TEMA ...men hörselförsämring kan förebyggas


Dagens 70-åringar hör bättre än gårdagens. Förbättringen märks framför allt hos männen, troligen på grund av minskad bullerexponering. Det visar att hörselnedsättning i viss mån kan förebyggas.

Åldersrelaterad hörselnedsättning är ett betydande folkhälsoproblem som kan leda till en rad negativa effekter på äldres aktivitet och delaktighet samt fysiska och psykiska hälsa. En nyligen publicerad systematisk litteraturöversikt ger stöd för det som flera tidigare studier pekat på, nämligen att hörselnedsättning ökar risken för demenssjukdom. I takt med att antalet och andelen äldre personer ökar drastiskt världen över, är det angeläget med aktuell kunskap om hörselnedsättning bland den äldre befolkningen.

I Göteborg har h70-studien, en storskalig gerontologisk och geriatrisk befolkningsstudie, pågått sedan tidigt 1970-tal. h70 studerar medicinska och sociala aspekter av åldrande genom att samla in och analysera data ifrån representativa urval av den äldre befolkningen i Göteborg, så kallade födelsekohorter. Deltagare rekryteras till studien vid 70-års ålder och följs senare upp vid exempelvis 75 och 85 år, men även högre upp i åldern. Således kan hälsofaktorer jämföras generationer emellan, samtidigt som hälsan inom en generation kan studeras. Hörsel har funnits med från studiens start och har beskrivits i ett stort antal publikationer och avhandlingar.

År 2014–2015 rekryterades en ny kohort 70-åringar, födda 1944.Även denna omgång ingick hörsel som en del i undersökningen. Under 2015–16 rekryterades och testades även en ny kohort 85-åringar, födda 1930. En stor andel av dem har även testats tidigare vid 70-års och 75-års ålder, vilket möjliggör att deras hälsa kan studeras ur ett longitudinellt perspektiv.

Totalt ingick 1 202 individer i 70-årskohorten och 490 i 85-årskohorten. Data från studien utgör grunden för två pågående doktorandprojekt om åldersrelaterad hörselnedsättning vid enheten för audiologi, Göteborgs universitet. Syftet är bland annat att ta fram en aktuell och detaljerad beskrivning av både den perifera och den centrala hörselfunktionen, det vill säga örat, hörselnerven och hjärnan, hos både den yngre äldre och den äldre äldre befolkningen. Dessutom kommer kopplingar mellan hörsel och andra faktorer, såsom kognitiv funktion, att undersökas. Resultaten förväntas bidra till kunskap om hur åldrandet påverkar hörseln i ett senare skede av livet.

Omhändertagandet av äldre personer kommer att kräva stora samhällsresurser i framtiden och studierna kommer att ge viktig information om hur hörseldiagnostiska och -rehabiliterande program ska utformas och koordineras med andra geriatriska vårdinsatser.

Deltagarna i de två kohorterna erbjöds en hörselundersökning som bland annat bestod av automatiserad tonaudiometri, vilket är standardmetoden vid mätning av hörselfunktion och innebär att örats känslighet för rena toner bestäms genom att testpersonen får lyssna på nätt och jämnt hörbara pipljud av olika frekvens. Utöver denna hörselmätning gjordes också utförliga audiologiska undersökningar på slumpmässiga urval av kohorterna. Testprotokollet innebär en bred genomgång av hörselfunktion från ytteröra, via mellan- och inneröra till hörselnerv.

Datainsamlingen är nu avslutad och under pågående analys. Totalt genomgick ungefär 1 130 70-åringar och 300 85-åringar den basala hörselundersökningen. Motsvarande siffror för den utökade audiologiska undersökningen var 252 70-åringar och 125 85-åringar. För 85-åringarna finns ännu inga säkerställda resultat att redovisa, men här följer en rapport från första delarbetet inom 70-årsstudien, med syfte att undersöka om hörseln hos 70-åringar i Göteborg har förändrats under de senaste 45 åren.

För att bedöma om hörseln hos den nyaste kohorten skiljde sig åt jämfört med äldre kohorter från h70 analyserades hörtrösklarna i frekvensområdet 0,25–8 kHz. Datan jämfördes med motsvarande data från två tidigare kohorter, bestående av 70-åringar födda 1901–07 och 1922. Medianvärden för hörtrösklarna för de tre kohorter som ingick i studien kan ses i figur 1.

Hörseln var signifikant bättre hos den senaste kohorten för både männen och kvinnorna. Förbättringen var i storleksordningen 5–20 dB. Den största förbättringen sågs vid 4 kHz hos männen, vid jämförelse av den senaste och den tidigaste kohorten (födda 1940 respektive 1901–07). Vidare sågs ett linjärt samband mellan födelsekohort och hörsel, som stödjer teorin att hörseln gradvis förbättrats för varje generation av 70-åringar som ingick i studien. Enligt Världshälsoorganisationen who:s definition på hörselnedsättning ska tonmedelvärdet i frekvensområdet 0,5–4 kHz uppgå till minst 26 dB hl (hearing level) i det bästa örat. Enligt den definitionen hade förekomsten av hörselnedsättning också gått ned signifikant under studieperioden, från 53 till 28 procent hos männen och från 37 till 23 procent hos kvinnorna (figur 2).

Jämförelserna tyder på att hörselfunktionen är bättre hos dagens 70-åringar jämfört med tidigare generationer. Fler analyser behöver dock göras för att påvisa vad som bidrar till denna utveckling. De största förbättringarna i studien sågs hos män vid 4–6 kHz, vilket troligtvis speglar en minskning av bullerexponering hos den senaste kohorten. Buller är en av de viktigaste riskfaktorerna för hörselnedsättning och drabbar främst dessa hörselfrekvenser.

Många andra faktorer, såsom levnadsvillkor, kost och allmänhälsa har också förbättrats under 1900-talet och det är därför inte helt förvånande att hörseln har förbättrats. Resultaten från studien kan tolkas som att hörselnedsättning i viss mån kan förebyggas, genom bättre kontroll av miljöfaktorer.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 12 mars 2018 - 13:00 © Äldre i centrum

Tillbaka till #3/17 Åldrande sinnen »

Figur 1. Medianvärden för hörtrösklar – den lägsta ljudnivå som örat kan uppfatta – som funktion av frekvens för tre olika kohorter inom H70-studien. Låga dB-tal (y-axeln) indikerar god hörsel. Graferna visar en tydlig trend av förbättrad hörsel hos den senaste kohorten (födda 1944), för både män och kvinnor.

Figur 2. Förekomsten av hörselnedsättning har minskat hos både män och kvinnor i de tre studerade åldersgrupperna inom H70-studien.

REFERENSER

Thomson, R. S., Auduong, P., Miller, A. T., Gurgel, R. K. (2017). Hearing loss as a risk factor for dementia: A systematic review. Laryngoscope investigative otolaryngology, 2017. 2: 69–79. 

Jönsson, R. (2000). Hearing in increasing age. Epidemiological and psychoacoustic aspects. Doktorsavhandling, Göteborgs universitet.

Rosenhall, U., C. Moller, C. Hederstierna. Hearing of 75-year old persons over three decades: has hearing changed? International journal of audiology, 2013. 52(11): p. 731-9.

Pedersen, K.E., U. Rosenhall, M.B. Moller. Changes in pure-tone thres­holds in individuals aged 70–81: results from a longitudinal study. Audiology, 1989. 28(4): p. 194-204

WHO (1991). Report of the informal working group on prevention of deafness and hearing impairment programme planning.

Loading   Sökning pågår