TEMA Oenighet kring jämlikhet

Av Lars Sandman [lars.sandman@liu.se], fil dr i praktisk filosofi och professor vid institutionen för medicin och hälsa, Linköpings universitet


Jämlikhet har ett pris som behöver balanseras mot andra viktiga värden, som friheten att välja sin livsstil. Hur den balansen kan se ut har vi olika åsikter om. 

Sverige är ett land som i den internationella värderingsundersökningen World value survey lägger stor vikt vid jämlikhet mellan könen. Att vi lägger stor vikt vid jämlikhet i allmänhet avspeglas också i den lagstiftning som ligger till grund för vård och omsorg i vårt land.

Men vad menar vi egentligen med jämlikhet? Etiken eller den politiska filosofin skiljer mellan åtminstone tre olika typer av jämlikhet:

Formell jämlikhet, eller icke-diskriminering innebär att man i behandlingen av människor inte ska lägga vikt vid sådant som är etiskt irrelevant i den aktuella situationen. Exempelvis att människor ska få vård efter behov oberoende av kön, etnicitet eller ålder om inte dessa faktorer på något sätt påverkar just det medicinska behovet.

Jämlikhet med avseende på möjligheter innebär att människor bör ges samma utgångsläge i tillvaron för att kunna tillägna sig det som är värdefullt. Detta kan då kräva att vi utjämnar biologiska eller historiska skillnader mellan människor exempelvis genom fri utbildning eller genom att minska skillnader utifrån funktion genom olika typer av hjälpmedel eller funktionsstöd.

Samtidigt, eftersom människor kommer göra olika val utifrån sina i övrigt lika möjligheter, kommer utfallet av olika värden bli olika för olika människor.

Jämlikhet med avseende på utfall innebär att människor bör ges ett lika utfall när det gäller det väsentliga värde som man vill ska fördelas på ett jämlikt sätt. Det kan handla om ekonomiska resurser, hälsa, livskvalitet.

Få skulle argumentera för att vi inte bör tillämpa formell jämlikhet – men det kan råda oenighet kring vilka aspekter i en människas liv som vi inte ska ta hänsyn till. En sådan fråga rör ålder. Detta diskuteras ibland inom hälso- och sjukvården när det gäller tillgången till livräddande behandling. Är det mest jämlikt att ge livräddande behandling till yngre personer, eftersom de ännu inte har fått ut ett lika långt liv som äldre personer? Så att alla kan få ut ungefär lika mycket i termer av liv och livskvalitet över livet? Eller är det snarare jämlikt att alla, oavsett ålder, har samma chans att få en livräddande behandling, även om man kanske endast kan leva vidare en kort tid? I svensk sjukvård lutar vi åt det senare synsättet, i norsk sjukvård har man börjat luta mer åt det första synsättet.

Det kan alltså råda viss oenighet kring när något är diskriminerande och inte. I detta sammanhang kan hävdas att man behöver vända på en diskriminerande situation genom att ge mer till vissa grupper som tidigare varit diskriminerande – det som ibland kallas för positiv diskriminering eller särbehandling.

När det gäller frågan kring jämlikhet som möjligheter respektive utfall finns det en mer genuin oenighet, delvis kopplat till var man befinner sig på den politiska höger–vänsterskalan. Jämlikhet som lika möjligheter är mer vanligt om man befinner sig till höger och vill ge stort utrymme för individens frihet att sedan göra vad man vill med sina möjligheter. Jämlikhet som lika utfall är mer dominerande om man befinner sig till vänster på skalan och då ofta menar att det finns så många faktorer som styr vilka val vi gör. I det senare fallet är man snarare villig att begränsa friheten för att skillnaderna mellan olika människor med avseende på det man vill fördela inte ska bli för stora. I det svenska samhället och dess institutioner, framför allt inom vård och omsorg, dominerar jämlikhet som utfall. Som en kontrast, i det amerikanska samhället dominerar snarare idén om jämlikhet som lika möjligheter.

Varför är jämlikhet viktigt? Många skulle hävda att det finns någon form av egenvärde i att det råder jämlikhet i ett samhälle. Det finns även studier som visar att i samhällen där det råder för stora skillnader tenderar människor att ha det sämre totalt sett – alltså även de som har en större andel av det gemensamma värdet än andra.

Även den som företräder en idé om jämlikhet som lika utfall anser sällan att utfallet med avseende på hälsa eller livskvalitet – eller ekonomiska resurser eller vad man nu vill ska fördelas lika – ska vara helt lika. Detta eftersom det riskerar att medföra en alltför stor kostnad, dels i termer av begränsningar av människors frihet, dels i termer av att den gemensamma kakan blir mindre och att alla därmed får en mindre andel.

När det exempelvis gäller hälsa så skulle vi förmodligen kunna minska den livsstilsrelaterade ohälsan om människor förbjöds eller på andra sätt hindrades att ägna sig åt skadliga livsstilsmönster. Många, även de som förespråkar jämlikhet som lika utfall, skulle nog anse att det är ett för stort ingrepp i människors frihet och är därmed villiga att acceptera viss ojämlikhet för att kunna tillåta människor att också göra dåliga val.

Ett annat skäl för att det är problematiskt att sträva efter ett helt lika utfall är att det riskerar att leda till att den gemensamma kakan blir mindre och att alla därmed får mindre. För det första, att ta ifrån eller pressa ner alla så att alla har lika lite – det tycker nog de flesta inte låter så tilltalande.

För det andra, att lägga väldigt mycket resurser på att lyfta dem som har de största behoven riskerar att kräva att vi måste sänka andra grupper på ett sätt som är svårt att motivera. Om till exempel alla ska få jämlik tillgång till vård skulle det kräva mycket stora resurser för dem som nu bor längst ifrån en vårdinrättning och har svårt att ta sig dit. Att exempelvis bygga fler sjukhus runt om i landet kräver förmodligen så stora resurser att allas tillgång måste bli lite sämre.

För det tredje, att sträva efter total jämlikhet riskerar att leda till en ineffektiv användning av resurserna, exempelvis därför att människor kanske förlorar sin motivation att arbeta mer – och därmed bidra till det gemensamma – om man inte får behålla en stor andel av det man tjänar.

Det innebär alltså att jämlikheten kan ha ett pris i form av andra värden, såsom frihet. Liksom när det gäller de flesta andra viktiga etiska värden som vi tycker bör känneteckna ett samhälle kan vi alltså ha olika syn på vad jämlikhet innebär – vilket ibland skapar missförstånd. Vi behöver också balansera jämlikheten mot andra viktiga värden i samhället och vi kan ha olika syn på hur den balansen ska se ut. 

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 22 maj 2018 - 17:27 © Äldre i centrum

Tillbaka till #4/17 Det ojämlika åldrandet »

REFERENSER

Diener, E., Diener, M., Diener, C. (1995). Factors predicting the subjective well-being of nations. Journal of personality and social psychology 69:5 pp. 852–864.

Hirose, I. (2015) Egalitarianism. Routledge.

Sandman, L. & Gustavsson, E. (2017) The (ir)relevance of group size in health care priority setting: a reply to Juth. Health Care Analysis 25: pp. 21–33.

World value survey (2015). https://www.iffs.se/world-values-survey/

Loading   Sökning pågår