Det handlar om rättvisa!

Av Inger Raune, journalist
Nyckelord: Hälsa – ohälsa


Vad händer när man blir äldre? Var har jag för rättigheter, vad kan jag göra själv, vilka krav kan jag ställa. Information om detta kan också ge möjlighet att leva ett gott liv.
– Det handlar om rättvisa! Svenskfödda får den informationen, varför skulle inte alla få det? Det säger professor Synneve Dahlin-Ivanoff.

– Vi kan inte säga att det är någonting som sticker ut när det gäller skillnader i hälsa hos svenskfödda och utrikesfödda. De är alla svenska medborgare som bor här. Skillnaderna är lika stora som mellan alla andra äldre personer. Däremot har vi insett att det är lätt att få stereotypa bilder av människor bara för att de kommer från andra länder. Det säger Synneve Dahlin-Ivanoff, professor i arbetsterapi och forskningsledare för en tväretenskaplig forskargrupp. Hon beskriver de hälsofrämjande projekt de har i två olika stadsdelar i Göteborg. Det första var i Örgryte-Härlanda. Deltagarna var cirka 460 äldre personer 80 år eller äldre och födda i Sverige. De bodde i ordinärt boende, hade ingen hemtjänst men några hade trygghetslarm. De lottades in i tre olika grupper. En grupp fick förebyggande hembesök med information om vilken hjälp och stöd som finns. En annan grupp fick hälsofrämjande utbildning och utrymme att diskutera i det man kallade seniorträffar. En tredje grupp av deltagarna utgjorde en kontrollgrupp och fick varken utbildning eller hembesök.  

Det man såg var att interventionerna gav effekt – framför allt seniorträffarna, säger Synneve Dahlin-Ivanoff. Resultaten är inte helt klara men enligt henne ser det ut som om dessa träffar har större hälsofrämjande effekt än vad förebyggande hembesök hade.
– Men hembesöken har också effekt. I alla fall är de bättre än ingenting, vilket framkom i jämförelse med kontrollgruppen!
Ett likadant projekt startades sedan i Angered. Här ser demografin och den socioekonomiska statusen annorlunda ut än i Örgryte-Härlanda. Många som bor här är utrikesfödda. I det här projektet vände man sig till personer från Finland, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Kroatien och Montenegro. Deltagarna har olika bakgrund, de kan komma hit som flyktingar från krig, andra via arbetskraftsinvandring eller både och.  

Synneve Dahlin-Ivanoff säger att projektledarna har arbetat nära de olika intresseföreningarna.
– All information, skriftlig som muntlig, har vi diskuterat med dem för att det ska passa målgruppen så bra som möjligt. Här är deltagarna från 70 år och uppåt, alltså tio år yngre än i det tidigare projektet.
– Den lägre åldersgränsen föregicks av långa diskussioner. Men vi hade nog en uppfattning att utrikesfödda har en högre grad av sjuklighet. Det var några av våra förutfattade meningar som vi hade men när vi väl började studera grupperna fann vi ingenting som stödde detta.
Syftet med projekten är att informera och ge verktyg för att hantera de förändringar som kommer med stigande ålder.
– Vad händer när man blir äldre? Vad har jag för rättigheter, vad kan jag göra själv, vilka krav kan jag ställa? Det vill säga vi ger information om de redskap som ger möjlighet att leva ett gott liv.  – Det handlar om rättvisa! Svenskfödda får den informationen, varför skulle inte alla få det?
– Det vi pratar om är inte utifrån någons kultur. När vi diskuterar till exempel hjälpmedel kan det vara stigmatiserande, men det är det ju bland svenskfödda äldre också.

Informationen måste ges ett begripligt sätt, vilket bland annat rör språket. Hon berättar att de har arbetat mycket med tolkar och även haft med personer i projektledningen som kan något av språken. Under projektets gång har Synneve Dahlin-Ivanoff och hennes kolleger studerat effekterna av interventionen, men också vilka problem som uppstår när deltagarna går in i en sådan här studie. Redan från början var det intressant att upptäcka andra typer av problem när det gällde rekryteringen av deltagare till projektet i Angered, säger hon. 
– Många var svåra att nå per telefon då de inte har fasta telefonabonnemang. Andra svarade inte på brev. 
Rekryteringen tog tid. De fick använda sig av lite ovanligare metoder, som att via radiokanaler sprida information om projektet på målgruppernas egna språk. Synneve Dahlin-Ivanoff säger att nu är det lite lättare att rekrytera, mycket tack vare tidigare deltagare som berättar om sina erfarenheter. 
– Människor har med tiden fått förtroende för oss. 

De båda projekten har som grund en och samma handbok – Livslots för seniorer. En sak har de dock lagt till i projektet i Angered och det är ett kapitel om stress. 
– Eftersom vi träffar människor som har varit med om krig möter vi också andra problem. 
De som arbetar i projektet är en sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut och en socionom. De leder olika delar i interventionerna i seniorträffarna. De utgår från frågor som personen eller gruppen tar upp som det viktigaste. Man går gemensamt igenom kapitlen i boken och diskuterar. Deltagarna har många egna idéer om hur man kan göra. Här både ger de och får tips och råd, säger Synneve Dahlin- Ivanoff. 
Deltagarna har fått välja vilka de vill vara tillsammans med; en grupp som pratar modersmålet, en blandad eller i en grupp där man bara pratar svenska. Det här är intressant och problematiskt, säger hon. 
– De är svenska medborgare födda i ett annat land. De ser sig som svenskar medan många i omvärlden ser dem som annorlunda. Vi som håller i de olika grupperna lär oss hur mycket som helst – hela tiden. 

Hon säger att den egentliga skillnaden mellan de två projekten har varit rekryteringen och själva implementeringen, hur de skulle kunna genomföra själva interventionen, inte interventionen i sig. 
– Vi har lärt oss under resans gång, säger hon. 
– För vad det handlar om är att vi ska ha en jämlik hälsa och en rättvis fördelning av resurser. Då måste också alla få veta vilka möjligheter som finns. 
– Annars blir man dubbelt utsatt; dels som gammal och skör, dels som icke-svenskfödd när man inte får den vanliga informationen kring vilka stöd och vilken hjälp som finns. 
Resultaten visar att det inte finns någon skillnad på nyttan av hälsofrämjande insatser mellan personer från olika länder. 
– Man tänker på samma sätt kring själva åldrandet liksom i förhållandet till den egna hälsan. Det visar inte minst intervjustudierna vi har gjort. 

Samtidigt säger hon att man måste vara medveten om vilka deltagarna är, vilka har tackat ja och vilka har tackat nej? 
– Har vi fångat eliten, de som redan vet och kan? Eller har vi med dem som verkligen behöver information? 
Den äldsta som har varit med var 96 år. Men en hel del av de allra äldsta tackade nej, för det behöver inte jag. ”Jag är mycket piggare än alla mina jämnåriga vänner…” 
– Det är precis dessa personer vi vill nå. Vi vill ju lära ut förebyggande tips, inte när sjukdomarna har slagit till. 
I de båda projekten arbetar man nära verksamheterna i stadsdelen och primärvården. Det är där interventionerna görs, säger Synneve Dahlin-Ivanoff. Vi forskare studerar och sammanställer effekterna av dessa. 
Fortsättning av projekten pågår. Nu koncentrerar de sig mest på seniorträffarna eftersom det är där de har sett de bästa effekterna. 
– Det bästa är nog dock att erbjuda både förebyggande hembesök eller träffar så att den äldre kan välja. Alla vill inte vara i grupp. 

”Livslots” ingår i det nya AgeCap, Centrum för åldrande och hälsa, inom Göteborgs universitet. Den första doktoranden kommer att disputera på resultat från studierna i dessa projekt (i februari 2015). Avhandlingen kommer bland annat att fokusera på hur förutsättningarna till god hälsa skiljer sig mellan grupper. Synneve Dahlin-Ivanoff säger att deltagarna i Angeredsstudien ofta har lägre utbildning och att de många gånger har haft svårt att ta sig in på den svenska bostads- och arbetsmarknaden. 
– Man känner sig mindre delaktig i samhället, trots att man känner sig som svensk och har bott i Sverige i många år.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 25 november 2014 - 00:34 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 4/2014 • Åldrandets hälsa »

Intervjuad: Synneve Dahlin-Ivanoff, professor i arbetsterapi, Göteborg

»Vad händer när man blir äldre? Vad har jag för rättigheter, vad kan jag göra själv, vilka krav kan jag ställa?«

»…vi ska ha en jämlik hälsa och en rättvis fördelning av resurser. Då måste också alla få veta vilka möjligheter som finns.«

Loading   Sökning pågår