TEMA När bostaden blir en begränsning

av Ingrid Hjalmarson och Jenny Österman, båda utredare vid Stiftelsen Äldrecentrum.


Även högt upp i åldrarna bor de flesta svenskar i eget hem. Men många oroar sig för att det inte finns något att flytta till, om de inte längre klarar att bo på egen hand. Det visar en aktuell rapport från Äldrecentrum.

I dag bor de flesta äldre i en vanlig bostad. Merparten känner sig trygga och vill bo kvar så långt det är möjligt. Men det finns en oro för framtiden – att det inte ska finnas en plats i ett boende om behovet uppstår. Det kan handla om att bostaden blir ett hinder på grund av att trapporna plötsligt gör det omöjligt att ta sig ut på egen hand, vilket begränsar möjligheten att själv bestämma över sitt liv och även riskerar att medföra ofrivillig ensamhet och isolering.

Detta är några av resultaten av den färska studien Bostäder anpassade för äldre, som Äldrecentrum gjort på uppdrag av äldreförvaltningen i Stockholms stad. Studien kan ses som ett komplement till en pågående utredning om hur det framtida behovet av bostäder för äldre i Stockholm ska tillgodoses – ett behov som beräknas öka med tanke på att de äldre blir fler.

Ett syfte med studien var att undersöka hur äldre stockholmare ser på sitt nuvarande boende och hur de anser att boenden för äldre ska utformas. Ett annat var att ta reda på vad de anser om trygghetsboende och stadens förslag att starta aktivitetscentra i alla trygghetsboenden, som ska vara öppna för de äldre som bor i närområdet.

Studien publi­ceras i Stiftelsen Äldrecentrums rapportserie i samband med Almedalsveckan i början av juli.

Forskning visar att äldre är mindre benägna att flytta och att banden till platsen där man bor med åren blir starkare. Mer än hälften av alla över 65 år är ensamstående och eftersom äldre tillbringar mer tid i hemmet får detta en större betydelse. Även högt upp i åldrarna bor de flesta äldre i en vanlig villa eller lägenhet. Det är i linje med den så kallade kvarboendeprincipen, där tanken är att äldre i första hand ska bo hemma och först när detta inte längre går ska erbjudas plats på ett särskilt boende.

Frågan om hur äldre ska bo har behandlats av flera statliga utredningar under 2000-talet. Bostäder att bo kvar i (2015) betonade vikten av att göra de befintliga bostäderna och bostadsområdena mer tillgängliga. Bo bra hela livet (2008) uppmärksammade risken för ensamstående äldre att drabbas av ofrivillig ensamhet och isolering och föreslog att kommunerna ska bygga trygghetsboenden för personer över 75 år.

Trygghetsboende består av vanliga hyreslägenheter som förmedlas av bostadsförmedlingen efter kötid. I konceptet ingår att lägenheterna ska vara lättillgängliga och ha trygghetslarm. En värd/ värdinna ska finnas på plats vissa tider i de gemensamma lokalerna och arrangera gemensamma aktiviteter. Någon vård, service eller omvårdnad ingår inte utan det får hyresgästerna ordna på egen hand.

Tillgången till trygghetsbostäder är än så länge begränsad. I landet finns cirka 10 000 sådana lägenheter. I Stockholm knappt 600, även om 1 500 seniorlägenheter under de närmaste åren planeras att omvandlas till trygghetsboenden, samtidigt som drygt 21 000 personer står i kö. Kötiden varierar mellan fem och sju år.

Den aktuella studien bygger på intervjuer och på en enkätundersökning med personer 75 år eller äldre – den grupp som trygghetsboende är tänkt att passa. Tanken var att de som deltog i studien skulle ha börjat tänka på sin nuvarande boendesituation och hur de vill bo om hälsan försämras och funktionsnedsättningarna ökar. Utöver åldersgränsen var kriteriet att ha hemtjänst med max 24 timmar per månad. Studien inleddes med 30 intervjuer där biståndshandläggare hjälpte oss att hitta personer att intervjua. Intervjuerna låg sedan till grund för frågorna i enkätundersökningen, som riktades till 3 500 personer mellan 75 och 85 år.

Enligt enkäten trivs majoriteten av de äldre stockholmarna i sina bostäder och vill bo kvar. I intervjuerna framkom hur högt de intervjuade värderade sitt oberoende och vi fick ta del av olika berättelser om hur de hade anpassat sig till sin situation och vilka strategier de tillämpade för att klara vardagen.

Nästan 90 procent uppgav att de kände sig trygga i sitt hem. Faktorer som främst bidrog till trygghetskänslan var kontakten med familj, vänner och grannar. Även hemtjänst gav trygghet, liksom fysiska faktorer som att ha en säkerhetsdörr med titthål och/eller ett trygghetslarm. Det fanns dock ett antal personer som inte kände sig trygga och i högre utsträckning ville flytta.

I intervjuerna framkom att de sociala kontakterna hade minskat med stigande ålder. Sviktande hälsa, smärta och trötthet påverkade vardagen. Många saknade sina tidigare sociala kontakter och upplevde i olika utsträckning ensamhet. En starkt bidragande orsak till att de sociala kontakterna hade minskat var svårigheter att ta sig in och ut ur lägenheten och att röra sig utomhus. En tredjedel av dem som besvarade enkäten var beroende av hjälpmedel inomhus och 40 procent var beroende av hjälpmedel utomhus. Tre procent uppgav att de överhuvudtaget inte kunde gå på egen hand.

En fjärdedel stod i bostadskö. Hälften av dem köade till trygghetsboende alternativt till seniorboende. En av de främsta orsakerna till att många funderade på att flytta, trots att de trivdes och helst ville bo kvar, var svårigheterna att ta sig in och ut ur bostaden. Många ville helt slippa trappor – även några enstaka trappsteg till och från hissen kan vålla stora problem, begränsa rörligheten och därmed försvåra möjligheten att delta i sociala aktiviteter. Bostaden blir plötsligt ett hinder.

Att planera för framtiden var en vanlig anledning till att stå i bostadskö. Flera uppgav att de inte ville bo kvar i sin nuvarande bostad om de skulle behöva mer hjälp än de hade. Då ville de i stället ha en bostad med nära tillgång till vårdpersonal. Många oroade sig för om det skulle finnas någonstans att flytta, om de inte längre skulle klara att bo på egen hand.

Förslaget om trygghetsboende med aktivi­tetscentra fick ett positivt mottagande. Två tredjedelar uppgav att de var intresserade av att flytta till ett trygghetsboende. Kvinnor var mer intresserade än män. Att besväras av ensamhet bidrog i hög grad till intresset för trygghetsboende.

Viktigast för dem som ville flytta till trygghetsboende var att lägenheterna hade god tillgänglighet och balkong. De önskade också ett läge nära affärer, vårdcentral, kollektivtrafik och annan service. Restaurang, internetuppkoppling och att kunna bo kvar i samma område var andra viktiga faktorer. Tillgång till gym, friskvård, värd/värdinna och möjligheter att delta i sociala aktiviteter prioriterades inte lika högt.

I intervjuerna framkom att många tyckte att det skulle vara positivt att kunna äta tillsammans med andra, att det skulle vara bra med en värd/värdinna och möjlighet till spontana möten. Ett fåtal framförde önskemål om specifika aktiviteter. De vanligaste negativa synpunkterna på trygghetsboende var för hög hyresnivå och att där inte finns hälso- och sjukvårdspersonal.

Även i framtiden kommer de flesta äldre bo i det ordinära bostadsbeståndet. Insatser för att förbättra tillgängligheten är därför angelägna.

Samtidigt som utbyggnaden av äldrebostäder pågår är det viktigt att kommunens insatser för äldre är inriktade på att underlätta för dem att klara sig på egen hand. Aktuell forskning visar att kost, motion och sociala kontakter påverkar möjligheten att behålla sin hälsa och funktionsförmåga. Mötesplatser i form av aktivitetscentrum spridda i de olika stadsdelarna där äldre kan få information och rådgivning, äta tillsammans med andra och både delta i aktiviteter och ordna dem på egen hand, kan därför komma att fylla en viktig funktion. I bästa fall kan det också medföra att behoven av individuella insatser minskar.

En förutsättning för att de som har större behov av service och omvårdnad ska kunna känna sig trygga i sin bostad är att insatserna har god kvalitet. Vi tror också att många äldre skulle få en större livskvalitet och tillit om de visste att det finns någonstans att flytta den dag de själva anser att de inte längre klarar av att bo hemma.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 01 juni 2017 - 17:06 © Äldre i centrum

Tillbaka till #2/17 Ett hem med utsikt? »

SÅ GJORDES ENKÄTEN

3 500 deltagare delades slumpmässigt in i tre grupper, där en grupp inte hade någon hemtjänst alls, en hade upp till nio timmar per månad och en mellan 10 och 24 timmar per månad. Svarsfrekvensen var 71 procent och utan systematiskt bortfall.

Loading   Sökning pågår