Porträtt Susanne Iwarsson: "Trögt föra ut forskningen till byggbranschen"

Av Lena Fieber


Det finns inte på kartan att samhället kan bygga särskilda boenden i den omfattning som det ökande antalet äldre kräver, säger Susanne Iwarsson, professor i gerontologi och doktor i medicinsk vetenskap vid Lunds universitet, tillika ny ordförande i Sveriges gerontologiska sällskap, SGS.

– Satsningar måste samtidigt inriktas på det vanliga lägenhetsbeståndet. Det innebär att all nybyggnation måste planeras för den åldrande befolkningen. Men att bara bygga nytt räcker inte; de befintliga bostäderna måste också byggas om.

– Dessutom bor många ”på fel ställe” som det fungerar i dag. Många stannar ju kvar i sina gamla villor, eftersom det blir dyrare att flytta. Och när de väl får plats på särskilt boende, så är de för sjuka för att kunna njuta av det. Jag har till och med varit med om att elen stängs av i lägenhetens kök eftersom det står oanvänt.

Det var om det här hon talade på en internationell innovationskonferens i Kanada för en tid sedan. Till vardags är hon föreståndare för forskningscentret Case vid Lunds universitet och leder en forskargrupp som särskilt studerar äldres möjligheter till aktivitet och delaktighet i samhällslivet. Största forskningsprojektet handlar om hälsan och boendet under åldrandeprocessen, där deras studier bland annat har visat att boendesituationen hänger ihop med depression. Till den nyligen avrapporterade statliga utredningen om äldres bostäder var det Susanne Iwarsson och hennes medarbetare som tog fram underlag om tillgängligheten i bostäderna.

– Vi blev själva förvånade över resultatet. En väldigt stor andel av bostäderna har så många hinder att det inte går att ta sig ut själv med rollator eller ta emot besök av vänner. Inget hus borde få byggas om utan att grundkraven på tillgänglighet är tillgodosedda!

Det här är viktigast att åtgärda, anser forskarna:

• installera hiss

• ta bort trösklar eller trappsteg inomhus

• byt ut badkar mot dusch

• installera dusch utan trösklar

• installera stödhandtag i hygienutrymmen.

Men det är inte lätt att få byggbranschen att lyssna.

– Det går fruktansvärt trögt. Ett sätt är att visa effekter av forskningen i praktiska projekt i verkligheten. Men här är svårt att få finansiering – antingen anses vi vara för vetenskapliga eller för ovetenskapliga, beroende på vilka som granskar projekten. Ett bevis för att fondernas granskningsgrupper måste besättas av personer med olika kompetenser.

– Men innan jag går i pension hoppas jag få igång något större demonstrationsprojekt.

Susanne Iwarsson började sin karriär som arbetsterapeut bland sköra äldre på det som då kallades långvården på sjukhusen. För att bli mer påläst började hon studera gerontologi vid sidan om jobbet och flyttade till primärvården där hon mötte ännu fler äldre.

– Jag växte upp med en farmor som hade MS, hon blev över 80 och var med oss överallt. Så yrkesvalet kändes naturligt.

Under skoltiden var Susanne Iwarsson ledartypen och så har det fortsatt i den akademiska karriären, där hon bland annat har varit prodekanus vid medicinska fakulteten parallellt med forskning och utbildning. Sedan förra året är hon koordinator för den nationella forskarskolan om åldrande och hälsa, Sweah.

– Jag har alltid varit intresserad av människor och gruppdynamik, hur positivt ledarskap kan ge ett bättre arbetsresultat, och tvärtom. Jag har också en förmåga att ta nya möjligheter när de kommer.

– En avgörande faktor var när jag kontaktades av några tyska kollegor som ville ha med mig i ett EU-projekt om äldres boende. Jag var nybliven docent och tyckte inte att jag hade tid, men tackade ändå ja till att bli koordinator för projektet.

Vad vill du åstadkomma som ordförande i Sveriges gerontologiska sällskap?

– Samla det svenska forskarsamhället när det gäller åldrande. Många forskare inom gerontologi går i pension och vi har ett glapp när det gäller senior forskarkompetens. Men det finns många unga forskare på tillväxt.

– I Sverige har många av oss – till skillnad från i andra länder – en bakgrund inom vårdyrken som också är akademiska discipliner. Detta ger oss möjligheter att påverka utvecklingen inom forskningen om åldrande. Så förutom att synliggöra gerontologin hoppas jag att SGS kan hjälpa fler forskare att identifiera sig som gerontologer.

Så när blir man gerontolog?

– När man känner sig som en, det handlar om ett personligt ställningstagande att fokusera sin forskning på åldrandet i en tvärvetenskaplig kontext.

Hur tänker du kring ditt framtida boende?

– Jag bor i den skånska glesbygden, i samma hus sedan 30 år, med femhundra meter till närmaste granne. Det blir nog ett mindre och mer tillgängligt hus när vi inte vill bo kvar här längre. Lägenhet? Nej, jag är van vid att vara utomhus mycket och föredrar att bo i villa eller möjligen radhus.

– Det finns inget som heter ”bästa boendet för äldre”. Att betrakta äldre som en grupp när det gäller bostaden och boendet är helt förkastligt. Vi är alla olika och det gäller för de flesta aspekter av åldrandet.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 02 december 2015 - 14:15 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 4/2015 • Länge leve äldrerörelsen »

Susanne Iwarsson Foto Kenneth Ruona

»Det finns inget som heter ”bästa boendet för äldre”. Vi är alla olika och det gäller för de flesta aspekter av åldrandet.«

Susanne Iwarsson
Ålder: 57 år.
Aktuell: Ny ordförande för Sveriges gerontologiska sällskap, SGS. 
Drivkraft: Bidra till kunskaperna om människans åldrande och utbilda unga människor till forskare. 
Bästa återhämtningen: Träna och motionera i naturen. 
Tips för ett bra åldrande: Odla egna intressen och ligg ett steg före så att du kan fortsätta med det du tycker är roligt. Jag åker inlines som motion och den dagen jag inte längre kan göra det måste jag veta vad jag ska göra i stället så att jag inte blir sittande i soffan.

Om Susanne Iwarsson själv får välja:
Forskningskonferens före solsemester
Avhandling före roman
Mejl före telefon
Landet före stan

Publiceringar i urval
Doktorsavhandling: Functional capacity and physical environmental demand. Exploration of factors influencing everyday activity and health in the elderly population. Lunds universitet, 1997.

Senast artikeln/projektet: Rantakokko, M., Portegijs, E., Viljanen, A., Iwarsson, S., & Rantanen, T. (2015). Changes in life-space mobility and quality of life among community-dwelling older people: A two-year follow-up study. Quality of Life Research (in press).

Bästa publicering i eget tycke: Carlsson, G., Schilling, O., Slaug, B., Fänge, A., Ståhl, A., Nygren, C., & Iwarsson, S. (2009). Toward a screening tool for housing accessibility problems. A reduced version of the Housing Enabler. Journal of Applied Gerontology, 28, (1), 59-80.


Fakta | Sveriges gerontologiska sällskap

Rikstäckande tvärvetenskaplig förening för alla som bedriver gerontologisk forskning och utbildning, arbetar med vård och omsorg, är engagerade i pensionärsfrågor eller allmänt intresserade av åldrande och äldre. De drygt 200 medlemmarna kommer från olika discipliner, såsom historia, pedagogik, psykologi, socialmedicin, socialpolitik, socialpsykologi, sociologi, statsvetenskap, socialt arbete, social omsorg och vårdvetenskap. Föreningens övergripande målsättning är att främja forskning om åldrande och äldre och stärka gerontologins ställning i samhället.


Loading   Sökning pågår