TEMA Att själv få besluta om vardagen med hemtjänst

av Maria Wolmesjö, fil dr, docent och biträdande professor i socialt arbete, verksam vid Akademin för vård, arbetsliv och välfärd vid Högskolan i Borås


Ny välfärdsteknik och avancerad medicinsk teknik gör det möjligt att bo hemma, även vid ett omfattande behov av kvalificerad omsorg och avancerad vård. Men vad händer när hemtjänsten flyttar in?

Att själv få ta beslut som rör det egna vardagslivet är betydelsefullt oavsett om det gäller vad vi ska äta till frukost, hur vi vill klä oss, vad vi ägnar vår dag åt och tillsammans med vem eller med vilka vi tillbringar vår tid. När vi behöver stöd, service, omsorg och vård av någon utomstående kan de beslut vi tidigare fattat om hur vi vill leva vårt liv komma att ifrågasättas, i relation till aktuell lagstiftning och gällande riktlinjer om vad som anses vara ett värdigt liv (SFS 2001:453).

Som mottagare av hemtjänstinsatser från en kommunal eller privat omsorgsgivare erbjuds äldre en möjlighet att vara delaktig i planering och genomförande av de olika insatserna. Med utgångspunkt från att äldreomsorgen tidigare har varit uppbyggd utifrån verksamhetens inriktning och organisering kring givna generella rutiner, kan vi förstå att den som förr flyttade till ”hemmet” hade att anpassa sig till det rådande systemet. Frågan väcks om vi tagit med oss det perspektivet även in i hemtjänsten, trots att det snarare är hemtjänsten som flyttar in i den enskildes hem?

Frågor om brukardelaktighet, det vill säga att den äldre ska ges möjlighet att i högre grad påverka och vara delaktig i planering och genomförande av insatser på olika nivåer, står på agendan i dagens äldreomsorg. Det är en spännande tanke om perspektivet vore det omvända: att den enskilde äger rätten att ta beslut om det egna vardagslivet och hemtjänsten skulle erbjudas möjligheten att vara delaktig i hur vardagen skulle kunna fungera – även vid omfattande behov av stöd, service, omsorg och vård – på skilda sätt för olika individer.

Vi vet att andelen äldre ökar och att nya lösningar behövs om vi ska bibehålla omfattningen av omsorgs- och vårdinsatser och ha motsvarande andel anställda i framtidens äldreomsorg. Det är för närvarande en ekvation som inte går ihop. Vi behöver därför hitta nya lösningar för en god omsorg och vård.

Välfärdsteknik – digital teknik som kan bidra till ökad delaktighet, självständighet, trygghet och aktivitet för personer med nedsatt funktionsförmåga – är en del i detta. Andra lösningar är innovativa former för organisering och ledning.

Under de senaste åren har kravet på dokumentation av beviljade och genomförda insatser förstärkts. Dokumentationssystem som ÄBIC och IBIC, som avser att sätta den äldres respektive individens behov i centrum, har införts i flera kommuner. Samtidigt prövas skilda genomförandeplaner där såväl social som medicinsk dokumentation ska kunna göras.

Här finns en paradox i de nya generella dokumentationssystem för biståndsbedömning som nu införs, samtidigt som vi har en diskurs om ökad individualisering genom ett större brukar­inflytande.

 Samtliga dokumentationssystem lyfter fram brukarinflytande och brukarmedverkan som centralt, men utgångsperspektivet är verksamhetens och de professionellas. Hur skulle ett dokument som den enskilde själv ansvarade för – med eller utan assistans – se ut? Skulle det ens finnas en skriftlig dokumentation tillgänglig för olika professionsgrupper eller behöver vi tänka nytt även här?

Systematiseringen av biståndsbedömningen och så kallad förenklad biståndsbedömning medför också att den professionella bedömningen och dialogen med den äldre minskar.

Vad innebär det då att ledarskapa för ett ökat brukarinflytande?

Att införa vad som benämns ett brukarstyrt ledarskap eller brukarskap och ge brukare makten över sitt eget liv och en legitimitet att vara delaktig på lika villkor medför en mängd olika utmaningar. Till exempel innebär det att vi måste värdera den kunskap som samtliga parter bidrar med lika mycket. Det väcker nya frågor om vem som tar det avgörande beslutet och därmed också ansvar för det.

Möjligheten att själv föra fram sina synpunkter och eventuella önskemål kan påverkas av eventuella funktionsnedsättningar och ohälsa. Det ställer krav på den som möter brukare att vara lyhörd och behärska olika former för kommunikation (teckenspråk, symbolspråk, digital teknik), men också en vana att möta människor med skilda förutsättningar och en tolerans för olikheter. Eventuellt kan det innebära att brukarens röst måste förmedlas via anhöriga eller professionella företrädare alternativt tolkar.

Här finns en risk för att det är företrädarens och inte den enskilde brukarens röst som hörs. Andra etiska dilemman kan uppstå när ett beslut kan upplevas positivt ur ett perspektiv, men mindre positivt för någon annan. Generellt är konsensusbeslut, då parterna kommer överens om en gemensam lösning, relativt enkelt när beslutet som ska fattas är positivt för de olika parterna. Det är svårare när beslutet kan uppfattas negativt eller det handlar om prioriteringar av tillgängliga resurser.

Det krävs mod och tillit hos ledare att möjliggöra brukarinflytande och en ökad delaktighet inom äldreomsorgen. I en nyligen genomförd studie med chefer inom äldre- och funktionshinderområdet konstaterades att chefer både vill och har kunskaper om hur verksamheten bör organiseras för att möjliggöra ett ökat brukarinflytande. De förutsättningar som ges för att leda hållbart och att involvera brukare ser dock olika ut.

Faktorer som påverkar är organisationens storlek, verksamhetens inriktning och innehåll, hur verksamheten är lokaliserad geografiskt – på ett eller flera hemtjänstområden – och lokalmässigt – i ett eller flera särskilda boenden. Vidare kan ledarens egen erfarenhet och självkänsla (trygghet/otrygghet i rollen) påverka förmågan att dela med sig av den makt som traditionellt tilldelas personer med hög formell kompetens eller i chefsposition i en hierarkisk struktur.

För att någon ska kunna bli delaktig och få ett ökat inflytande krävs det att den som har ett formellt uppdrag med ansvar och därmed makt att påverka är beredd att dela med sig av den. Detta förutsätter att den som leder och organiserar för en ökad brukarmedverkan även har kunskap om brukares olika förutsättningar och förmågor vad gäller olika funktionsnedsättningar och funktionsförmågor, åldrande och åldrandets sjukdomar.

Vid Centrum för välfärdsstudier på Högskolan i Borås pågår forskning om styrning, organisering och ledning av välfärdssektorn. I flera projekt finns frågor om brukarinflytande och delaktighet med som en betydelsefull aspekt.

I ett nyligen initierat projekt avser vi bland annat studera vad en ökad digitalisering av verksamheten innebär för ledarskapandet. I ytterligare ett projekt står frågor om dokumentationen i fokus. Frågor som lyfts är exempelvis om den äldre själv kan påverka hur dokumentationen görs, av och för vem den görs, samt vad och hur olika aspekter dokumenteras.

Det kan konstateras att möjligheten att ha inflytande i eller över något som engagerar är betydelsefullt på flera sätt – och att vara delaktig, eller snarare delaktiv i såväl sitt eget liv som i ett större sammanhang i samhället är viktigt ur flera olika aspekter.

Ibland kan det dock vara bra att vända på perspektiven och reflektera över ”för vem är jag här”… och ”varför gör vi på detta viset”.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 02 juni 2017 - 08:04 © Äldre i centrum

Tillbaka till #2/17 Ett hem med utsikt? »

INFLYTANDE OCH DELAKTIGHET

Brukarinflytande och -delaktighet används inom äldreomsorg främst utifrån att den som är i behov av samhällets insatser ska ges möjlighet att få inflytande över hur framför allt de egna insatserna men också hemtjänstens verksamhet bör utformas. Brukardelaktighet kan definieras som ”medborgarens möjligheter att som användare av offentlig service kunna påverka tjänsternas utformning och kvalitet", enligt Civildepartementet (1991).


Referenser

Civildepartementet (1991). Vidga brukarinflytandet – en väg till ökad delaktighet och bättre service. Allmänna förlaget.

Dellve L & Wolmesjö M (red) (2016). Ledarskap inom äldreomsorg. Att leda värdebaserat i en röra av värden och förutsättningar. Vetenskap för profession.

Wolmesjö M (2005). Ledningsfunktion i omvandling. Om förändringar av yrkesrollen för första linjens chefer inom den kommunala äldre- och handikapp­omsorgen. Lund dissertations in social work, nr 21. Socialhögskolan.

Wolmesjö M & Staaf A (red) (2014). Rätt till bistånd i äldreomsorg. Etik, juridik, praktik och profession. Gleerups förlag.

Wolmesjö M & Stenberg R (pågående). Innovativ organisering – samverkan mellan räddningstjänsten och äldreomsorgen för ökad trygghet för äldre i glesbygd (preliminär titel).

Loading   Sökning pågår