TEMA Den som lever får se

Av Jonas Nilsson


Svensk äldreforskning vilar till stora delar på resultat från longitudinella befolkningsstudier, där forskarna följer ett stort antal äldre personer under lång tid. H70-undersökningen i Göteborg var med start 1971 en av de första i världen. Mer än 1 000 70-åriga män och kvinnor födda 1901–02 undersöktes då av läkare och blev intervjuade om sina liv, bland annat för att kartlägga sjukdomar, riskfaktorer, funktionsförmåga och äldres sociala nätverk.

Kungsholmsprojektet i Stockholm startade 1987, med grundidén att kartlägga risk- och friskfaktorer för Alzheimers sjukdom. Studien fick sin fortsättning i den nationella snac, som startade 2001 för att ge svar på hur framtida behov av vård kommer att se ut och hur de bäst skall tillgodoses. snac-studien kombinerar ett befolkningsperspektiv inriktat på att beskriva åldrandet och de äldres livssituation med ett vårdsystemperspektiv som analyserar vård- och omsorgssystemets funktion i förhållande till de äldres behov. Fyra områden i Sverige som representerar stad och landsbygd i olika delar av landet: Karlskrona kommun i Blekinge; Nordanstigs kommun i Gävleborgs län; Region Skåne med kommunerna Malmö, Eslövs, Hässleholms, Osby, Ystad; Kungsholmens stadsdel i Stockholms kommun

SWEOLD är en riksrepresentativ undersökning av Sveriges äldre befolkning. Den första datainsamlingen genomfördes 1992 och följs regelbundet upp. Betulaprojektet är en studie av åldrande, minne och demens som har pågått i Umeå i 25 år, medan Umeå85+/Gerda är en befolkningsbaserad gerontologisk databas från Botniaregionen, startad 2002.

Fördelen med studier där män­niskor följs under lång tid är möjligheten att separera vad som kallas kohort- och ålderseffekter. I longitudinella studier kan man särskilja individuella förändringar över tid (ålderseffekten) från skillnader mellan individer vid baseline (kohorteffekten). I vissa studier ingår även perioden i forskningsdesignen. Ålder, kohort och period är de tre centrala begreppen inom gerontologin: vilken kombination som helst av två av faktorerna fixerar den tredje. Longitudinella studier ger en fantastisk möjlighet att tolka orsakssamband, att studera övergångar under livscykeln, och att separera brutto- och nettoförändringar av sociala fenomen.

Men det finns också problem med longitudinella studier. Ett generellt problem kan uppstå om studien inte bara är tänkt att följa individer utan även är ska representera en speciell population och vid behov inte kompletteras med nya grupper. Med tiden kan det ursprungliga urvalet inte vara särskilt representativt för den nya populationen, till exempel genom det som kallas gentrifiering – att medelklassen tar över ett före detta arbetardistrikt.

Ett annat problem är att deltagare efter att ha varit med ett par gånger i samma studie övergår från att vara ”individer” till att vara ”experter” eller ”representanter” eller ”fall”. Ett tredje problem är att personal byts. Om inte den nya personalen instrueras noggrant går det inte att vara helt säker på om rapporterade förändringar beror på verkliga förändringar – eller på att nya intervjuare tolkar svaren annorlunda.

Ytterligare ett problem utgörs av bortfallet, som aldrig är slumpmässigt. När det till exempel beror på skröplighet missar forskaren dden drastiska försämring av allmäntillståndet som ofta inträffar halvåret till året innan man dör.

Det finns alltså fallgropar, men de flesta går att undvika med god planering. Den som lever får se: nu ger vi oss in i den longitudinella världen!

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 14 mars 2017 - 11:23 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår