Porträtt: Den ofrivillige akademikern

Av Jonas Nilsson


Professor Yngve Gustafson har blivit ett känt ansikte genom tv-serierna Sveriges bästa äldreboende och Sveriges bästa hemtjänst. Med drivkraften att bidra till en bättre vård för gamla och sjuka tar han gärna plats i den allmänna debatten. Störst avtryck i forskarvärlden tror han dock att 500 ord i medicintidskriften Lancet har gjort.

Egentligen hade Yngve Gustafson lovat att hans barn inte skulle behöva växa upp med en forskande pappa. Själv uppvuxen med två forskande föräldrar ser han den akademiska karriären närmast som ett onödigt ont och beskriver det han benämner som avigsidorna inom akademin: osund konkurrens, vassa armbågar, mygel, dåligt samarbete…

– Man kan säga att jag är en ofrivillig akademiker, men samtidigt: när man väl har börjat forska är det som ett gift. Man vill bara tränga djupare och djupare in i kunskapsbristerna som finns i vården omkring sig och hoppas att det arbete man lägger ner ska leda till en bättre vård och omsorg. Så att den vanligaste orsaken till att patienter blir sjuka inte behöver vara att de träffar en läkare som inte har tillräckliga kunskaper om vilka läkemedel som är olämpliga att ge till gamla människor.

Det som efter tio års klinisk verksamhet fick Yngve Gustafson att börja forska var frågan varför så många äldre personer blir förvirrade efter en höftoperation, och varför så många sedan utvecklar en demens.

– Jag håller fortfarande på att söka svaret, säger han med ett skratt.

Från början trodde han, som många läkare, att det enbart var de medicinska åtgärderna som var viktiga. Sen har han insett att det handlar om hela männi­skan, hela omhändertagandet, att den svagaste länken kanske gör mest skada. Det kan vara undernäring, brist på rehabilitering, felmedicinering, att man efter en höftoperation blir så isolerad att allt blir meningslöst...

– Vi håller fortfarande på att bena i det här. Från början försökte vi tänka ut ett multifaktoriellt interventionsprogram –och såg att det hade effekt – men så småningom vill man ju ta reda på vad det är som betyder mest. Men det har jag fortfarande ingen aning om (skratt).

Yngve Gustafson tror att lösningen på kvalitetsbristerna i vården av äldre personer handlar om att se hela människan och arbeta i team.

– Det handlar inte om enskilda åtgärder, men vi måste veta vilka de viktiga enstaka vårdåtgärderna i helheten är.

Sedan 35 år har Yngve Gustafson som en del av sin tjänst skött äldre personer på äldreboenden i Umeå och en stor del av forskningen har också utgått från dem. Det har handlat om undernäring, läkemedelsbiverkningar, att förhindra fall­olyckor. Under de senaste åren har han försökt förstå mer om äldres depressioner, eftersom de orsakar mycket lidande och behandlingen är bristfällig. Yngve Gustafson försöker aktivt föra ut de slutsatser han drar från forskningen, han föreläser mycket och har medverkat i tv-serierna Sveriges bästa äldreboende och Sveriges bästa hemtjänst för att berätta om de problem som finns i vård och omsorg om äldre.

– Just det här om hemtjänsten: det är ett oerhört kvalificerat arbete, med mycket svåra utmaningar varje dag. De har hand om människor med svår psykisk sjukdom, med missbruk, multisjuka äldre. Och de anställda får väldigt lite fortbildning, lite tillgång till kompetent handledning i vardagsarbetet. I hemtjänsten har vi många av vardagshjältarna i vården.

I tv-programmet "Sveriges bästa äldreboende" ville Yngve Gustafson bland annat visa på vinsterna med en aktiv, rehabiliterande vård och han försöker på olika sätt använda den plattform han har som professor för att påverka beslutsfattare.

– Om man skulle tillämpa den forskning vi och andra har gjort inom akutsjukvården skulle man kunna reducera vårdkostnaderna med upp till 30 procent, genom att förhindra trycksår, fallolyckor, onödiga infektioner – och inte minst cerebrala komplikationer av läkemedels­biverkningar. Det finns en enorm möjlighet. Om någon på hög nivå skulle sätta ner foten skulle vi lösa många av de ekonomiska problem som i dag leder till allt färre vårdplatser. Mycket går att före­bygga med kunskapen om åldrandet och ett välfungerande teamarbete där man ser hela människan.

Du är väldigt inriktad på förbättringar – men har man som forskare generellt ett ansvar att resultaten ska komma till konkret användning?

– Nej, det är inte absolut nödvändigt. Det finns självfallet viktig grundforskning där man kanske inte ser nyttan inom de kommande decennierna. Men för mig skulle sådan forskning inte kännas angelägen.

Yngve Gustafson beskriver vägen till professorsstolen som tillfälligheternas spel. Disputation var inte viktigt i sig och tog nio år att komma fram till, ett långvarigt vikariat ledde till att han blev inlasad som universitetslektor, docent blev han bara för att en student ville ha honom som handledare och sin professur fick han utan att söka den.

Vilka är då drivkrafterna som forskare?

– Patienterna. Att bidra till att vi kan få en bättre vård för gamla och sjuka människor. Den akademiska karriären har jag bara sett som ett onödigt ont: jag vet inte om jag är en ”riktig” professor, jag tror inte det…

Det är dock tydligt att Yngve Gustafson trivs inte minst när det gäller kontakten med doktorander.

– Jag har haft över 30 doktorander och en del är så extremt begåvade, med smarthet att använda och förstå avancerade statistiska metoder som kan vara nödvändiga för att analysera de komplexa problem med många variabler som spelar roll i arbetet med multisjuka gamla. Det är underbart att få ge dem möjligheter att utveckla sina idéer – det har kanske varit en av mina styrkor. Jag har också haft dem som ställer upp och hjälper varandra, skapar en positiv arbetsmiljö och får alla att känna sig uppskattade, något som betyder mycket för helheten i forskargruppen.

Då behövs inte cynisk inställning och vassa armbågar?

– Ett visst inslag av psykopati gör att man kan manipulera sig fram till makt och inflytande på alla nivåer, men jag hoppas innerligt att det inte är någonting som egentligen gör det bättre, har svårt att se att det är någon som vinner på att man jobbar på det sättet.

Vetenskapligt inflytande baseras i mångt och mycket på publiceringar av artiklar i internationella, prestigefyllda forskningstidskrifter. Yngve Gustafson berättar att hans mest betydande bidrag (där han också är noga med att lyfta fram kollegorna Lillemor Lundin Olsson och Lars Nyberg) var ”ett litet research letter, 500 ord i Lancet”, som baserades på en iakttagelse från ett äldreboende: de äldre personer som hämtades för undersökning, men måste stanna upp när de på vägen började prata, löpte hög risk för en fallolycka inom sex månader. Det så kallade walkie talkie-testet satte fingret på att individer med begynnande demenssjukdom saknar förmågan att göra två saker samtidigt. Den enkla observationen har givit upphov till en mängd efterföljande artiklar och blivit en viktig inkörsport för att försöka förebygga fallolyckor.

– En annan sak som är himla roligt är att när man inte får de resultat man förväntar sig blir doktoranderna förtvivlade – men det är det som ofta leder till att man kommer vidare och hittar något nytt. Det är nästan det roligaste som forskare, ett resultat som du inte har förväntat dig, som leder dig till att tänka på ett nytt sätt. Det är en del sådana fantastiska aha-upplevelser genom åren, där vi har kommit på nya saker tack vare att det inte har blivit som vi trodde det var.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 08 december 2016 - 11:31 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 4/16 • Välfärdsteknik »

Professor Yngve Gustafson foto Mattias Pettersson

Yngve Gustafson är överläkare och professor vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet. Foto: Mattias Pettersson.


”Man kan säga att jag är en ofrivillig akademiker, men samtidigt: när man väl har börjat forska är det som ett gift.”

”Om man skulle tillämpa den forskning vi och andra har gjort inom akutsjukvården skulle man kunna reducera vårdkostnaderna med upp till 30 procent.”


Om det egna åldrandet

– Jag måste tyvärr erkänna att engagemanget i arbetet gör att jag inte har levt som jag lär, säger Yngve Gustafson när det egna åldrandet kommer på tal. Vid årets slut går han över till en anställning som seniorprofessor och hoppas att det inte är för sent att kunna sköta den egna hälsan lite bättre. Då vill han kunna fylla på andra delar av livet, sitt fågelintresse och att vara ute i naturen, fiska och gå promenader med hundarna. Och tillbringa tid med familjen: en av sönerna har byggt om huset till generationsboende eftersom han vill att föräldrarna ska åldras med barn, barnbarn och hundar i hemmet.

– Sen vet jag att det finns en del fantastiska äldreboenden som jag gärna skulle bo på.

Yngve Gustafson har en gudstro som ger styrka och trygghet inför åldrande och sjukdom.

– Jag ser ju att livet i slutet ofta leder till ganska mycket lidande. De gånger jag själv lidit har varit väldigt tufft, och väldigt nyttigt. Sådana erfarenheter tror jag har varit en styrka i mötet med svårt sjuka människor.

 

Mer om Yngve Gustafson

Ålder: 66 år.
Drivkraft: Orättvisor i samhället.
Bästa återhämtningen: Hundpromenader med fågelskådning i Grössjöns natur­reservat.
Tips för ett bra åldrande: Fysisk aktivitet, social samvaro och god mat.

Doktorsavhandling: Akuta förvirringstillstånd (delirium) efter stroke och efter höftoperationer.
Senaste artikel: Toots A, Littbrand H, Holmberg H, Nordström P, Lundin-Olsson L, Gustafson Y, Rosendahl E. Walking aids moderate exercise effects on gait speed in people with dementia: a randomized controlled trial. J Am Med Dir Assoc. 2016.
Pågående projekt: GERDA, SILVER-MONICA, MIDRED.
Bästa publicering i eget tycke: ”Svårt att avgöra. Min enda Lancet-artikel har citerats mycket och inlett ett nytt forsknings­område.”

Om Yngve själv får välja:
Forskningskonferens före solsemester
Roman före avhandling
Telefon före mejl
Lander före stan 

Loading   Sökning pågår