TEMA Med hemtjänsten som medforskare

av Margaretha Herrman, docent i kulturvetenskap och Lena Nilsson, docent i pedagogik, båda verksamma vid Högskolan Väst i Trollhättan


Självklart har även hemtjänstpersonal nytta av att forska, konstaterar Margaretha Herrman och Lena Nilsson i ett projekt om hur de äldre uppfattar att äldreomsorgens värdegrund förverkligas.

Vi har i flera projekt arbetat med interaktiv forskning med fokusgrupper och gemensamt utvecklingsarbete tillsammans med personal i äldreomsorg. Interaktiv forskning ingår i en stor familj av aktions- och deltagarbaserad forskning, där ambitionen är att bidra till personalens lärande men också att ifrågasätta och utveckla de strukturer och villkor verksamheten bedrivs inom – ett arbetssätt som stämmer väl överens med Högskolan Västs profil med arbetsintegrerat lärande, AiL.

I det här beskrivna projektet har hemtjänstpersonal undersökt hur brukare inom hemtjänsten uppfattar att äldreomsorgens värdegrund förverkligas och tillsammans med oss forskare har de granskat det egna arbetets strukturer och hur strukturerna påverkar vad som är möjligt och på vilka villkor. Syftet med studien har varit att undersöka hur hållbara strukturer för hemtjänst kan utvecklas, genom att problematisera och medvetandegöra förhållningssätt – vilket kan synliggöra och öka personalens kompetens.

Brukarnas uppfattning om hemtjänst mäts oftast med standardiserade frågeformulär. I detta projekt har brukarna intervjuats utifrån en mer omfattande och annorlunda ingång, som ger dem möjligheter att själva formulera sina upplevelser och önskemål, samtidigt som personalen får möjlighet att reflektera över brukarnas svar. Det ger en annan utgångspunkt för att åstadkomma en verklig förändring, under förutsättning att samhället i övrigt lyssnar. 

För att utveckla kvaliteten och bemöta kritik mot förhållanden i äldreomsorg har Socialstyrelsen med utgångspunkt från socialtjänstlagen antagit en nationell värdegrund. Värdegrunden i sig är ett uttryck för äldres mänskliga rättigheter, men tillämpningen kan komma i konflikt med arbetets villkor och arbetsmiljö. Brukarnas hem är också en arbetsplats och rätten till vila och rimliga arbetsvillkor finns i annan lagstiftning som arbetsmiljölagen med dess olika föreskrifter.

I Trollhättan, liksom i många andra kommuner, har utbildning för att implementera värdegrunden genomförts. I samband med det väcktes frågan om hur brukarna uppfattar innehållet i värdegrunden, vilket ledde fram till vår studie.

Projektet tar sin utgångspunkt i erfarenhetsbaserade kunskaper. Inledningsvis uppfattade personalen hela projektet med intervjuer och att skriva en egen rapport som utopiskt. Arbetssättet växte fram successivt och i samverkan, parallellt med att personalens självförtroende och tro på att det var genomförbart växte. Gemensamt har vi satt ord på vad personalen ger uttryck för när de beskriver sitt arbete och händelser i praktiken. Personalens inledande osäkerhet och tveksamhet övergick gradvis i nyfikenhet, tillförsikt och entusiasm.

Under arbetets gång har personalens medvetenhet om sin egen kompetens och den komplexitet som arbetet innebär successivt ökat. Det är inte så att personalen inte har förstått detta tidigare, men de har nu synliggjort det för sig själva. Samtalen som förts i arbetsgrupperna har innefattat möjligheter att dela teoretiska och praktiska kunskaper, att reflektera och att lära av varandra. I diskussionerna har även de äldres och vårdens villkor, och hur dessa kan och bör förbättras, debatterats.

 De intervjuer som gjorts med brukarna visar betydelsen av kontinuitet. För brukarna är det viktigt att möta kända ansikten, att inte alltid behöva förklara, att personalen har god kunskap om vad brukaren behöver och vill bli bemött. Personalen lyfter betydelsen av att ha god kunskap om alla brukare, men särskilt dem man är kontaktperson för. En nära kontakt med brukare ger möjlighet att avläsa förändring och därmed nya eller ändrade behov. Viktigt är också att alla arbetar efter rutiner som finns i kontinuerligt reviderade genomförandeplaner.

De resultat personalen har funnit har hög samstämmighet med annan forskning. I Socialstyrelsens litteraturöversikt (2006) framhålls nyckelkvalifikationer som sociala färdigheter, interpersonella och kommunikativa färdigheter och att verksamheten bör organiseras så att det finns kontinuitet i relationen mellan omvårdnadspersonalen och den äldre. Sociala insatser, att ha tid att prata eller följa med på en promenad, är underprioriterade från ledningshåll. Brist på tid för att utföra sociala uppgifter leder till stress hos personalen.

De skrivna berättelserna ger en bild av vad hemtjänst kan innebära både för brukare och personal. Beskrivningarna visar beroende­situationer, vikten av kontinuitet och kontaktpersoner. Arbetets ständigt skiftande karaktär innebär att personalen inför varje möte med brukare måste ställa om och anpassa förhållningssätt och insatser utifrån vad brukaren behöver vid just det tillfället.

Det finna inga enkla instruktioner att tillgå, förutom rutiner för praktiska göromål, men dessa måste alltid kombineras med ett bemötande som står i samklang med brukarens behov i stunden. Varje insats är därmed knuten till personalens kommunikativa, relationella och pedagogiska kompetens.

Att hjälpa en brukare att ta på en stödstrumpa innebär så mycket mer än den konkreta insatsen för att en brukare ska känna trygghet, tillit och stöd. Personalens sätt att hantera arbetets skiftande uppgifter, oavsett brukarens humör, egen stress och tidsbrist, är kärnan i kompetensen.

Personalens övergripande slutsats är att det behövs mer resurser i äldreomsorgen för att den nationella värdegrundens mål ska uppnås. Att hemtjänsten ändå faktiskt fungerar beror till stor del på att personalen anstränger sig till det yttersta, då deras medvetenhet i första hand handlar om att brukarna är människor som har rätt att få den omsorg som värdegrunden kräver.

Brukarna förefaller i huvudsak vara nöjda, men det finns en skärningspunkt mellan nöjda brukare och hemtjänstens villkor. Brukarnas nöjdhet verkar vara på bekostnad av personalens arbetsmiljö.

Personalen gör allt för att deras stress inte ska märkas. De undviker att se på klockan, uppträder lugnt och samtalar samtidigt som de sköter sina sysslor. De skyndar sig mellan brukarna på tid som ibland inte finns, de hoppar in och hjälper varandra när extra insatser som lyft, extra omhändertagande, vak eller annat behövs. De är ständigt beredda att komprimera schemat för att hinna ge god omsorg.

Detta är inte någon bra utgångspunkt för framtidens hemtjänst och äldreomsorg. Antalet och andelen äldre i samhället ökar samtidigt som intresset för att arbeta i äldreomsorgen tycks minska. 

I utredningsbetänkandet I den äldres tjänst (SOU 2008:126) nämns olika kompetensområden för framtidens äldreomsorg. Dessa berör värdegrund och förhållningssätt, kommunikation, social och emotionell omsorg – det vill säga kompetenser som anses viktiga för att ge en omsorg med hög kvalitet. Samhällets uttryck för behov av mer välutbildad personal sammanfaller med hemtjänstpersonalens egna önskemål om kompetensutveckling och att arbetet med äldre ska ges högre status.

Personalens lärande kan ses som ett resultat av en reflektionsprocess där man successivt blir medveten om sin kompetens och verksamhetens begränsningar. Medvetenheten om begränsningar kan leda till att strukturella orsaker till brister i verksamheten synliggörs. Personalen har uppmärksammat bägge dessa aspekter och vill bli bättre på att tillgodose brukarnas behov, det vill säga de vill öka kvaliteten i sitt arbete.

Det finns studier som visar att omsorgspersonalen i en stödjande lärmiljö har mer fokus på brukarens behov av självhjälp och på rehabiliterande insatser än vad som är fallet i miljöer utan stödjande lärmiljö. Kunskapsutveckling i arbetet kräver reflektion och att individen är motiverad och ser erfarenheter som betydelsefulla i lärprocessen. En sådan motivation finns i hemtjänstgruppen, men behöver stöd för att fortsatt utvecklas.

Det sätt som Trollhättan har valt för att utveckla och undersöka arbetet i hemtjänsten är ett exempel på hur värdegrundsarbetet kan kombineras med arbetsmiljöfrågor, ett reflekterat lärande på arbetsplatsen och en avsevärd ökning av både demokratisering av hemtjänst och ett sätt att ta tillvara personalens kunskaper. Projektet belyser dessutom att forskningssamarbete med hemtjänstpersonal är både möjligt och kunskapsutvecklande, för medforskare såväl som forskare, och att resultatet av en sådan samverkan är ett bidrag till kunskap om lärande i arbetslivet.

Samverkan i forskning har lett till att hemtjänstpersonalen uppmärksammat sin kompetens. De är ovana att begreppsliggöra detta, men kompetensen blir synlig i dialoger och reflektioner över det egna handlandet.

 

EN MORGON MED KALLE

Kl 8.15 låser jag upp med nyckeln som hänger i min byxlinning. ”God morgon! Det är A från hemtjänsten!” Inget svar, men det är inte ovanligt, Kalle hör dåligt. Hänger av ytterkläderna, tar på tossorna, spritar mig och plockar med några handskar. Lägger några i fickan också, bra att ha extra. Går in mot köket, ser att Kalle ligger på golvet med täcket runt sig, han är lite arg: ”Att du inte kommit tidigare! Jag har tryckt och tryckt.”

Jag går fram och kollar att han är ok, att inget är brutet och att han inte blöder. Ringer en kollega som jag vet är i närheten och en annan som strax ska komma hit ändå, då Kalle har dubbelbemanning eftersom han ”står dåligt” på sina ben. Pratar med Kalle under tiden. Kollegorna kommer snabbt. Vi gör upp om hur vi ska lyfta Kalle smidigast, dels för våra ryggar, dels för att han inte kan hjälpa till vid lyftet. Vi ställer rullstolen bakom honom, sätter på ett lyftbälte med tomrum som vi har till förflyttningarna, spänner åt det runt midjan, greppar handtaget i bältet. En person på vardera sidan lyfter och en skjuter fram rullstolen.

Kalle är nöjd, lite ledsen, tacksam. Vi prov­larmar och det fungerar. Kalle har inte tryckt på rätt ställe eller inte tillräckligt hårt. Vi vet inte och inte han heller. Kalle vet inte hur länge han har legat på golvet eller hur han kommit dit. Jag ser att han nog legat ett tag. Han har krupit/dragit sig till kylskåpet, fått ut ett krämpaket som nu står på golvet bredvid kylskåpet. Det är blött på golvet eftersom han inte kunnat hålla sig. Vi hjälps åt att tvätta Kalle och få på honom torra och rena kläder. Kalle säger att han är glad att han har oss. Han är ensam, ingen släkt i närheten, alldeles ensam. Vi kokar kaffe, brer en smörgås. Ger Kalle medicinerna som vi har hand om. Lägger om hans sår, tar på stödstrumpor och skor.

Kalle får sitt kaffe och är nöjd. Jag lägger fram dagens tidning som han bläddrar i. Ber honom om att få titta i kylskåpet om det behöver handlas något. Kalle har promenad med oss senare i dag. Bäddar, diskar, fixar i ordning så det ser snyggt ut. Kollar in så allt är ok med Kalle innan jag ska gå till nästa ställe. ”Ok”, säger Kalle och fortsätter med sitt kaffe. Jag går ut i hallen, tar av mig tossorna, spritar mig, skriver en liten kom-ihåg att jag måste dokumentera och skriva en fallrapport om vad som hänt hos Kalle i dag. Hoppas jag hinner det senare under dagen. Ringa sjuksköterskan, men det får jag göra på vägen till nästa brukare som jag är sen till på grund av att det tog längre tid hos Kalle än vad det brukar göra. På med kläderna. Ropar: ”Hej då Kalle” när jag är ute i trapphuset.

Tar hissen ner, ut på gatan. Ringer sjuksköterskan och meddelar att Kalle låg på golvet men inte visar någon skada. Hon dokumenterar allt, ok. Vidare till nästa brukare.

Berättelsen är en av flera som personalen skrivit för att illustrera sättet de arbetar på och vad som kan hända under en vanlig arbetsdag.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 02 juni 2017 - 07:49 © Äldre i centrum

Tillbaka till #2/17 Ett hem med utsikt? »

STUDIEN OCH MEDFORSKARNA

Under två år har forskarna arbetat i dialog med personal i tre arbetslag och följt processen genom utbildningsinsatser kring kvalitativ metod, forskningsetik, analys och rapportskrivande. De har träffats vid arbetsplatsträffar och utbildningsdagar där intervjufrågor och informationsbrev, förberetts och kontakt tagits med brukare för intervjuer. Totalt har nitton äldre brukare intervjuats. Materialet har kompletterats med personalens vardagsberättelser från arbetet, som den återgivna berättelsen om Kalle.

Medforskarna är ett trettiotal undersköterskor och vårdbiträden som arbetar i ett hemvårdsdistrikt. De har genomfört intervjuer med brukare, skrivit om händelser i vardagen samt sammanställt en rapport baserad på resultat från intervjuerna samt de reflektioner de har över brukarnas uppfattningar och arbetets organisering och struktur.

Projektet finansierades med medel från forskningsmiljön Lärande i och för det nya arbetslivet; LINA, samt av Samverkansrådet, Högskolan Väst. Trollhättans stad har gett hemtjänstpersonalen möjlighet att bedriva utvecklingsarbete. Trots flera exempel på verksamhetsnära forskning om hemtjänst är det inte vanligt att personalen är medforskare.

– Det projekt vi funnit som liknar vårt eget finns vid Södertörns högskola, där personal i äldreomsorg själva skrivit och reflekterat över sitt arbete, säger forskarna. 


Referenser

Hemtjänstpersonal Centrala staden Trollhättan, Herrman M & Nilsson L (2016). Äldreomsorgens nationella värdegrund – Reflektioner över äldre brukares nöjdhet och hemtjänstens villkor. http://hv.diva-portal.org/smash/get/diva2:1057894/FULLTEXT01.pdf

Herrman M & Nilsson L. (2016). Intergenerational learning – children singing along with older people: possibilities and complications in a project context. Advances in social sciences research journal, Vol. 3, nr 1, 187–200.

Nilsson L & Herrman M (2012). Co-generative learning at the frontline of elderly care: options for full-time work in the outermost reaches of the organization. International journal of educational re­se-arch and technology, Vol. 3, nr 2, 44–52.

Alsterdal, L. (2009). Dilemma i äldreomsorg. Reflektionsarbete som utbildning. I Bornemark, J. & Svenaeus, F. Vad är praktisk kunskap? Södertörns högskola.

Hjalmarsson M. (2009). Lojalitet och motstånd – anställdas agerande i ett föränderligt hemtjänstarbete. Göteborgs universitet.

Kemmis S (2006). Participatory action research and the public sphere. Educational action research 14(4) 459–476.

Ellström E, Ekholm B. & Ellström P-E (2008). Two types of learning environment: enabling and constraining a study of care work. Journal of workplace learning, 20 (2) 84–97.

Sörensdotter R (2008). Omsorgsarbete i omvandling: genus, klass och etnicitet inom hemtjänsten. Makadam.

Socialstyrelsen (2006). Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL,LVU, LVM och LSS. SOFS 2006:11.

Loading   Sökning pågår