Farlig förbindelse – om depression och suicid bland äldre

Av Jonas Nilsson, journalist
Nyckelord: Hälsa – ohälsa


Professor Margda Waern är pionjärforskaren när det gäller självmord bland äldre i Sverige. Hon berättar här om riskfaktorerna för självmord, där depression är den starkaste och därför intar en central plats när det gäller möjligheterna till prevention i åldersgruppen.

I Sverige begås en fjärdedel av alla självmord av personer 65 år och äldre. Suicidtalet är kraftigt förhöjt hos män över 80 år, medan ofullbordade självmord är mindre vanligt bland äldre generellt. I hela befolkningen görs 10–20 självmordsförsök per fullbordat självmord, medan förhållandet för äldre personer är fyra till ett. Det faktum att fler självmord fullbordas tyder på att dödsavsikten oftast är starkare hos äldre än hos yngre. Enligt professor Margda Waerns forskning måste därför självmordsförsök hos en äldre person alltid tas på stort allvar. Suicid hos äldre rönte länge mycket måttligt forskningsintresse, men det har ändrats sedan sekelskiftet, säger Margda Waern. Det har enligt henne kommit flera bra studier från runt om i världen på senare år, inte minst i Asien. Anledningen är delvis att folk tycks ha vaknat och inser att populationen håller på att bli äldre och äldre. Det är också så att det i de allra flesta länder är de äldre som har de högsta suicidtalen.
Förut kanske man tänkte ”de har högre tal men de är gamla, de ska ändå dö snart”, eller ”jag skulle också vara deprimerad och suicidal om jag var gammal och sjuk och mina vänner dog” – många tänker att det är naturligt.

Negativa attityder kring åldrandet kan medföra att äldre personers avsikt att avsluta livet betraktas som förståelig. Det leder enligt Margda Waern till att man missar tillstånd förknippade med ökad risk för självmord, som i själva verket är behandlingsbara. Depression finns som en bakomliggande faktor hos mer än 6 av 10 äldre personer som begår självmord. Även mildare depressiva tillstånd kan hos äldre personer medföra risk för både suicidförsök och fullbordat självmord. Fysiska sjukdomar, förlust av funktioner och krympande socialt nätverk med stigande ålder kan bidra till känslor av hopplöshet, men det är enligt forskningen ovanligt att vara psykiskt frisk vid tiden för sitt självmord: både ångest- och psykossjukdomar ökar risken, medan det däremot saknas stöd för att demenssjukdom har samband med självmord.
– Det är depression som ger den riktigt förhöjda risken, säger Margda Waern.

Det finns ett samband mellan upplevelse av ensamhet och självmord, berättar Margda Waern.
– Ensamhet träder fram som en viktig faktor, säger hon. Ensamhet kan se ut på många olika sätt och har också ett samband med depressionsproblematik – eller tvärt om.
– Det är svårt att veta vad som är hönan eller ägget. Är man ensam ökar risken att bli deprimerad. Är man deprimerad ökar risken att man blir ensam – man kanske inte tar tillvara de kontakter man har, drar sig undan, isolerar sig, tycker inte det är roligt längre att gå på bio, spela bridge etc. Man kanske har varit aktiv i en pensionärsförening men drar sig undan.
Med depression följer att hjärnan inte klarar av att ta emot så mycket intryck, vilket också kan göra att man tackar nej till besök av barnbarn på grund av att man inte orkar med mycket människor på en gång, ljud etc.

Även upplevelsen av interpersonella konflikter har en betydande inverkan på självmordsrisken. – Jag hade inte väntat mig att det skulle vara så starkt även för äldre, men det visade sig att det var. Det kunde vara konflikter i familjen, generationskonflikter, konflikter mellan gifta där maktbalansen förändrats. I Margda Waerns egen forskning var det få i kontrollgruppen som berättade om konflikter. Det tolkades som en möjlig underrapportering, men även om de hade rapporterat dubbelt så mycket interpersonell konflikt hade det fortfarande varit en riskfaktor för gruppen som begick självmord.

I hennes avhandling Suicide in late life studerades personer 65 till 97 år som begått självmord. Den visade också en kraftig överrisk för självmord i samband med alkoholproblematik.
– Man tänker sig på något sätt att det är de ungas problematik, och medelålders män, men jag hade inte väntat mig det hos de äldre – och särskilt inte hos äldre kvinnor. Men det var en riskökning för suicid med tio gånger.
– En riskfaktor som jag också kan nämna som var oväntad för mig var suicid i släkten. En ”genetisk drivkraft”, väntade jag mig skulle ha synts tidigare och att suiciden då skulle ha ägt rum i unga år eller i medelåldern. 

Enligt Margda Waern är det ovanligt med vad man ibland kallar filosofiska självmord, alltså att man av existentiella skäl bestämmer sig för att avsluta sitt liv. Av 85 fall som Margda Waern undersökte var det tre där hon inte kunde hitta tecken på någon form av psykisk ohälsa. Som nämnts finns ofta något behandlingsbart i botten – behandlingen kan vara i form av tabletter eller elbehandling, att man skapar möjlighet till avlastning vid vård av en anhörig, eller ger den som lever i en isolerad situation möjligheten att komma till ett boende där man känner en gemenskap. 
– Därmed inte sagt att det är rätt för alla. För en del är det att bo med andra människor en väldigt svår övergång. 
Vad kan man göra i förebyggande syfte så att man inte hamnar i de riskgrupper som finns eller därifrån kantrar mot ett suicidförsök? 
– Vad jag tänker som är oerhört viktigt är att alla som jobbar med äldre på olika sätt – det kan vara hemtjänsten, biståndsbedömare, personer som jobbar på våra intag, personer i primärvården – snabbt kan upptäcka om en äldre person mår dåligt psykiskt. Det är i första början man har bäst chans att kunna göra någonting och vända på det hela. 

Det finns en pågående diskussion om på vilken nivå som preventionsinsatser bör sättas in. Det vi enligt Margda Waern säkert vet är att det är viktigt att inte ge tillgång till läkemedel som man kan ta livet av sig med, eller vapen. Äldre multisjuka har en särskild risk att bli deprimerade, särskilt de som inte har så mycket sociala kontakter. I Italien har en studie gjorts där man såg till att patienter som vårdats för fysisk sjukdom i samband med sin utskrivning fick ett larm och ett nummer man kunde ringa till när man fick problem. Dessutom blev man uppringd en gång i veckan.
– Man kunde visa att i distriktet där detta infördes hade man lägre suicidtal bland äldre upp till tio år efter interventionen. Det här var alltså inte deprimerade personer, utan man satte in åtgärder för en grupp som med tiden skulle kunna ha en högre suicidrisk.

Försök i mindre skala i bland annat Sverige, England och USA har arbetat med olika former av terapier där äldre har lärt sig nya färdigheter kring hur man bemästrar problem.
– Det verkar lovande men kostar mycket pengar – det är dyrt att bedriva psykoterapi. Man kan undra om det hälsoekonomiskt är bättre att ha psykoterapi med tio personer innan de har blivit sjuka eller tio personer som redan har visat depressionstecken, säger Margda Waern. Hon berättar också om en spännande verksamhet där äldre i Rochester, USA, i organiserad form erbjuds möjlighet att skaffa nya vänner. Projektet matchar olika personer som sedan själva kommer överens om på vilket sätt de kan stödja varandra. Det kan vara att komma ut och äta middag eller shoppa, men också åka till vacker natur. Tanken är att både hjälparen och den som ”tar emot” ska må bra.
– Jag väntar med spänning på att se hur det utvecklas, säger Margda Waern som tror att vi behöver mer av sociala insatser.
– Antidepressiv medicinering är bra och rätt för många, men det räcker inte alltid. Det måste också till andra insatser, ofta sociala.
Är sjukvården bra på att fånga upp dem som trots allt behöver medicinering?
– Absolut bättre nu än förr, men jag tycker att det ibland finns en övertro på medicinerna. Kanske är det mycket en fråga om tid: man hinner inte titta på hela situationen och erbjuda något annat. Men det är också en fråga om tillgänglighet: avlastningsboende för närstående eller ett annat boende för personen själv är inte saker som växer på träd i dagens samhälle. Det behövs en upprustning av hela systemet.
Margda Waern tror att det i vissa situationer finns en slentrianmässig övermedicinering.
– Det ser vi ofta på äldreboenden där det ju är många som står på antidepressiva medel under lång tid, utan att man någon gång gjort ett utsättningsförsök för att se hur det fungerar utan medicin.
Vad kan man som individ göra för att hålla den psykiska formen?

– En sak, och jag vet att det är svårt, är att inte bara acceptera när man känner att livet börjar bli tungt och grått och man tappar intresset för saker och ting, tappar sugen. Att kräva mer av livet!

Margda Waern säger att även närstående och bekanta ska våga tänka att det kan finnas saker att ta tag i som på olika sätt kan lyfta situationen. Det är svårt att själv inse att man håller på att gå ner i en depression, men för att förhindra att man kommer dit är både fysisk och psykisk aktivitet viktigt. Margda Waern ger rådet att skaffa hund för att få regelbundna motionspromenader, liksom att försöka vara involverad i en pensionärsförening, studiecirkel eller något där man kommer ut och träffar andra och som ger en stadig punkt i livet. Däremot ska man undvika överkonsumtion av alkohol.
– Vi vet att äldre dricker mer numera, särskilt äldre kvinnor har ökat sitt så kallade riskdrickande. Det är också något att ha en medvetenhet om. Det är trevligt med alkohol och vi har ett mer kontinentalt dryckesmönster nuförtiden, men särskilt om man har ensamhetsproblematik och inte mår bra psykiskt, kan bag-in-boxen vara en förrädisk vän.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 25 november 2014 - 00:08 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 4/2014 • Åldrandets hälsa »

Intervjuad: Margda Waern är professor och överläkare i allmän psykiatri, med specialfokus på suicidologi, Sahlgrenska akademin, Göteborg.

»Är man ensam ökar risken att bli deprimerad. Är man deprimerad ökar risken att man blir ensam…«

Loading   Sökning pågår