Det går att förebygga demens – till viss del

Av Inger Raune, journalist


Det är viktigt hela livet att röra på sig, att äta nyttigt och att ta hand om riskfaktorer, som till exempel högt blodtryck. Och förutom att ett sunt leverne kan skydda mot sjukdom, mår man mycket bättre i nuet om man följer råden. Det säger professor Ingmar Skoog från AgeCap – en tvärvetenskaplig centrumbildning inom Göteborgs universitet.

Det som är bra för hjärtat är bra för hjärnan brukar man ju säga. Det innebär att det är bra att äta nyttig mat, att motionera, undvika rökning, undvika övervikt och i möjligaste mån undvika stress i medelåldern, kontrollera sitt blodtryck, kolesterolnivåer, undersöka så att man inte har diabetes. Det säger Ingmar Skoog, professor i psykiatri och chef för AgeCap i Göteborg.

– Det är samma levnadsråd som har visat sig skydda oss inte bara från hjärt-kärlsjukdomar utan verkar även skydda för Alzheimers sjukdom och demens.

Det här är något nytt, säger Ingmar Skoog.

– När jag började för 30 år sedan hade man ingen tanke på att det skulle kunna gå att förebygga demenssjukdom.

– Nu finns det starka fynd som visar på att det går, säger han och hänvisar bland annat till FINGER-studien i Finland som professor Miia Kivipelto ansvarar för (se artikel sid 37).

– Där går man verkligen in för att få folk att följa råden och det verkar som att det går att påverka förekomsten av demens.

När blir det för sent att följa råden?

– Man kan inte säga att det någonsin är för sent, säger han.

– Det är viktigt hela livet att röra på sig, att äta nyttigt och att ta hand om riskfaktorer som till exempel högt blodtryck. Och bortsett från att det kan skydda mot sjukdom, mår man mycket bättre i nuet om man lever så.

Får man skylla sig själv om man inte följer dessa råd och sedan blir sjuk?

– Nej, säger Ingmar Skoog.

– Det man gör är att man minskar sin statistiska risk om man lever sunt.

Han beskriver livet som ett lotteri. Man föds med ett antal vinstlotter och nitlotter, däribland finns de genetiska faktorerna ojämnt fördelade. För dem som röker ökar nitlotterna, medan motion och nyttig mat ökar på antalet vinstlotter.

– Men det är fel att säga att folk får skylla sig själva! Den stora delen av orsakerna till att vi får olika sjukdomar känner vi inte till. Så egentligen är det en förhållandevis liten del vi kan påverka. Om du minskar din egen risk med 10-15 procent, kanske det inte påverkar dig så mycket. Men om alla människor skulle göra så, minskar vi risken för sjukdomar med motsvarande procent. Det får stor betydelse på samhällsnivån, då vi bland annat får en ordentlig minskning av kostnaden för sjukvård.

– Så egentligen har det större betydelse för samhället i stort än på vår egen nivå, även om det förstås har betydelse också på individnivå för dem som genom detta undviker sjukdom.

Vad kan man göra från samhällets sida?

– Till exempel att fortsätta att informera om bra mat och att ge möjligheter till motion.

– Vi vet också att när det gäller demenssjukdom är bättre utbildning en skyddande faktor. Det är viktigt att hålla igång hjärnan och få möjlighet att utbilda sig även när man är vuxen, även det minskar våra risker att bli demenssjuk. Så det samhället kan göra är att öka möjligheter till utbildning. Mentalt stimulerande aktiviteter har också betydelse. Att vara aktiv, till exempel sjunga i kör eller vara konstnärligt aktiv, lösa korsord.

Han jämför de första H-70 studierna, där deltagarna var födda 1901, med den senaste gruppen man har följt som var födda 1944. Här har de sett vilken viktig faktor välfärdssamhället är.

– I dag är man inte lika nedsliten som tidigare generationer.

– Den första gruppen födda 1901 fick inte någon semestervecka förrän de var i 40-årsåldern. När lediga lördagar kom var de redan pensionerade. De hade liten möjlighet att återhämta sig. Dessutom hade man oftare mycket tyngre arbete, inga arbetsmiljölagar som kunde reglera gifter i luften till exempel.

Ingmar Skoog säger också att det är viktigt att inte glömma bort sömnen.

– När vi sover ger vi hjärnan en chans att återhämta och reparera sig själv.

Hur ser Ingmar Skoog framtida möjligheter till bot och behandling?

– Försöken hittills har varit en besvikelse och det är omkring 15 år sedan de senaste medicinerna godkändes för Alzheimers sjukdom.

Han säger att det har satsats oerhörda resurser framför allt på läkemedel som kan påverka amyloidproduktionen och minska placken.

– Men det är inte säkert att det är den rätta vägen. Det anser ett antal forskare.

– Samtidigt har vi i H-70-studier sett förändringar av betaamyloiden i ryggmärgsvätskan upp till 18 år före demensdiagnos. Men där finns en överlappning av normalt åldrande vilket gör att det kan vara svårt att avgöra vikten av de resultaten. Men betaamyloiden verkar ändå ha en roll i processen, men vad den rollen är vet vi inte.

Han nämner också att de nu i H-70 gör en stor satsning för att se vad som händer i den åldrande hjärnan innan man blir sjuk. Det vill säga man kommer i en stor population 70-åringar göra olika undersökningar som tillsammans ska vägas ihop. Alltifrån det som händer i övriga kroppen till att undersöka hjärnan med hjälp av bland annat magnetkamera.

– Det ska till exempel bli intressant att se hur betaamyloid, som är stört, är kopplat till andra faktorer.

– Det här är den första satsning som har tagit ett så heltäckande grepp där vi kommer att kunna se vad som faktiskt händer 5–10 år innan man blir demenssjuk. Fast en del av de resultaten kommer inte fram förrän om tidigast 10 år då vi kan se vilka som utvecklade demenssjukdom.

– Och så fort vi lär oss mer om själva processen kommer även läkemedlen att komma – kanske även en bot, säger Ingmar Skoog.

– Men detta kräver långsiktig forskning.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 05 juni 2015 - 14:43 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 2/2015 • Demens: finns nyckeln till sanningen? »

INTERVJUAD: Ingmar Skoog är professor i psykiatri vid Göteborgs universitet och chef för AgeCap – Centrum för åldrande och hälsa.

»Det är viktigt hela livet att röra på sig, att äta nyttigt och att ta hand om riskfaktorer som till exempel högt blodtryck.«

»Det här är den första satsning som har tagit ett så heltäckande grepp där vi kommer att kunna se vad som faktiskt händer 5–10 år innan man blir demenssjuk.«

FAKTA | H70-studierna
Inom H70-studierna har man sedan 1971 undersökt 70-åringar födda 1901–02 (undersökta 1971–72), 1906–07 (undersökta 1976–77), 1911–12 (undersökta 1981–82), 1922 (undersökta 1992) och 1930 (undersökta 2000) med identiska undersökningsmetoder, som bland annat omfattar bedömning av funktionsförmåga, psykisk och fysisk hälsa, kognition och olika sociala faktorer. Man har sedan följt upp dem under det fortsatta åldrandet. Under 2014 undersöktes 70-åringar födda 1944.

Loading   Sökning pågår