Inledare: Bättre liv före döden

Av Jonas Nilsson, chefredaktör


Livet är inte så pjåkigt om man betänker alternativet, men det faktum att döden till sist skiljer oss åt går ändå inte att invända emot. Däremot kan vi prata länge om själva döendet. I den bästa av världar kommer slutet som sommarkvällens ljumma bris, med koltrastsång utanför det öppna fönstret, klarhet i alla relationer och värmen från barnbarnbarnens godnattpussar kvar på kinden. Men verkligheten är inte alltid så sockersöt.

Enligt Svenska palliativregistret, med information om den sista levnadsveckan vid två tredjedelar av alla förväntade dödsfall, dör äldre oftare ensamma och ju äldre man blir desto sämre är vården på att upptäcka och behandla stark smärta, illamående och ångest – vanliga symtom när slutet närmar sig. Personer över 75 år får inte heller i lika stor utsträckning ett så kallat brytpunktssamtal när behandling inte längre hjälper och vården går in i en lindrande fas.

Birgit Rasmussen är professor i palliativ omvårdnad och efterlyser mer forskning om den palliativa vården för äldre. Det är lätt att instämma, liksom med Magnus Lindskog, cancerläkare och forskare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala: ”Alla människor har rätt till en palliativ vård av hög kvalitet som minimerar lidandet och i möjligaste mån tar hänsyn till den sjukes autonomi. Här ser vi nu att vi behöver bli bättre när det gäller äldre.”

Förhoppningsvis bidrar numrets tema i den riktningen. Vi besöker bland annat äldrehospice, lär oss om existentiella samtal och hemmastaddhet vid livet slut – och hämtar måhända tröst i att risken att själv dö efter att ha förlorat en kär familjemedlem inte är så stor som forskningen tidigare trott.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 29 september 2016 - 13:37 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår