KOMMENTAR ”Tydliga resultat viktigast”

Av Håkan Jönson, professor i socialt arbete verksam vid Socialhögskolan, Lunds universitet


En gedigen utredning, men det viktiga är vad som nu händer med förslagen. Det skriver Håkan Jönson, professor vid Socialhögskolan 
i Lund, om den nationella kvalitetsplanen för vård och omsorg om äldre.

En statlig utredning av det här slaget är som en armada av fartyg som går över Atlanten, och många av oss som deltagit har bara utsikt från vår lilla båt. Det jag sett från min båt och i betänkandet är en gedigen utredning med goda ambitioner och flera bra förslag. Det viktiga är vad som händer nu.

Den som är cynisk skulle säga att äldrefrågan sedan några årtionden har blivit så pass stor att den ständigt omfattas av någon statlig utredning. Blir det inga tydliga resultat så kan man misstänka att dessa Atlantfärder mest är ett sätt att hålla pensionärsorganisationer och andra på gott humör.

Vissa av utredningens förslag kan säkert uppfattas som luddiga. Den förebyggande hälsovården för äldre ska förbättras, samverkan mellan olika myndigheter och instanser ska öka. Olika grupper ska uppmärksammas, äldre invandrare, äldre hbtq-personer, äldre med psykisk ohälsa, äldre som utsätts för våld i nära relationer. Äldres boende och behov av bostadsanpassningar ska ägnas mer uppmärksamhet och en fråga utredningen ställer är om äldre som mest är oroliga och isolerade nekas att komma till särskilt boende. I vilken mån kan så kallade trygghetsboenden vara lösningen?

Teknik blir ett allt viktigare inslag inom äldreomsorgen och detta bör studeras. Personal måste få utbildning. Bra, tycker jag, så länge man inte har överdrivna föreställningar om att tekniken kommer att sänka kostnaderna. Ibland är det tvärtom, när folk måste kämpa med att lära sig nya system och applikationer. Men ändå bra.

Vår syn på teknik håller på att förändras. Många vill hellre ha tillsyn av en kamera när de sover, än av personal som tittar in och stör. Här finns svåra frågor och utredningen lyfter flera av dem.

Utredningen tar ställning för att äldre ska ha tillgång till en jämställd och jämlik omsorg. Det verkar inte så kontroversiellt, men här blir det laddat och intressant.

Jämlik i förhållande till vem? Vilka standarder och jämförelser ska användas för sådana mål: andra äldre med stödbehov, yngre med stödbehov, medborgare i allmänhet? Vad bör göras?

Utredningen gör ett viktigt ställningstagande och föreslår en översyn av Socialtjänstlagen. Målet för äldreomsorgen är i dag att tillhandahålla en ”skälig levnadsnivå”. Men för LSS, lagen om stöd och service till vissa (yngre) funktionshindrade, är målet ”goda levnadsvillkor”. Olika ambitioner, menar utredningen och pekar på målet om en jämställd och jämlik omsorg. I de direktiv som äldreminister Åsa Regnér i utredningens kölvatten har gett Margareta Winberg, som ska hålla i översynen av Socialtjänstlagen, anges att hon ska fundera över om ordet skälig levnadsnivå ska bytas ut. Bra, tänker jag, tills jag ser villkoren: ”Eventuella förslag ska inte leda till en ambitionshöjning på området och ska inte ha några ekonomiska konsekvenser för det offentliga”.  

Vad tusan ska det då vara för mening med det hela? En utredning får inte bli en lek med ord, för ord betyder något. Eller tänker man sig att ambitionerna enligt LSS ska sänkas? Tanken oroar. Jag får inte ihop det.

Tillsammans med en grupp forskare har jag formulerat den så kallade Likvärdighetsdeklarationen, där kravet är att de övre ålders­gränserna i sociallagstiftningen – det sociala medborgarskapets ättestupa – tas bort. Det innebär höjda ambitioner och blir dyrt, men det är en fråga om vad samhället vill ta sig råd med. Ett alternativ som kunde provas till att börja med är att höja gränsen för rätt till personlig assistans enligt LSS till 80 år. Då uppdaterar vi lagstiftningen i förhållande till den tredje åldern.

I utredningen finns ett intressant förslag om att möjliggöra en förenklad biståndshandläggning för personer som är 80 år eller äldre. Vissa kommuner har redan infört modellen, eftersom den kräver mindre resurser och ökar äldres egenmakt. Men tillvägagångssättet har varit omstritt, eftersom nuvarande lagstiftning utgår från det individuellt bedömda behovet.

Om utredningens förslag genomförs ska det bli mycket intressant att följa utvecklingen. Kommer hemtjänsten bli mer lik pensioneringen, som ju inte utgår från individuellt bedömd förmåga utan från en slags allmän, numera flexibel, åldersgräns? Vi forskare ser fram emot att studera effekterna av detta.

Utredningen konstaterar sambandet formell utbildning–kvalitet och föreslår att det till år 2025 ska införas legitimation för yrkestiteln undersköterska. Det är något som kommer att ställa stora krav på flera verksamheter. För närvarande utbildas 4 000 undersköterskor per år – förslaget kräver en fyrdubbling. Hur ska det lösas? Utredningen föreslår ökade satsningar på vuxenutbildning. Det verkar vara ett vettigt förslag för en kvalificerad verksamhet. Samtidigt måste vi ha i åtanke att kvalitet inte bara handlar om utbildning. Den handlar om personalens personliga lämplighet, om resurserna som står till deras förfogande och inte minst om brukarens rättigheter och inflytande.

En äldreomsorg som har som mål att förverkliga äldres sociala medborgarskap är bättre än en äldreomsorg som har till uppgift att minska samhällskostnaderna. Det tycker jag kunde ha betonats starkare.  


PS. 
Bristande utbildning

Som professor i socialt arbete uppskattar jag den uppmärksamhet kvalitetsplansutredningen har ägnat högskole­utbildningar för de professioner som ska bedöma äldres behov och leda äldreomsorgens verksamheter. När det sociala omsorgsprogrammet lades ner för ett årtionde sedan blev det socionomutbildningens uppgift att förse äldreomsorgen med kompetenta biståndshandläggare och enhetschefer. Men enligt en kartläggning som Gun-Britt Trydegård har gjort tar våra utbildningsorter inte detta på allvar.

På många håll får en blivande socio­nom bara med sig någon enstaka före­läsning och något övnings­moment om äldre. Det är allt! Visst finns kurser om äldre och äldreomsorg, men väldigt få studenter väljer dem – troligen för att de sedan tidigare är helt främmande för området. Resultatet blir att socio­nomen får lära sig på fältet, utifrån lokala riktlinjer och praxis. Då blir det svårt att ha en professionell integritet. Föreningen social omsorg, FSO, har liksom även Nationella nätverket för socialvetenskaplig äldreforskning reagerat över detta. Utredningen föreslår en skrivning i högskoleförordningen som lyfter vikten av kunskap om äldre. Dessutom ger man Universitetskanslerämbetet i uppdrag att granska våra utbildningar. Den granskningen riskerar att bli en trist historia.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 31 maj 2017 - 14:37 © Äldre i centrum

Tillbaka till #2/17 Ett hem med utsikt? »

Nationell kvalitetsplan. Så ska äldreomsorgen bli så mycket bättre

Den nyligen framlagda nationella kvalitetsplanen för vård och omsorg om äldre personer ska möta den kommande stora ökningen av äldre och sträcker sig enligt förslaget över fyra mandatperioder: 2019–2034. Under den tiden ska det bland annat bli lättare för äldre att kunna välja ett multiprofessionellt team. Utredaren Susanne Rolfner Suvanto vill också att det inrättas ett nationellt kunskapscentrum om äldre och psykisk hälsa.

En stor del i den tusensidiga utredningen ägnas åt bemanningsfrågor och vad som kan göras för förbättrad personalkontinuitet. I dag arbetar en kvarts miljon löntagare inom äldreomsorgen och antalet behöver öka, liksom att fler behöver vara högskole- och specialistutbildade. Nio av tio anställda är undersköterskor och de fyra tusen som varje år lämnar utbildningen behöver bli 16 000 för att täcka behovet.

Utredningen föreslår bland annat:

• en legitimation för undersköterskor

• bestämmelser för att enhetschefer i sär­skilda boenden, hemtjänst och dagverksam­heter ska ha lämplig utbildning

• nationellt inriktningsmål för antal anställda per enhetschef, 25–30 anställda kan enligt forskningen vara en rimlig maxgräns.

• åtgärder för att öka användningen av välfärdsteknologi: en nationell strategi för nya former av välfärdsteknik och stimulansbidrag för innovationer till kommunerna.

Utredningen heter Läs mig! Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre personer (SOU 2017:2). Titeln syftar på vad en äldre person på ett äldreboende svarade utredaren på frågan om vad som kännetecknar kompetent personal: ”någon som kan läsa mig”.

Referenser
Jönson H, Johansson S, Harnett T & Taghizadeh Larsson A (2016). Från omsorgstagare till medborgare. I S Johansson & A Taghizadeh Larsson (red). Förändringsperspektiv på äldreomsorg – att leva som andra. Gleerups (2016). Trydegård (2015). Utbildas socionomer till generalister eller specialister? Föreningen social omsorg, FSO.


Loading   Sökning pågår