Inledare: Frihet i en liten app

Av Jonas Nilsson, chefredaktör


Om man frågar äldre personer i Sverige, eller för den delen svenskar som med något mått av eftertanke funderat på sin ålderdom, om vad som är viktigt för dem under åren som komma skall – gissa vad många svarar?

”Jag vill kunna klara mig själv”.

Och det är förstås lätt att tänka sig att de flesta vill kunna behålla intressen, vanor och sociala kontakter långt upp i åren.

Ett mål med äldrepolitiken och kommunernas omsorg om äldre har länge varit att man ska kunna leva och bo självständigt och under trygga förhållanden. Ofta innebär detta att den äldre personen bor kvar i sitt hem och får stöd och vård i form av hemtjänst när förmågan att på egen hand klara det dagliga livet sviktar. Detta medför att allt fler sköra äldre bor kvar länge i hemmet, med ett stort tillsynsbehov som följd.

Då passar det som hand i handske att utvecklingen av välfärdsteknik – av Socialstyrelsen definierad som digital teknik som syftar till trygghet, aktivitet, delaktighet eller självständighet för den som har eller riskerar att få en funktionsnedsättning – går mycket snabbt och att intresset av att hitta användningsområden för den nya tekniken är stort. Sådant som förut var science fiction finns nu allt mer tillgängligt för vardaglig användning. Tillämpad i allt från underhållning till hushållsarbete känner den digitala utvecklingen inga gränser, utan flödar fritt tvärsigenom samhällets alla områden. Inte minst gäller det inom vård och omsorg om äldre.

I dag finns en mängd digitala och robottekniska lösningar i syfte att effektivisera och förbättra hälso- och sjukvården och omsorgen. Ätrobotar, kommunikationsrobotar, robotarmar och rörelseassisterande robotar, träningsrobotar, sällskaps- och terapirobotar, servicerobotar, transportrobotar, människoliknande robotar är bara några exempel.

Kameraövervakning kan vara ett sätt att öka tryggheten, men också att effektivisera omsorgen. Med hjälp av en GPS-sändare går det att ta reda på var en person befinner sig om man misstänker att hen har gått vilse. Med en stadigt växande teknikvana bland både nuvarande och kommande generationer av äldre personer har utvecklingen av välfärdstekniken stora möjligheter att bidra till oberoende.

Det är dock viktigt att komma ihåg att det fortfarande finns många äldre personer som inte har någon djupgående egen erfarenhet av datorer, smarta telefoner och andra digitala tillämpningar. För dem kan tekniken bli både oförståelig och skrämmande, även om det är en vid det här laget vederlagd myt att äldre personer generellt är rädda för ny teknik.

En av de stora svårigheterna i äldreomsorgen är ensamheten. Tekniken kan här ha en roll i att behålla sociala kontakter eller nå ut till andra människor och blir på så sätt en alternativ möjlighet att bemöta ensamhetsproblematik. Sociala medier och surfande på nätet fyller en funktion för en del, även om många äldre tvekar inför att ha kontakter på internet (eller att använda det alls: hälften av de som är äldre än 76 år gör inte det).

Det finns å andra sidan en oro att välfärdstekniken kommer att ersätta personal och lämna många äldre ensamma och isolerade, med blott en tillsynskamera som kontinuerlig kontakt med omvärlden.

Ett drömscenario är förstås att tekniken kan användas som ett frivilligt, kvalitetshöjande komplement till de människor som arbetar i vård och omsorg, samt på olika sätt bidra till att skapa oberoende.

Allt med målet att alla äldre ska kunna leva ett tryggt och självständigt liv så länge som möjligt. Vi är kanske inte där riktigt än, men visst väntar väl den ljusnande framtid runt hörnet?

Jonas Nilsson, chefredaktör

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 08 december 2016 - 11:03 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår