TEMA En värdig omsorg kräver värdiga arbetsvillkor

av professor Marta Szebehely, fil dr Anneli Stranz och doktorand Rebecka Strandell, samtliga vid Socialhögskolan, Stockholms universitet


I en nyligen publicerad rapport visar forskare vid Stockholms universitet 
att arbetsvillkoren i äldreomsorgen har försämrats mellan 2005 och 2015. Här nystar de i vad som kan förklara den negativa utvecklingen.

År 2015 uppgav hälften av de tillfrågade anställda inom äldreomsorgen i Sverige att de allvarligt hade funderat på att lämna arbetet. Nära fyra av tio var i stort sett alltid kroppsligt trötta och var fjärde var psykiskt uttröttad efter arbetsdagens slut. Alla tre problemen hade blivit betydligt vanligare 2015 än vid en tidigare undersökning 2005, och mycket mer vanligt i Sverige än i resten av Norden.

 Vad är det då som har hänt i den svenska äldreomsorgen under 2000-talet som kan förklara den här negativa utvecklingen? Och varför är problemen större i Sverige än i våra grannländer? Vi håller på att analysera datamaterialet för fullt, och kan därför här inte ge ett uttömmande svar på dessa frågor. Men vi kan ge några ledtrådar.

Den svenska äldreomsorgen är under stark förändring. Mer än var fjärde plats i äldreboende har försvunnit sedan år 2000. De som får plats i äldreboende är allt sjukare och har större omsorgsbehov, men personaltätheten har inte ökat i motsvarande grad. Samtidigt har den politiska ambitionsnivån höjts: äldreomsorgen ska vara individanpassad och ge möjlighet till ett värdigt liv. Nya arbetsuppgifter har tillkommit, framför allt är det mer fokus på dokumentation.

Detta avspeglas i vår enkät. Andelen av personalen i äldreboende som uppger att de oftast har för mycket att göra har ökat från 40 till 50 procent mellan 2005 och 2015, och andelen som anser att de hjälper alltför många hjälptagare under ett arbetspass har ökat från 32 till 45 procent. Dessutom har andelen som utför administrativa uppgifter flera gånger varje dag mer än fördubblats. Hög arbetsbelastning är inte negativt enbart för personalen utan påverkar också relationen till de äldre. Mer än hälften av personalen i äldreboenden oroar sig för att bemanningen är så låg att det innebär en risk för hjälptagarna, och 38 procent känner sig oftast otillräckliga i relation till de äldres behov.

Med äldreboendepersonalens egna ord – som svar på frågan om vilka orsaker som under det senaste året fått dem att allvarligt fundera på att lämna arbetet – beskrivs situationen så här:

”Fler vårdtagare med större vårdbehov, mer stress, mer arbetsuppgifter men inte mer tid.”

”Mycket mer krav ställs på vårdpersonalen. Krav från boende och anhöriga. Ibland känns det omänskligt att leva upp till allas önskemål och krav (…)”

Den kraftiga minskningen av antalet äldreboendeplatser innebär också att det i dag är allt fler äldre med stora omsorgsbehov som bor kvar hemma och får hjälp från hemtjänsten, ofta flera gånger per dag – en förändring som påverkar hemtjänstpersonalens arbetsdag.

Antalet personer som en anställd i hemtjänsten hjälper under ett arbetspass har ökat från i genomsnitt 8,6 år 2005 till 11,8 år 2015. Sammanlagt gjorde år 2015 en anställd i genomsnitt 15 besök under en arbetsdag varav drygt hälften var 15 minuter eller kortare.

Äldreboendeminskningen innebär att personalen i hemtjänsten hjälper allt fler personer i form av många korta besök och medför därmed att tidspressen och ”springet” i hemtjänsten har ökat.

En annan viktig förändring är att arbetet i hemtjänsten har blivit mer detaljstyrt. I bistånds­besluten anges ofta i detalj vad som ska utföras hos en hjälptagare och antalet minuter som besöket får ta. Enligt enkäten har hemtjänstpersonalens handlingsutrymme minskat kraftigt under tioårsperioden.

År 2005 uppgav 39 procent av de anställda i hemtjänsten att de oftast kunde påverka sitt dagliga arbete – år 2015 är det endast 16 procent som kan göra det. Att inte ha tillräckligt handlingsutrymme påverkar inte bara personalens arbetssituation negativt utan innebär också att de äldres inflytande över hjälpen inskränks.

Hur tidspress och minskat handlingsutrymme påverkar både den egna hälsan och möjligheten att möta de äldres behov återkommer ofta i hemtjänstpersonalens kommentarer i enkätens öppna frågor:

”Om det fortsätter på det här sättet, att vi besöker 13 eller 14 hjälptagare om dagen, tror jag inte att jag orkar jobba tills jag går i pension.”

”Det beror på att jag inte kan ge den omvårdnaden som mina vårdtagare eller brukare förtjänar och att vi är så minutkontrollerade, stress, stress.”

Rapporten visar tydligt hur personalen i äldre­omsorgen, som historiskt sett har haft det tufft, har fått det värre under det senaste decenniet när det kommer till flera arbetsmiljöaspekter. I rapporten framkommer att arbetsbelastning och känslor av otillräcklighet har ett starkt samband med överväganden att vilja sluta på äldreboenden, liksom att antal hjälptagare och bristande handlingsutrymme i hemtjänsten är starkt relaterat till funderingar på att lämna arbetet. Kombinationen av arbetsbelastning, bristande handlingsutrymme och känslor av otillräcklighet ökar både den fysiska och psykiska belastningen i det vardagliga arbetet.

Flera av de negativa förändringar i arbetsvillkoren som vi redovisar i rapporten har också inträffat i andra nordiska länder, men varför är arbetet mer fysiskt och psykiskt tungt i Sverige? Och varför vill fler sluta här?

En orsak kan vara att möjligheten till åter­hämtning är mindre i Sverige. Det handlar mycket om schemaläggning: i den svenska äldre­omsorgen arbetar 45 procent av de anställda delade turer (det vill säga två arbetspass under en dag med minst två timmar obetald tid mellan passen) – i resten av Norden bara fyra procent.

I Sverige arbetar mer än hälften av alla i äldreomsorgen både dag och kväll, och både vardag och helg. I Danmark är det bara tio procent som arbetar den kombinationen av skift, och en heltidsdag är också betydligt kortare i Danmark än i Sverige. Förutsättningarna för att återhämta sig mellan arbetspassen torde därför vara betydligt större i Danmark, och när det gäller schemaläggning finns det nog idéer att hämta.

Hur kommer det sig att vi accepterar att den yrkesgrupp som arbetar med en av samhällets viktigaste uppgifter har en så pass pressad och bristfällig arbetssituation?

I rapporten pekar vi på hur äldreomsorgens arbetsvillkor skulle kunna förbättras för att minska påfrestningarna för personalen och skapa ett mer attraktivt arbete. Vi synliggör också att problemen i hemtjänst och äldreboenden är delvis olika och att det därför krävs delvis olika lösningar.

Omsorgspersonalen är en central resurs för att skapa en värdig äldreomsorg. Trots det tycks deras villkor förbli osynliga och personalens erfarenheter förefaller inte användas som en drivkraft i utvecklingen av äldreomsorgens organisering eller i planerandet inför framtidens utmaningar med en åldrande befolkning.

Att politikerna har höga ambitioner för äldreomsorgens kvalitet är bra, men personalen måste ges tillräckliga förutsättningar att leva upp till de höga målen. I dag finns det ett gap mellan politiska mål och omsorgens realiteter vilket innebär ett arbetsmiljöproblem för personalen.

Det är vår förhoppning att vår studie kan bidra till förändring. Med politisk vilja, mer resurser till äldreomsorgen, bättre arbetsscheman och organisationsförändringar som minskar arbetsbelastningen, ökar personalens inflytande i vardagen och skapar utrymme för stöd från kollegor och arbetsledning kan den negativa utvecklingen vändas. Förbättrade arbetsvillkor, med fokus på omsorgsrelationen, är en förutsättning för att kunna rekrytera och behålla kompetent personal, och är därmed en ödesfråga för framtidens äldreomsorg.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 02 juni 2017 - 08:20 © Äldre i centrum

Tillbaka till #2/17 Ett hem med utsikt? »

Arbetets påverkan på anställda inom äldreomsorgen i Sverige och Norden, 2005 och 2015.

”När du tänker på ditt arbete, är du orolig för att bemanningen är så låg att det innebär en risk för hjälptagarna?” Hemtjänst och äldreboende, Sverige, 2015.

5 600 ENKÄTSVAR

Rapporten Vem ska arbeta i framtidens äldreomsorg? har skrivits av Marta Szebehely, Anneli Stranz och Rebecka Strandell vid institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet. Den finns att ladda ner på http://www.socarb.su.se/forskning. Rapporten bygger på en enkätstudie som genomfördes 2005 och 2015, finansierad av forskningsrådet Forte. Sammantaget baseras rapporten på enkätsvar från cirka 1 200 undersköterskor och vårdbiträden inom hemtjänst och äldreboenden i Sverige, och från drygt 4 400 i motsvarande yrkespositioner i Danmark, Finland och Norge.

Loading   Sökning pågår