Den digitala äldreomsorgen

Av Lennarth Johansson, docent och forskningsledare vid Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum


Välfärdsteknik ses som en räddare för en alltmer trängd äldreomsorg. Ny teknik utmanar också gammal teknik och arbetssätt på ett intressant sätt, skriver docent Lennarth Johansson.

Äldreomsorgen är en del av en kommunal social infrastruktur, vars stomme består av bostäder, kommunikationer och olika slag av samhällsservice. Hur denna infrastruktur är beskaffad har stor betydelse för äldres vardag. Olika typer av välfärdstjänster, till exempel trygghetslarm, matdistribution, bostadsanpassning och färdtjänst utgör nödvändiga förutsättningar för att äldreomsorgen ska fungera i hemmet.

Vården och omsorgen om de äldre har de senaste 15 åren kännetecknats av en kraftig minskning av platser i särskilt boende över hela landet. Under åren 2001 till 2015 försvann närmare 31 procent av platserna i äldreboende och numera vårdas exempelvis majoriteten av personer med demenssjukdom i det egna hemmet (Socialstyrelsen, 2014). Det betyder att allt fler sköra, sjuka äldre som behöver hjälp och tillsyn bor hemma. Det har direkta och indirekta för konsekvenser familjen och anhöriga eftersom de får ta ett ökat ansvar för sina äldre. Äldreomsorgen har flyttat hem och hemmet är det nya äldreboendet.

Mot denna bakgrund väcks nu förhoppningen om att utvecklingen av välfärdstekniker och digitala tjänster ska kunna vitalisera äldreomsorgen, trygga kvarboendet och sänka kostnaderna. Men vad är välfärdstekniker? Det låter ibland som science fiction!

I det perspektivet kan det kanske vara bra att blicka tillbaka på trygghetslarmets historia, som också är en del av äldreomsorgens historia. 1975 var det tolv kommuner som erbjöd trygghetslarm i ordinärt boende, något som ökade till 45 kommuner 1981. 2015 var det 174 000 personer över 65 år som hade trygghetslarm enligt Socialstyrelsens statistik (2016).

Under 2000-talet påbörjades ett skifte från analog till digital teknik och trygghetslarm kom att ingå i familjen av välfärdstekniker. Regeringens målsättning är att i slutet av 2016 ska alla trygghetslarm vara digitala. Av Socialstyrelsens kartläggning (2016) framgår att närmare 50 procent av trygghetslarmen var digitala i februari 2016, så en del återstår innan målet ät nått.

Under trygghetslarmets långa historia i äldreomsorgen förekom under 1980-talet diskussioner om att installera så kallade passiva larm på servicehusen. Det handlade om anordningar som larmade om inte den boende hade spolat i toaletten under 24 timmar. Idén spolades (!) ganska snart eftersom den ansågs integritetskränkande. På 1990-talet gjordes försök med så kallade elektroniska grindar vid äldreboenden: larm som utlöstes när en boende passerade en osynlig elektronisk grind. Även de försöken avstannade eftersom de uppfattades som oetiska, nu gör passiva passagelarm come back även om Socialstyrelsens jurister är tveksamma till om de har stöd i lagen.

I nutid innebär den digitala tekniken att trygghetslarmen kan innehålla gps-funktion, med vars hjälp man kan spåra personer som inte själv kan hitta hem. Trygghetslarmet historia är alltså fram till dags dato – och sannolikt även fortsättningsvis – kantat av ifrågasättanden rörande etik, integritet och lagmässighet. Kanske ska man också lägga till att trygghetslarmen illustrerar värderingsförskjutningar i samhället över tid.

Ofta när man har diskuterat den digitala teknikens möjligheter har detta exemplifierats med robotar som sköter personlig omsorg, som sällskapsdjur eller kommunikationshjälpmedel, något som har väckt blandade känslor bland brukare, anhöriga och personal. Men tekniken har många andra applikationsområden som till sin karaktär utgör väsentliga utvecklingsmöjligheter för äldreomsorgen.

Möjligheten för personalen att arbeta mobilt är redan idag en etablerad nödvändighet. Elektroniska lås gör att personalen slipper släpa med sig nycklar till alla brukare som får besök kvälls- och nattetid (och den äldre personen behöver inte lämna ut sin nyckel). Administration beträffande signering av besök och påminnelse går mycket smidigare via nätet. Likaså är möjligheten att via e-tjänster kunna ansöka och följa sitt ärende en stor förenkling för alla.

Ny teknik utmanar också gammal teknik och arbetssätt på ett intressant sätt. Övervakningskameror ersätter besök av nattpatrull, något som allt fler kommuner erbjuder och många äldre föredrar. Att äldre föredrar en övervakningskamera framför besök av personal talar för att den traditionella tillsynen har sina nackdelar. Man får lämna bort sina nycklar, någon – ofta okänd för den äldre – tittar in några minuter under natten, vilket kan störa nattsömnen och upplevas som integritetskränkande, men som accepterats eftersom det inte funnits något annat alternativ.

Som alltid skiftar åsikterna om en sådan här utveckling beroende på perspektivet. Trygghetslarm med gps-funktion ger brukaren större rörelsefrihet och en klocka som påminner den äldre att ta sin medicin kan vara en ovärderlig hjälp. Personalen tycker att digitala tillsynsbesök är ett rationellt arbetssätt i tiden.

En engelsk forskningsöversikt (2015) bekräftar bristen på forskning på området, och reser ett antal frågor som kräver sitt svar med tanke på att den nya tekniken introduceras med skiftande motiv och intressen. Är det för den äldres bästa, anhöriga eller vårdpersonal? Var ska tekniken användas, hemma eller på institution? Vad är syftet med att använda den nya tekniken: som behandling, säkerhet, utbildning, vård och omsorg, social kontakt?

Det finns alla skäl att kritiskt granska teknikutvecklingen, eftersom den också drivs av starka ekonomiska motiv. Merparten av äldreomsorgens kostnader utgörs av personalkostnader. Kan man med ny teknik ersätta personal är det förstås välkommet, både ur kommun- och skattebetalarperspektiv. Somliga menar att en ökad digitalisering av äldreomsorgen handlar om en omfördelning av tid, det vill säga man sparar tid = sparar personalinsatser = minskar kostnader.

Frågan är om den insparade tiden omfördelas till de äldre?

Teknikutvecklingen har naturligtvis också väckt frågor om finansiering – vad ska det offentliga tillhandahålla och vad får brukaren betala själv? Vem ska ansvara för den nya tekniken, typ trygghetslarm med gps? Idag är det polisen som svarar för att leta reda på personer som inte hittar hem. Ska hemtjänsten ta över denna uppgift, eller faller det på anhöriga och frivilliga krafter som organisationen Missing people?

I fokus för utvecklingen står samtyckes­kravet, liksom om det erbjuds något alternativ till exempelvis kameraövervakning. Om brukaren samtycker till kameraövervakning i stället för besök av nattpatrull, är det naturligtvis ok. Men en stor andel av dem som behöver tillsyn – dag som natt – är personer som drabbats av demenssjukdom. De är, allt eftersom sjukdomen förvärras, inte i stånd att lämna samtycke.

Det finns en uppenbar risk att kommunerna stödjer sig på ett resonemang om presumerat samtycke för att sätta in kameraövervakning, eftersom många äldre föredrar kamera istället för nattpatrull. Man kan också spekulera om att kamera­övervakning blir standarderbjudandet när man behöver tillsyn. En liknade utveckling har redan skett när det gäller hjälp med matlagning, där kommunerna i första hand erbjuder matlådor.

Kommer det att erbjudas traditionella, personalbaserade insatser som alternativ till kameraövervakning i framtiden?

Även om man inte är demenssjuk kanske man inte förstår vad tekniken innebär av lagring av integritetskänsliga data. Hur säkert förvaras dessa data? Eller hur trygg kan jag vara att inte mitt elektroniska lås hackas och någon obehörig kan ta sig in? Gäller hemförsäkringen när man har elektroniska lås om något skulle hända? Här är teknikutvecklingens svaga punkt, att lagstiftningen släpar efter – något som tyvärr sannolikt kommer att bestå.

Samhällsutvecklingen innebär successivt en högre boendestandard, smarta hem, där det mesta kan styras med digital teknik. I framtiden eller redan i dag kan tillsyn ske via sensorer – tekniken finns men är ännu inte i bruk på grund av oklart rättsläge. Alltifrån personliga hälso­data eller mätvärden som registrerar vad du gör, befinner dig eller hur du mår kan fångas av sensorer och hanteras av datorer.

Är den framtida äldreomsorgen en digital omsorg?

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 08 december 2016 - 12:25 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 4/16 • Välfärdsteknik »

”Nu väcks förhoppningen om att utvecklingen av välfärdstekniker och digitala tjänster ska kunna vitalisera äldreomsorgen, trygga kvarboendet och sänka kostnaderna.”

”En engelsk översikt bekräftar bristen på forskning på området, och reser ett antal frågor som kräver sitt svar med tanke på att den nya tekniken introduceras med skiftande motiv och intressen.”
 

REFERENS

What are the likely changes in society and technology which will impact upon the ability of older adults to maintain social (extra-familial) networks of support now, in 2025 and in 2040? Future of an ageing population: evidence review. Foresight, Government Office for Science 2015.

Loading   Sökning pågår