor med risk för att bli sjukvårdsbesökare och kunna sätta in insatserna innan de kommer dithän. Anders Ekholm berättar att i några landsting provas redan så kallad aktiv hälsostyrning. Med statistiska modeller predikteras vilka som kommer att bli storbesökare nästa år på akuten, varvid sjuksköterskor kontaktar dessa personer. I de grupper man når och som tackar ja till hjälp ser man en 20–40-procentig reduktion i vårdbehov och kostnader, med ökad livskvalitet och oförändrad mortalitet. 
– Alla vinner; minskade kostnader, ökad hälsa – och det bara genom att på ett systematiskt sätt börja skatta risker för vård snarare än att bara ”ta dem när de kommer”. 

När det gäller omsorgen i framtiden måste man enligt Anders Ekholm först resonera kring om det är möjligt att minska behovet. Om man exempelvis får tag i alla i femtioårsåldern med högt blodtryck kan man genom intervention i form av motion, kostomläggning och i viss mån medicinering minska strokeincidensen med en fjärdedel i sjuttioårsåldern. Det går också att bygga system som minimerar och riktar om personalinsatserna till när de bäst behövs. En blodtrycksmanschett som brukaren själv hanterar kan rapportera uppmätta värden till en hälsotjänst, som automatiserat kan ge påminnelser och råd per sms, men om värdena ändå inte förbättras ringer i stället någon personal. 
– Att använda personal som en sista resurs i stället för som en första kan antagligen skala bort ganska stora volymer. 

Det är också så att 75 procent av omsorgsarbetet görs av någon annan än omsorgspersonalen: de anhöriga. Anders Ekholm anser att man för att dra nytta av detta faktum kan konstruera system som exempelvis rapporterar att en anhörig varit på besök och konstaterat ”allt bra”, varvid personalen inte behöver lägga tid på en sådan kontroll den dagen. Ett ytterligare steg är att, när omsorgsbehovet ändå uppstår, titta på om det går att ersätta vissa personalinsatser med maskiner. Anders Ekholm nämner till exempel hårtvättsrobotar, som med sina tjugofyra ”fingrar” aldrig tröttnar på att massera hårbotten, eller robotiserade äthjälpmedel. Städrobotar och så kallade exoskelett – ”robotdräkter” som kan ge sköra personer stöd, styrka och balans vid fysisk aktivitet – kan ta över många tunga arbetsuppgifter för personalen som i stället kan ägna sig åt något mer kvalitetsgivande. 
– Målet är empati och empati sköts bäst av människor, säger Anders Ekholm.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 25 november 2014 - 00:53 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 4/2014 • Åldrandets hälsa »

Intervjuad: Anders Ekholm, vice vd på Institutet för framtidsstudier, tidigare analyschef på Socialdepartementet där han bland annat undersökt det framtida behovet av vård och omsorg. 

»Hur skulle det se ut om man med utgångspunkt i teknik som finns i dag designade vård och omsorg från scratch, utan förutfattade meningar?« 

»Vi ska bygga in i systemet det som möjliggör och ”pushar” empati. Men då måste vi ta hand om high tech-prylarna också …«

Loading   Sökning pågår