Fingervisning om framtiden

Av Jonas Nilsson, journalist


Den finska Finger-studien är först i världen med multidomänintervention mot riskfaktorer för demenssjukdom. De första, mycket framgångsrika resultaten presenterades i ansedda medicinska tidskriften Lancet i mitten av mars
– veckan därefter var studien den hetaste snackisen på Världshälso- organisationen WHO:s ministermöte i Geneve.
– Det har varit jätteroligt att se vilken uppmärksamhet projektet har fått i hela världen, säger professor Miia Kivipelto, som leder Finger.

Finger uttyds Finnish geriatric intervention study to prevent cognitive impairment and disability. Det är den första stora interventionsstudien som visar att det genom att påverka livsstilsfaktorerna går att förebygga minnesproblem. Det unika med studien är att den under relativt lång tid och i stor skala inriktats på att åtgärda flera riskfaktorer samtidigt, i stället för att fokusera på en enskild risk. Tidigare interventionsstudier har inriktats på till exempel fysisk aktivitet, eller kognitiv träning, eller när det gäller kosten vitamin E eller något enstaka nutritionsämne. Det nya konceptet kallas multidomänintervention och utgörs i stället av fyra komponenter:

1) Fysisk aktivitet.

2) Kostomläggning.

3) Minnesträning.

4) Hantera blodtryck och alla andra vaskulära riskfaktorer.

Eftersom alla läkemedelsstudier mot alzheimer de senaste tio åren har varit negativa, var forskarna ganska ödmjuka när Finger-studien startade.

– Ingen har gjort en så här galet stor studie förut och vi visste inte om det skulle räcka med två år för att se resultat. Många andra var kanske lite skeptiska. Så det var så coolt när vi kunde visa så pass tydliga resultat! säger Miia Kivipelto, som är den som leder studien från sin professorsstol vid Karolinska institutet och Aging research center, ARC.

Det visade sig att de personer som lottats till den intensiva interventionsgruppen signifikant förbättrade de kognitiva funktioner som studerades: planeringsförmåga, kognitionshastighet, minnesfunktion. Det visade sig också att kontrollgruppen, som fick en ”miniintervention” med allmän information om att det är bra att röra på sig och äta hälsosamt, hade 30 procents ökad risk för kognitiv försämring efter två år.

– Det är roligt att man ser resultat för olika domäner som är viktiga för vardagliga aktiviteter. Det ökar förstås trovärdigheten att den här typen av intervention verkar göra något i hjärnan, säger Miia Kivipelto.

Enligt preliminära fynd verkar det också som att interventionsgruppen upplever högre livskvalitet efter studien.

– Det förstärker att vi gör nytta för dem generellt. Ganska spännande!

Inför studien fanns viss oro för att den intensiva intervention som användes, bland annat med mycket träning och viss kognitiv stress för deltagarna, kunde resultera i biverkningar som hjärtinfarkt och stroke.

– Om man har utbildad personal som ger råd verkar det inte ge negativa effekter. Det enda som interventionsgruppen fick lite mer av var muskelsmärta.

Träningsvärk alltså, som gick över. Artikeln med de första resultaten publicerades en torsdag i mars. På måndagen hölls ett stort WHO-möte om bland annat demensprevention i Geneve.

– Finger var överallt! Det var ”the hot topic” och studien finns nu med som det starkaste beviset i WHO:s nya rekommendationer om riskreduktion, säger Miia Kivipelto.

I dag pratar man mycket om integrerad intervention när det gäller flera av våra stora folksjukdomar. Riskfaktorerna för demenssjukdom sammanfaller i hög grad med dem för diabetes, stroke och hjärtsjukdomar.

– Man ska inte glömma hjärnan, det är en strategi vi nu har att ta med i det förebyggande interventionspaketet. Samtidigt måste man alltid vara realistisk. Jag, liksom WHO, har börjat prata mer om riskreduktion. Vi kanske inte alltid kan förebygga, men bara det att kunna försena sjukdomsdebuten med några år skulle ha stor betydelse.

Forskargruppen har genom studien lärt sig mycket om själva interventionen: hur bäst motivera folk att ändra livsstil? Med tanke på att åldern bland de totalt 1 260 deltagarna spände mellan 60–77 år var behoven olika.

– Vi hade både gruppträning och individuella sessioner, vilket var väldigt framgångsrikt. Deltagarna fick träffa varandra och träna i grupp, det gav motivation och social stimulans, speciellt för de ensamboende.

– Det var både aerobisk, anaerobisk och balansträning. Mångsidig träning verkar vara viktigt.

– Vi arbetar med att ge ännu mer praktiska råd kring vad vi har gjort. Kan vi se att det är vissa åldersgrupper som inte svarar så bra på interventionen? Är det några socioekonomiska grupper som vi måste ge ännu mer stöd?

När det gäller kosthållning säger Miia Kivipelto att de flesta vet vad som är hälsosamt. För att ge fördjupade kunskaper lät man deltagarna laga mat tillsammans med en dietist, vilket verkade ge en helt annan insikt om hur man ska ändra sin livsstil.

– Det var mycket mer praktiska råd, inte bara information.

Kosten måste ha varit något av det svåraste att lägga om?

– Det är sant, men där såg vi ändå nästan de bästa resultaten. Även äldre personer kan ändra sin livsstil, om de förstår varför och på vilka sätt. Det behöver inte vara så stora förändringar heller.

Fortfarande efter två år uppvisade fisk- och grönsaksintag såväl som fysisk aktivitet signifikant positiv skillnad. Kontrollgruppen hade minskad fysisk aktivitet och minskat intag av grönsaker.

– Interventionsgruppen har verkligen lyckats ganska bra. De har minskat intaget av mättade fetter, ökat intaget av omättade fetter och olika vitaminer – från kosten, inte från supplement.

Interventionen var som mest intensiv i början, eftersom forskarna ville arbeta efter en pragmatisk mall.

– Det är ju inte realistiskt att vi ska guida dem hela tiden. Det verkar som att det fungerar. Nu fortsätter vi vidare i upp till sju år. Det blir spännande att se vad vi ska göra för att motivera dem nu, så att de inte ska ”falla tillbaka”.

Hypotesen för framtiden är att insjuknande i demens i interventionsgruppen kommer att ske i lägre grad än i kontrollgruppen. Resultaten hittills ger en indirekt indikation, med tanke på att kognitiv försämring kommer innan man får demensdiagnosen.

– Vi har proof of concept att multidomänbegreppet fungerar och har effekter i vardagen. Med tanke på de epidemiologiska bevis som redan finns tror jag vi vågar säga: någonting kan vi göra för att försena debuten av olika minnesproblem, säger Miia Kivipelto.

Hon säger också att vi inte får glömma bort patienterna som redan har minnesproblem, kanske inte på demensnivå, men helt klart på väg.

– Där tror jag säkert att vi kan göra någonting. Men om vi kan göra lika mycket om vi börjar tidigare i sjukdomsförloppet, det vet vi inte än. Vi vet inte heller vad som är det bästa sättet. Klarar de lika mycket fysisk aktivitet? Hur är det med minnesträningsprogram? Den grupp som redan har minnesproblem är kanske mer stresskänslig, vi kanske måste ge råd på annat sätt?

– Vi har inga läkemedel som botar och läkarna vet inte vad de ska säga till dem som diagnosticerats. Efterfrågan på råd är stor och det kommer vara intressant att hitta praktiska modeller för hur vi ska jobba.

Mot den bakgrunden har Miia Kivipelto med kollegor startat ytterligare ett projekt: MIND-AD. Tanken är att adaptera och modifiera Finger-protokollet för patienter som redan finns på minnesmottagningar. En pilotstudie görs 2015–2016 i Sverige, Finland och Frankrike, följt av en större multinationell studie.

– Jag tror att både livsstilsåtgärder och läkemedel behövs. Men just nu, när vi inte har något läkemedel som botar, är det här åtgärder som borde implementeras mycket bättre.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 05 juni 2015 - 14:46 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 2/2015 • Demens: finns nyckeln till sanningen? »

INTERVJUAD: Miia Kivipelto, professor i klinisk geriatrisk epidemiologi vid Aging Research Center (ARC).

»Det är roligt att man ser resultat för olika domäner som är viktiga för vardagliga aktiviteter. Det ökar förstås trovärdigheten att den här typen av intervention verkar göra något i hjärnan.«

»Med tanke på de epidemiologiska bevis som redan finns tror jag vi vågar säga: någonting kan vi göra för att försena debuten av olika minnesproblem …«

Loading   Sökning pågår