På gång: Ny version av riktlinjerna

Av Inger Raune, journalist


När Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom kom 2010 var de ganska heltäckande.
– En skillnad mot de tidigare riktlinjerna är att de nya kommer att ha ett tydligare styr- och ledningsperspektiv samt fokusera på de frågor där behovet av vägledning är som störst. Det säger Pinelopi Lundquist och Margareta Hedner från Socialstyrelsen.

För fem år sedan publicerade Socialstyrelsen de nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom. De har fått stor spridning bland annat på grund av utbildningar och kvalitetsregister. Nu har en revidering påbörjats av dessa riktlinjer. Omarbetningen kommer delvis att bygga på den utvärdering av vård och omsorg vid demenssjukdom som Socialstyrelsen gjorde under 2014. I utvärderingen såg man att det centrala begreppet personcentrerad omvårdnad har fått stort genomslag. Däremot fanns brister. Socialstyrelsen har i utvärderingen listat ett antal viktiga förbättringsområden. Se faktaruta.

Processen som ska leda till revidering av riktlinjerna har precis påbörjats. Hösten 2016 ska den nya versionen av riktlinjerna ut på remiss och i oktober 2017 ska den förhoppningsvis publiceras.

– Än så länge vet vi inte exakt vad som kommer att tas upp, men vi kommer bland annat att utgå från den gjorda utvärderingen, säger Pinelopi Lundquist, projektledare på Socialstyrelsen för arbetet att ta fram den reviderade versionen.

Hon påpekar att utvärderingen inte är heltäckande bland annat för att omsorgsfrågorna är svåra att mäta överlag.

– Här måste vi komplettera med möten där experter och personal kan ge oss information från verksamheterna. Uppstartsfasen har pågått några månader.

– Vi har bland andra träffat patient- och anhörigföreningar och en del av tiden har också gått till att hitta rätt personer till projektledning och referensgrupp, säger Margareta Hedner från Socialstyrelsen.

Hon är delprojektledare för arbetet med revideringen och ansvarar för det vetenskapliga underlaget som är en grund för rekommendationerna i den nya versionen.

Projektledningsgruppen består av experter och kliniskt verksamma som representerar olika områden inom demensvård och omsorg, se faktaruta 2. Nästa fas i arbetet är själva prioriteringsförfarandet, vilket börjar efter att man valt vilka områden som är viktiga och att faktaunderlaget samlats in.

– Inför prioritering och framtagande av rekommendationer måste vi se vad det finns för evidens för de olika åtgärderna. Underlaget kring åtgärdens effekt ska sedan vägas ihop med tillståndets svårighetsgrad och ett hälsoekonomiskt underlag, säger Pinelopi Lundquist.

Ordförande i prioriteringsgruppen är geriatrikern och med dr Anne Ekdahl – som också är ordförande i Sveriges geriatriska förening. Vice ordförande i prioriteringsgruppen är professor och distriktsläkare Anders Wimo. Båda finns även med i projektledningen. Förutom ledningsgruppen finns en referensgrupp till hjälp, bestående av cirka 40 personer.

Ett förbättringsområde som utvärderingen tar upp är primärvården. Kommer den så kallade Onödiga listan som primärvårdsläkarna presenterade i höstas att diskuteras? En av de ”onödiga åtgärderna” var ” rutinmässig röntgen- eller magnetkameraundersöka patienter med demenssjukdom”. Frågan är vad som menas med ”rutinmässigt” när det ingår i en av rekommendationerna vid utredning av demenssjukdom?

Frågan kommer att tas upp i samband med revideringen och om vägledningsbehovet bedöms vara stort så kommer vi försöka ge vägledning om hur primärvården ska förhålla sig till detta, säger Pinelopi Lundquist.

I den reviderade versionen av riktlinjerna kommer nya frågeställningar att lyftas utifrån vilka det ska utfärdas rekommendationer, vilka är dock ovisst än så länge. Troligen återkommer många frågeställningar inom till exempel utredning där utvärderingen från 2014 visat på brister vid diagnostisering av sjukdomen.

– Nya kunskapsunderlag kommer att tas fram för samtliga utvalda frågeställningar och i detta arbete hoppas vi på samarbete med våra kolleger vid Helsedirektoratet i Norge samt SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering).

Några nyheter som inte fanns med i första versionen men som kan komma i fråga är till exempel testinstrument vid utredning av personer med misstänkt demenssjukdom som har ett annat modersmål än svenska. Pinelopi Lundquist säger att metoden för att ta fram riktlinjer har förändrats sedan den förra togs fram. Man kommer att använda sig av samma metod vid värdering av fakta- och kunskapsunderlag som SBU gör.

– Vi kommer även att använda oss av formaliserat konsensus kring beprövad erfarenhet, när det inte finns några tillförlitliga studier.

– Den förra versionen var ganska heltäckande, mer vårdprogramslik. Den nya versionen kommer enbart att fokusera på frågeställningar där behovet av vägledning är som störst, till exempel där det är stora praxisvariationer eller där behovet av kvalitetsutveckling är stort. Produkten nationella riktlinjer har förändrats sedan sist, frågeställningarna är färre och har ett tydligare styr- och ledningsperspektiv. Margareta Hedner påpekar att efter förra versionen släpptes kan vissa av rekommendationerna omfattas av nya föreskrifter – vilket har en starkare dignitet än en riktlinje – då kan dessa komma att utgå med hänvisning till föreskriften.

Portalparagrafen i de ursprungliga riktlinjerna var den om personcentrerad omvårdnad. Kommer den att finnas kvar?

Ja, det är ett viktigt och centralt begrepp! Självklart kommer det att lyftas i den nya versionen också. Men på vilket sätt vet vi inte ännu och här arbetar vi tillsammans med experter på området för att få till det bra. Frågan är hur vi ska formulera personcentrerad vård så att vägledningen blir tydlig, säger Margareta Hedner.

När det nu blir en ny version måste då till exempel webbutbildningen Demens ABC, som har tagits fram av Svenskt Demenscentrum och Socialstyrelsen, göras om? Den bygger ju helt på de ursprungliga riktlinjerna.

Nej den kan vara kvar som den är, säger Pinelopi Lundquist.

– Att det görs en revidering innebär inte att de delar som kommer att tas bort är oviktiga, men där behövs kanske inte vägledning just nu. Men tack vare Demenscentrum och deras utbildningar kommer dessa områden att finnas kvar i alla fall! Demenscentrum ser vi som förvaltare av det ursprungliga helhetsgreppet.

– Det är vår förhoppning i alla fall och så får vi hoppas att de också får resurser för att klara det och att vidareutveckla sitt uppdrag att samla och sprida kunskap inom demensområdet. Pinelopi Lundquist säger att på önskelistan finns också att landsting/regioner och kommuner tillsammans etablerar ett nationellt programråd för demenssjukdom vid SKL.

– Detta skulle bland annat tillföra struktur för att gemensamt utarbeta till exempel nationella vårdprogram. 

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 05 juni 2015 - 14:56 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 2/2015 • Demens: finns nyckeln till sanningen? »

FAKTA | Socialstyrelsens utvärdering

Vård och omsorg vid demenssjukdom 2014 lyfter följande förbättringsområden:

• Fler personer med demenssjukdom bör utredas.

• Det behövs mer kunskap och bättre förutsättningar inom primärvården. • Skillnaderna i användningen av olika utredningsmetoder behöver analyseras.

• Vänte- och utredningstiderna behöver kortas.

• Mer jämlik läkemedelsförskrivning. • Bättre kunskap om och rutiner för uppföljning.

• Fortsatt utveckling av ett teambaserat arbetssätt och samordningsfunktioner.

• Fler boenden anpassade för personer med demenssjukdom.

• Fortsatt utveckling av ett personcentrerat arbetssätt.

• Utbildningsinsatserna har ökat – men det behövs återkommande utbildning.

• Fler behöver handledning – och oftare.

• Fler riktade dagverksamheter.

• Mer stöd till anhöriga – och anpassat till olika grupper.

• Behoven hos personer från andra länder behöver uppmärksammas.

FAKTA| Projektlednings- grupp och roller i arbetet med Nationella riktlinjer 2017

Områdesansvarig Specialistvård: Agneta Nordberg, geriatriker, professor och överläkare vid Karolinska Institutet/Karolinska universitetssjukhuset.

Områdesansvarig Primärvård: Anna Segernäs Kvitting, specialist i allmänmedicin, VC Ekholmen, Region Östergötland. Vice ordförande i allmänläkarnas förening.

Områdesansvarig Omvårdnad: Ingrid Hellström, sjuksköterska, universitetslektor vid institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, Linköpings universitet och docent vid Ersta Sköndal högskola.

Områdesansvarig Anhöriga: Åsa Sandvide, sjuksköterska, universitetslektor vid Linnéuniversitetet, Kalmar och sjuksköterska i Kalmar kommun.

Faktagruppsordförande: Lars-Olof Wahlund, geriatriker, professor och överläkare vid Karolinska Institutet/Karolinska universitetssjukhuset.

Prioriteringsordförande: Anne Ekdahl, geriatriker, universitetsöverläkare vid Geriatriska kliniken, Vrinnevisjukhuset, Norrköping.

Vice Prioriteringsordförande: Anders Wimo, specialist i allmänmedicin, adjungerad professor vid Karolinska Institutet och familjeläkare vid Bergsjö hälsocentral, Nordanstigs kommun.

Loading   Sökning pågår