Med demenssjukdom i generna


I ett litet antal svenska familjer nedärvs anlag för att utveckla demenssjukdom. På Karolinska universitetssjukhuset Huddinge söder om Stockholm finns genetiska vägledare som kartlägger familjerna i fråga. Jenny Björkström berättar om sitt arbete på minnesmottagningen.

När det gäller ärftlig alzheimer känner forskarna i dag till tre förändrade gener: APP, presenilin 1 och presenilin 2. Det finns också nedärvd frontallobsdemens, i vissa familjer tillsammans med ALS, en sjukdom som ger muskelsvaghet. Nedärvningen sker dominant och eftersom en genkopia från vardera föräldern går i arv har barn till en anlagsbärare 50 procents risk att ärva sjukdomsanlaget. De flesta som är bärare av någon av de tre alzheimergenerna insjuknar. När det gäller frontallobsdemens finns det i större utsträckning personer som bär på anlag men som klarar sig: genen har nedsatt genomslagskraft eller penetrans.

Jenny Björkström arbetar som genetisk vägledare på Karolinska sjukhuset Huddinge, där hon vid minnesmottagningens genetiska enhet kartlägger familjer och släkter med flera fall av demenssjukdom.

– De som kontaktar oss är främst anhöriga till patienter på minnesmottagningen, som är oroliga över sin egen risk att insjukna, eller de som har sett att det finns många fall i släkten och vill få reda på mer. Många har sett i kvällspressen att ”nu går det att testa sig för Alzheimers sjukdom”, men det är i väldigt få familjer där det är möjligt. Det vi gör i första hand är en kartläggning av familjen. Vi samlar också in prover från frivilliga i familjen som vill bidra med det, för forskning i första hand. I vissa familjer, där man ser att det är många som har insjuknat tidigt, kan man gå vidare och söka igenom de gener för ärftlig demenssjukdom som är kända i dag. Men det är ovanligt att man hittar någonting, och det är bara i familjerna där man hittar en genetisk orsak hos en sjuk person som man som frisk kan gå vidare för att se om man bär på samma förändring.

– Den typiska familjen med en ärftlig form av Alzheimers sjukdom har flera släktingar i flera generationer som insjuknat före 60 års ålder. I dag känner vi till ett tiotal familjer med ärftlig alzheimer i Sverige så det är en väldigt liten del.

Hur många personer rör det sig om?

– Det är lite olika hur utforskade de här familjerna är. Hos en del av dem har vi bara prov från någon enstaka individ, medan andra tillhör stora släkter med säkert hundra individer, men då är inte alla testade än.

Av Sveriges 160 000 personer med en demenssjukdom anses 6 procent vara yngre än 65 år och det är i den yngre patientgruppen de ärftliga formerna går att hitta.

Söker ni aktivt upp individer i familjerna?

– Det vanligaste är att folk själva kontaktar oss, men vi får också remisser från hela landet. Då berättar vi om vad vi kan göra, både kliniskt och inom forskningen, där vi vill samla in prover på familjer. Den som har kontaktat oss kan berätta för sin släkt att utredningen pågår. Det har hänt att vi har haft stora släktmöten här, med information till ett trettio–fyrtiotal personer. Vi kontaktar bara personer som sedan tidigare medverkar i vår forskning och har gett sitt samtycke till kontakt.

Förutom gener som ger ärftlig sjukdom finns också ett fyrtiotal så kallade riskgener för alzheimer. Den mest kända är en variant av APOE-genen som kallas APOE e4. Den är överrepresenterad hos patienter med Alzheimers sjukdom men är även vanlig hos friska personer.

– Om du plockar ut en individ med APOE e4-genen kan du egentligen inte säga vilken grupp – sjuk eller frisk – som den tillhör. Det är en riskgen som varken är nödvändig eller tillräcklig för att man ska insjukna. Däremot bidrar APOE e4 till risken att insjukna, precis som ålder i sig bidrar till risken: ju äldre vi blir desto större är risken att vi insjuknar.

För individerna i en släkt med kartlagd ärftlig demenssjukdom finns möjlighet till vad som kallas presymptomatisk genetisk testning, alltså när man är frisk och vill testa om man har samma anlag som finns i familjen.

– En utredning där vi kartlägger familjen tar ungefär 5–6 månader innan vi kan ge besked om vi tror att det kan vara en ärftlig sjukdom eller inte. Finns det ett prov på någon sjuk i familjen kan man gå vidare och screena det i en analys som tar ytterligare 6 månader. Så det är en ganska lång process innan man kan veta om det ens är möjligt att som frisk testa sig.

Om ni tror att det finns inom familjen, vad baserar ni det på?

– Egentligen hur många biologiska släktingar som har insjuknat och i vilken ålder. Sen gäller det också att kunna jämföra symptom och vilka undersökningar som har gjorts. Det finns ju många demenssjukdomar och det är vanligt att det förekommer olika demenssjukdomar i en familj. Det är också så att man gärna vill ha obduktionsverifierade diagnoser, det är det närmaste vi kan komma den riktiga diagnosen.

Det är bara ett fåtal friska som väljer att gå vidare till testning. Jenny Björkström berättar att det på genetiska enheten finns färre än tio personer som har gjort det.

– Oavsett om man beslutar sig för att gå vidare med egen testning eller inte, rekommenderar vi att personer som har så hög ärftlig risk som 50 procent erbjuds samtalskontakt för att hitta sätt att hantera oron för framtida sjukdom och nedärvning.

Vet ni någonting om varför man inte vill gå vidare?

– Mycket av det handlar kanske om att det inte finns något förebyggande eller något botemedel. Det vi kan erbjuda är en minnesutredning, en basutredning som man kan upprepa med jämna mellanrum för att få en tidig diagnos.

Men bromsmedicinerna fungerar även på patienter med ärftlig alzheimer?

– Ja, men de har ingen effekt innan man har fått diagnos eller symptom.

Ju tidigare man kan få diagnos desto bättre?

– Ja, framför allt kan man få avlastning och kanske ta bort stressmoment. Ordna vardagen på olika sätt och kunna förklara för sin omgivning.

Är det förvånande att så få väljer att testa sig?

– Nej, det är ju olika hur man är som person, hur pass mycket information man vill ha om sitt liv. En del föredrar att leva på hoppet medan andra inte klarar att leva i ovisshet. Det finns inga rätt eller fel.

Medlemmar i familjer med känd ärftlig mutation erbjuds att delta i forskningsstudier, där man återkommande gör en full minnesutredning, inklusive magnetkameraundersökning, EEG, blodprover och ryggvätskeprov, för att se om man hos dem som har mutation kan hitta tidiga tecken på sjukdom. Som kontrollgrupp används familjemedlemmar som inte har mutationen. Syftet är bland annat att hitta nya biomarkörer för att kunna ställa tidig diagnos och så småningom ett läkemedel som kan förhindra att sjukdomen bryter ut. De som medverkar i studierna behöver inte testa sig för genen. Alla prover och undersökningar kodas och analyseras av forskarna.

Jenny Björkström tycker att hon har ett roligt ”detektivarbete”, som samtidigt kan vara väldigt ledsamt.

– De som väljer att kontakta oss vill veta mer och är väldigt tacksamma att vi finns. Många beskriver att de går med en ständig oro: ”jag är lik pappa och han blev ju sjuk, då måste jag också bli det”. De tänker ”nu glömde jag nycklarna i dörren i morse”, eller ”nu glömde jag stänga av kaffebryggaren, har det börjat nu”?

Då förvånar det ändå att det inte är fler som går vidare till testning…

– Men den oron kommer man inte ifrån. Om man testar sig och får beskedet att man har en mutation, så vet man fortfarande inte när man kommer att insjukna.

Man kan ju få det motsatta svaret. ”Hur lika vi än är, pappa och jag, är vi inte lika på den punkten.” Erbjuds de som har mutationen förutom genetisk vägledning också någon kuratorhjälp?

– Dels har vi kurator här på minnesmottagningen, och vid de presymptomatiska testningarna har vi samarbete med en neuropsykolog som sitter med under vissa av besöken och även tar emot enskilda besök. Man har också möjlighet att ta med en stödperson, som också den kan få enskilda samtal. För det kan vara svårt som partner att följa med på den här resan. Vi uppmuntrar alla som har oro att hitta en ventil utanför familjen om möjligt.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 05 juni 2015 - 14:49 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 2/2015 • Demens: finns nyckeln till sanningen? »

INTERVJUAD: Jenny Björkström, genetisk vägledare vid minnesmottagningen, Karolinska universitetssjukhuset Huddinge.

»Den typiska familjen med en ärftlig form av Alzheimers sjukdom har flera släktingar i flera generationer som insjuknat före 60 års ålder.« »Oavsett om man beslutar sig för att gå vidare med egen testning eller inte, rekommenderar vi att personer som har så hög ärftlig risk som 50 procent erbjuds samtalskontakt för att hitta sätt att hantera oron …«

Loading   Sökning pågår