TEMA Fler vinnare i det genetiska lotteriet

Av Jonas Nilsson


Åldrandet är oundvikligt men olikt från individ till individ. En del får tidigt funktions­nedsättningar, andra förändras ganska lite. Vad är det som gör att åldrandet kan se så olika ut för två lika gamla personer?

Även om det förmodligen alltid har funnits människor som levt till hög ålder stannade människans livs­längd under lång tid kring 30–35 år. Under den tiden hann hon bli könsmogen och kunde fostra en livskraftig avkomma, som i sin tur kunde fortplanta sig och fostra sin avkomma, som sin tur… Livsloppets längd styrdes mer än något av kravet på artens fortplantning. Därför har de gener vi fortfarande bär på sannolikt styrts av vad som varit gynnsamt just för individernas fortlevnad under de första 30 åren. Det är också något som stämmer med fördelningen av sjuklighet under livet.

– Undantaget de tidiga barna­årens skörhet är det fram till den åldern vi är som friskast. Det tror jag beror på en naturlig selektion som har pågått under lång tid, säger Brun Ulfhake som är professor vid institutionen för neurovetenskap vid Karolinska institutet och forskar kring genetiken som ligger bakom de funktionsnedsättningar som för de flesta förr eller senare kommer med åldern.

Bland annat förbättrad kost och hygien, vaccinationer och modern sjukvård har sedan gjort att vi framför allt under 1800- och 1900-talen har blivit allt äldre. Då kan det som varit viktigt för överlevnaden fram till 30 års ålder komma att spela en annan roll. Ett exempel är generna som är associerade till olika slags neurodegenerativa sjukdomar, vilka vanligen ger sig till känna först när vi når över 50–60-årsåldern. Sjukdomarna har inte spelat någon roll historiskt (få människor har nått de åldrarna) och generna har kanske inneburit fördelar de första 30 levnadsåren, men blivit till nackdelar när bärarna av anlagen nu blir äldre.

Ett annat exempel är generna som styr immunförsvaret. De har i årtusenden varit till nytta för motståndskraften mot infektioner, som länge var den vanliga orsaken till att livet tog slut. I det moderna samhället spelar de inte samma roll och kan på sikt vara till nackdel för vissa: En överreaktivitet i immunförsvaret kan till exempel orsaka ledsjukdomar.

– Men det här är hypoteser, vi tror att det är så. Vi ska akta oss för att säga att vi vet, säger Brun Ulfhake.

– En del av oss har fötts med en genuppsättning som har varit gynnsam för att nå hög ålder, medan andra inte har gjort det. Det kan låta väldigt nedstämmande för de flesta av oss, men den utveckling vi kan se tillbaka på har gynnat framför allt dem som annars hade haft en kortare livslängd.

För många av dem som genetiskt sett kanske inte skulle kunna se fram emot ett långt liv har moderna omgivningsfaktorer som vaccination, bra mat och rent vatten skapat helt andra förutsättningar för att nå ett längre liv – och vara vid hälsa, betonar Brun Ulfhake.

– För det är inte bara viktigt att vi blir gamla, utan också att vi har en hygglig hälsa högt upp i åren. Det är den hälsosamma delen av livscykeln som vi ska vara mest måna om.

Brun Ulfhake berättar om nyligen publicerade forskningsresultat i tidskriften Nature kring livslängdens utveckling de senaste hundra åren för dem som blir väldigt gamla.

– Det här tittade forskarna på ett förtjänstfullt sätt närmare på, och då visade det sig att medan den generella medellivslängden har ökat från 50 till 88 år för kvinnor, så har den för de allra äldsta inte ökat mer än fem till tio år.

De som alltid har haft en gynnsam arvsmassa för att bli gamla har alltså dragit mindre nytta av senare tids livslängdsfrämjande framsteg. Brun Ulfhake tror ändå att de enstaka individer som uppnår allra högst ålder, i dag 110–120 år, även de kommer att kunna bli äldre och äldre på ett par decenniers sikt, kanske upp till 130–140 år. Däremot tror han inte att medellivslängden generellt kommer att kunna öka lika mycket som den gjort de senaste 150 åren.

– Jag tror att vi redan har skördat de stora vinsterna av att genom kost, modern sjukvård och allmän hygien hjälpa dem som kanske inte har optimala förutsättningar att bli gamla att få en längre hälsosam period och ett längre totalt liv.

Ur perspektivet att vissa har fått en vinstlott i det genetiska lotteriet, andra inte: har den fördelningen förändrats under de sista dryga hundra åren? Att de som ”vann” på 1600- och 1700-talen snarare sitter med en nitlott när de blir gamla i dag?

– Så kan det exempelvis vara om vi tänker oss att en överreaktivitet i immunsystemet var skillnaden mellan att överleva eller dö i de infektionssjukdomar som grasserade på 1700-talet, medan det i dag kanske leder till att du får ledbesvär när du blir äldre.

Vår biologi ger oss olika förutsättningar, inte bara för längre eller kortare liv utan också för hur frisk man är under livsspannet. Är det samma mekanismer där, att gener som en gång har varit till nytta har ”försämrats” i en förändrad omvärld?

– Inte nödvändigtvis. Vad vi har åstadkommit med miljö- och kvalitetsförbättringar tror jag gagnar alla, men får en mer marginell effekt på dem som inte hade behov av förbättringarna.

– Sen ska vi komma ihåg att miljön påverkar hur generna kommer att uttryckas. Det är samband som vi bara är i början av att skapa kunskap kring. Det är möjligt att mycket av det gynnsamma vi har åstadkommit under de senaste 100–150 åren har sin grund där. Det skulle inte förvåna mig om vi kan åstadkomma ytterligare förbättringar just genom att ta reda på hur kontrollen över hur generna uttrycks påverkas av miljöfaktorer. Det ser jag som en potential att både förbättra livskvaliteten och kanske förlänga livet för den genomsnittliga individen.

Till exempel? 

– Det är knappt 20 år sedan vi fick kunskap om hela vår mänskliga arvsmassa: att förstå den innehåller en hel del utmaningar. Vi är bara i början, men jag tror till exempel att nästa generations minnesmediciner kommer att påverka hur generna uttrycks, snarare än som i dag frisättningen av signalsubstanser.

Det är till stor del generella förbättringar som har påverkat liv och hälsa . Finns det något som den enskilde ska satsa på?

– Eftersom vi alla är individer är det svårt att ge generella råd, men jag brukar säga att vi är till för att användas. Använder vi inte vår kropp och hjärna så går den ner på sparlåga: muskelmassan förtvinar och minnesbildning blir trögare.

– Ett område där mer forskning behövs är våra sinnen. De försämras när vi blir äldre, i olika takt och beroende på vem vi är, men för att livet ska ha kvaliteter och vi ska hålla hjärnan igång så måste vi få behålla en god förnimmelse av omvärlden.

Där finns ett exempel på genetisk ojämlikhet: vissa förlorar synen, andra ser glasklart. Men gener som ger dålig syn har väl inte varit en för­del i tidiga år?

– Nej, har man hållningen att varianterna av arvsanlag alltid har varit till nytta tror jag man är lika fel ute som om man tror att de alltid har neutral verkan. Men det har kanske inte spelat någon roll att ha förändringar i arvsanlagen som gör att man får en ögonsjukdom i hög ålder, om de inte slår igenom de första 30 åren.

Ett annat exempel är kanske hög fertilitet: bra för släktets fortlevnad men till nackdel för ett långt liv?

– Det skulle förvåna mig om det är helt betydelselöst. En stor kader tumörsjukdomar hos båda könen är kopplade till reproduktionsapparaten. Min hypotes är att en del av förändringarna har spelat roll för att de har gett en hög reproduktionsförmåga tidigt i livet, men ger kanske cancer senare. Men det är bara en hypotes.

Går det att utjämna genetiska o(jäm)likheter?

– En del satsar på det och fryser ner sig i kväve, eller skapar biobanker med sina stamceller för att kunna föryngra sig själva. Teoretiskt sett är det kanske möjligt att göra det om ett par hundra år. Men vad är nyttan med ett evigt liv?

– I alla tider har människan brottats med sin livslängd. Jag tror det är kopplat till att för alla organismer med någon form av komplexitet är generna som styr överlevnad oerhört starka. Det är nödvändigt för artens fortbestånd. Vad vi på något sätt lider av nu är att vi fokuserar på att leva så länge som möjligt. Jag tror att människan som art gynnas av korta generationsväxlingar, men hur många skulle växla in tio år med god hälsa mot tio år kortare livslängd? Det är svåra frågor.

Brun Ulfhake anser att nyfikenhet på livet och viljan att lära nytt är viktiga egenskaper för att behålla vitaliteten när man blir gammal.

– De flesta som blir äldre tycker att snabba förändringar är irriterande. Det är ett uttryck för att vi blir allt mer inskränkta i vår flexibilitet och hur vi anpassar oss till nya situationer.

Finns det gener för nyfikenhet?

– Absolut. Det är medfött. Frågan är hur hämmande vår samhällsordning är – av nödvändighet för att vi ska kunna leva många människor på liten yta – när det gäller genuttrycken. Det kanske inte krävs mer än miljöförändringar för att modifiera hur gener uttrycks, som gör att vi i framtiden kan ha barnasinnet kvar i högre ålder.

Du menar att samhället har hållit tillbaka uttryck av egenskaper som hade varit bättre för ett längre och friskare liv?

– Det tror jag. Ju mer uppfostran och utbildning skapar en standardisering i beteendet och förväntningarna på en person, alltså begränsar personens fria intellektuella rörlighet, desto större tror jag att hämningen är på faktorer som nyfikenhet som vi har i ungdomen.

Sammanfattningsvis: två slumpmässiga individer, lika gamla och med likadana levnadsförhållanden, kan ändå ha helt olika hälsa, ett ojämlikt åldrande. Kommer detta att bestå?

– En viss skillnad kommer det alltid att vara. Men det som är viktigast nu är att livskvaliteten höjs, snarare än att livscykeln blir längre. Absolut mest finns att tjäna med preventiv medicin. Det kommer att kräva mycket forskning kring biomarkörer för olika sjukdomar och att kunna hitta dem tidigt, innan skador som inte går att återställa har uppstått. Det är också viktigt att stötta svaga grupper, som inte kan ta vara på sig på rätt sätt och som snarare förkortar sina liv, framför allt den del av livscykeln som är i hälsa.

– En långsiktig politisk satsning på den preventiva medicinen är nödvändig. Det skulle kunna leda till att vi i framtiden behövde bygga färre sjukhus.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 22 maj 2018 - 16:45 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår