När nutritionen naggas

Av Jonas Nilsson, journalist
Nyckelord: Hälsa – ohälsa


Fullvärdig kost är en grundläggande förutsättning för inte minst äldre personers hälsa. Med åldrandet förändras och försämras dock flera av kroppens funktioner, vilket kan försvåra näringsintaget. Om intaget är mindre än behovet av näring blir resultatet undernäring, vilket påverkar hälsan bland annat genom sämre immunförsvar, ökad risk för frakturer, nedstämdhet och muskelsvaghet. Om nutritionens betydelse för den åldrande människan berättar professor Yngve Gustafson.

För att förebygga ohälsa hos äldre ska man enligt professor Yngve Gustafson alltid ta nutritionen som en faktor. Frågan är central eftersom det är vanligt att äldre personer inte får i sig den näring de behöver – många gånger är det vad som gör att andra insatser inte har någon effekt.
– I alla situationer där vi möter gamla människor måste vi analysera eller ta ställning till; hur ser den här människans näringsstatus ut? Man får aldrig glömma bort det.
Den åldrande människan har en jämförelsevis lägre fysisk aktivitet, med mindre muskelmassa som förbränner mindre energi, vilket ger mindre behov av socker och fett. Däremot är behovet av näringsämnen lika högt, eller högre på grund av att man har sjukdomar eller läkemedel som påverkar hur man kan tillgodogöra sig kosten. Kroppen behöver minst lika mycket essentiella fettsyror, essentiella aminosyror och vitaminer och spårämnen när den åldras.
– När det gäller att få till en vettig kost handlar det om att få den tillräckligt aptitlig och god, utan lika mycket fett och socker men med mer näringsämnen. Det kan krävas ganska mycket kompetens av den som ska tillaga maten, säger Yngve Gustafson. 

Han säger att det viktigaste med själva måltiden är den sociala gemenskapen. För många gamla, vars dag har blivit ganska torftig på aktiviteter, borde måltiden vara en av höjdpunkterna. Den ska ge både gemenskap och tillfälle till njutning av något som smakar gott. 
– Det man skulle önska är naturligtvis att man tog matlagningen hem till dem, så att de fick delta i och uppleva tillagningen av maten, och lukterna… Men det handlar naturligtvis också om måltidssituationen på ett äldreboende, att det dukas på ett trevligt sätt. Att till exempel använda billigt hushållspapper som servetter skapar inte någon särskild stämning kring måltiden. 
Vissa vill ha lite lugn och ro omkring sig.
– Visst finns det gamla människor som inte upplever ensamhet och som tycker att det är skönt att få vara ifred, men för de flesta människor, när man blir gammal och de sociala nätverken blir glesare, blir behoven av att kompensera ensamhet och isolering större. För människor med grav demens kan alla distraktionsmoment i en måltidssituation göra att de tappar tråden i ätandet. Precis som i andra sammanhang måste vi ha en individuell bedömning av önskemål och behov. 

Något man måste känna till hos den enskilde är vad han eller hon känner igen som smakar gott, vad det är som får dem att associera med mat, som stimulerar aptiten. Ibland krockar detta med kostråden. 
– Hos en hel del människor med Alzheimers sjukdom är luktminnet borta. Då är det kanske bara den söta smaken du känner igen som går att äta. Du kanske inte känner igen konsistens, form eller utseende på maten, utan det du upplever som ätbart är om det smakar sött. Man måste acceptera att för en patient med alzheimer måste det få vara mer socker i maten än vad som kanske annars är bra. Det är bättre att de äter någonting, även om det inte är optimalt ur näringssynpunkt, än att de helt svälter ihjäl. 

En del av problemen med att få i sig tillräckligt med näring handlar om munhälsa. Väldigt många gamla, speciellt fattigpensionärer, har enligt Yngve Gustafson under lång tid inte kunnat sköta munhygienen ordentligt. Med smärtor eller en infektion i munnen smakar inte maten och det gör ont att tugga. Han säger också att hälften av alla gamla har läkemedel som gör dem muntorra, vilket gör att sväljningen blir svårare och smakupplevelsen sämre. En stor grupp äldre lider också av förstoppning. Uppskattningar på äldreboenden har kommit fram till att ungefär 80 procent av de boende har en tarmpassagetid på över fem dygn.
– Det är bara att prova att hålla sig en vecka, det finns inte en människa som skulle ha någon aptit då, säger Yngve Gustafson.
Bristande kosthåll är relativt sett vanligare hos äldre personer. De är dessutom skörare och har mindre marginaler, vilket mycket snabbare ger allvarliga hälsokonsekvenser än för yngre. Även det friska, normala åldrandet leder till mindre reserver i kroppen; mindre lager av aminosyror att ta till vid en infektion, mindre spårämnen, mineraler, fettlösliga vitaminer, vattenlösliga vitaminer… God nutrition är enligt Yngve Gustafson en av de basala åtgärderna för att öka patientsäkerheten. En undernärd person får mer trycksår, ramlar mer, blir oftare förvirrad och deprimerad. Träning ger ingen effekt på den som är undernärd.
– Ska du träna upp dig efter en höftfraktur och inte får i dig näring så bryter du ner musklerna när du tränar.

Yngve Gustafson säger att det tyvärr är vanligt inom svensk sjukvård att man inte inser att man måste ha ett mer proaktivt förhållande till att förebygga undernäring, för att gamla människor inte ska drabbas av onödiga komplikationer och samhället drabbas av onödiga kostnader.
– Man kan räkna upp en lång rad konsekvenser som kostar enorma pengar. Ett enda trycksår som uppstår i onödan kan ju kräva omläggningar i åratal innan det läker. Eller alla urinvägsinfektioner eller lunginflammationer som man får på grund av undernäring och som kräver långa antibiotikakurer.
– En infektion hos någon som har näringsbrist bryter ner kroppen. Det tar en oändligt mycket längre tid att få dem att komma på benen igen.
Enligt Yngve Gustafson medför depression mest påverkan på livskvaliteten bland äldre människor i Sverige. Behandlingen av en deprimerad människa är utsiktslös om man inte tar in nutritionen, säger han.
– Människor med depression är ofta undernärda och blir ofta mer undernärda på grund av att de är deprimerade.
Yngve Gustafson tycker att det är önskvärt med förebyggande hembesök, där man till en bred äldre befolkning går ut och gör hälsoundersökningar bland annat med fokus på att upptäcka näringsbrist. Om inte annat borde det göras när en person blir beroende av hemtjänst eller flyttar till särskilt boende. 

– Man måste kartlägga hela människans både sociala och medicinska faktorer, munhälsa, tuggförmåga, sväljförmåga, immunförsvar, risk för bensår, trycksår. Sen handlar det om att satsa på att den här människan inte försämras, ha ett rehabiliterande perspektiv. Om möjligt förbättra och åtminstone bevara funktionerna, behålla den självständighet de har och framför allt förhindra undernäring, att det uppstår trycksår, fallolyckor osv. 
– På sjukhuspopulationer har man visat att man med noggrant förebyggande arbete, där man ser hela människan och aktivt förebygger komplikationer, kan minska akutsjukvårdens kostnader med i storleksordningen 30 procent. Så vi har liksom inte råd att inte göra det här arbetet på ett bra sätt. 

För den som själv ansvarar för kosthållet gäller att minska onödiga kalorier från socker och mättat fett (men absolut inte att sluta med fett), att sprida måltiderna över dygnet, speciellt proteinintaget, och försöka hålla nere nattfastan.
– Man ska unna sig att fika på kvällen och gärna börja dagen tidigt med något som är lite näringsrikt. Men de ”döda” kalorierna får man vara lite snålare med; inte så mycket wienerbröd och tårtor, säger Yngve Gustafson.
Och mycket grönsaker?
– Ja, om det inte blir så stor volym. Det gäller att det är näringstätt. Ett salladshuvud tar stor plats och det är inte så mycket näring i. Varierad kost, och näringstät, är det som gäller.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 24 november 2014 - 23:39 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 4/2014 • Åldrandets hälsa »

Intervjuad: Yngve Gustafson, professor och överläkare i geriatrik, Umeå.

Loading   Sökning pågår