TEMA Välutbildade lever längre

Av Stefan Fors, fil dr i socialt arbete och docent i folkhälso­vetenskap, och Carin Lennartsson, fil dr och docent i sociologi


Ojämlikheter i hälsan består upp i hög ålder och är kopplade till utbildningsnivån. En välutbildad 65-åring mår bättre och kan vänta sig att leva drygt två år längre än en jämnårig med endast grundskoleutbildning.

År 2000 adlades den brittiske läkaren och forskaren Michael Marmot för sin forskningsgärning, som mer än något annat handlar om socioekonomisk ojämlikhet i hälsa. Marmot fick i förväg veta att drottningen skulle ställa en fråga till honom under ceremonin. Tillsammans med sina kollegor funderade han på vad hon kunde tänkas fråga och hur han skulle svara. Han kom fram till att hon sannolikt skulle fråga: ”Vad är ojämlikhet i hälsa?” och bestämde att han på det skulle svara: ”Ers majestät, er mor är hundra år gammal”. Det är ett svar som inte bara dryper av brittisk underfundighet, utan även på ett kärnfullt sätt sammanfattar kunskapsläget om ojämlikhet i hälsa.

Nu är det givetvis inte så att alla kungligheter blir hundra år gamla, eller för den delen att alla hundraåringar är av kunglig börd. Men klart är att sannolikheten att leva ett långt friskt liv är ojämlikt fördelad i befolkningen. Individer som har en hög utbildning, ett priviligierat yrke och en hög inkomst tenderar, i genomsnitt, att leva längre och friskare liv än individer med sämre socioekonomiska förutsättningar. Detta samband har visat sig vara väldigt robust, både över tid och mellan samhällen.

Under de senaste tjugo åren har vi också, med ökande precision, kunnat belägga att dessa ojämlikheter i hälsa består upp i hög ålder. Ett vanligt sätt att sammanfatta hälsoläget på samhällsnivå är i termer av förväntad livslängd. I dag är den återstående förväntade livslängden vid 65 års ålder 21 år för kvinnor och 17 år för män. Det är alltså så mycket längre en 65-åring i dag i genomsnitt kommer att leva om dödsrisken är oförändrad.

I praktiken har dödsrisken, även för äldre, fallit kontinuerligt under en lång tid. Sannolikt kan de flesta av dagens 65-åringar förvänta sig att leva ännu längre. Men dessa skattningar säger ändå något om hur hälsan är fördelad i befolkningen. Kvinnor lever alltså, i genomsnitt, längre än män. Men livslängden skiljer sig även mellan olika utbildningsgrupper.

I figur 1 ser vi hur medellivslängden utvecklats under perioden 2000 till 2014 för kvinnor och män i olika utbildningsgrupper. Vi kan notera att medellivslängden har ökat för alla grupper under perioden. Men det finns också ett tydligt, graderat, samband mellan utbildningsnivå och livslängd. Personer med eftergymnasial utbildning lever längre än personer med gymnasieutbildning, vilka i sin tur lever längre än personer med förgymnasial utbildning. Omfattningen av dessa skillnader är ungefär lika stor under hela perioden, samt både bland kvinnor och män. En 65-åring med eftergymnasial utbildning kan vänta sig att leva drygt två år längre än en jämnårig person med förgymnasial utbildning.

Även om livslängd är ett tacksamt sammanfattande mått på dödsriskerna i olika grupper, så ger det oss bara en del av bilden. Att leva länge är en sak, att vara frisk och fri från funktionshinder en annan. Men hälsan i befolkningen är betydligt svårare att mäta på ett effektivt sätt.

Som forskare tenderar vi att förlita oss på skattningar gjorda utifrån undersökningar av representativa urval av befolkningen. En sådan undersökning, som legat till grund för mycket av den forskning som gjorts om ojämlikhet i hälsa bland äldre i Sverige, är sweold. sweold är en undersökning av levnadsvillkoren i ett slumpmässigt urval av personer som är 77 år och äldre i Sverige. Studien har genomförts vid flera tillfällen och möjliggör därigenom studier av förändringar över tid.

I figur 2 (nästa sida) ser vi hur förekomsten av en rad hälso­problem skiljer sig beroende på utbildningsnivå bland äldre personer i sweold-urvalet, under perioden 1992 till 2011. För att fånga individens sammanfattande bedömning av det egna hälsotillståndet används ofta en fråga där man ber individen att skatta sitt eget generella hälsotillstånd. I sweold ställs frågan om huruvida det egna hälsotillståndet är ”bra, dåligt eller något däremellan”. Här redovisas de som svarat sämre än bra i kategorin ”dåligt”.

Resultaten visar att sannolikheten att bedöma det egna hälsotillståndet som dåligt ökade från 47 procent år 1992 till 52 procent år 2011. Samtidigt visar resultaten på betydande skillnader mellan utbildningsgrupperna.

De med högre utbildning rapporterar generellt sett bättre hälsa än de med lägre utbildning. Vi kan också konstatera en likvärdig trend över tid för båda utbildningsgrupperna vilket medför att hälsoskillnaderna mellan utbildningsgrupperna är stabila över perioden.

Hälsoproblem och nedsatt funktionsförmåga påverkar förmågan att klara vardagen. Att ha god fysisk funktionsförmåga ger bättre förutsättningar att klara sig utan hjälp. För att kunna röra sig obehindrat krävs bland annat muskelstyrka, balans, koordination och kondition. Funktionsförmågan kan också minska på grund av värk i olika delar av kroppen, vilket är förhållandevis vanligt bland äldre.

Sannolikheten att ha värk ökade från 36 procent till 48 procent under studieperioden. Vi kan även observera en tydlig och stabil skillnad mellan de två utbildningsgrupperna under hela perioden. Äldre personer med högre utbildningsnivå har mindre ofta problem med värk jämfört med lågutbildade.

Även mobilitetsförmågan har ökat under perioden, från 46 procent till 54 procent. Figuren ovan visar att skillnaderna i mobilitet mellan de två definierade utbildningsgrupperna är tydliga och följer samma mönster som självskattad hälsa och värk.

Till sist kan vi visa att möjligheten att klara grundläggande aktiviteter i vardagen delvis följer ett annorlunda mönster. Sannolikheten att ha problem med att klara en rad centrala dagliga aktiviteter minskade från 27 procent 1992 till 23 procent 2011. Även här observerar vi skillnader mellan utbildningsgrupperna, även om dessa skillnader minskar något under perioden.

Mot bakgrund av dessa observationer faller det sig naturligt att fråga sig vad dessa ojämlikheter beror på. Dessvärre finns det inget enkelt svar på den frågan.

Till stor del är ojämlikheter i hälsa bland äldre en konsekvens och förlängning av livslånga processer där skillnader i livsstil, exponeringar för skadliga miljöer, social rörlighet och en rad andra faktorer format hälsans förutsättningar. Effektiva åtgärder för att motverka ojämlikheter i hälsa bland äldre kräver alltså sannolikt insatser under hela livsloppet.

Men det finns även faktorer under ålderdomen som direkt kan bidra till att stärka ojämlikheterna i hälsa. En sådan faktor är medicinska behandlingar. I studie efter studie visar det sig nämligen att det finns betydande socioekonomiska skillnader i de medicinska behandlingar som äldre personer genomgår (se till exempel Jonas Wastessons artikel på sidan 48).

Det är också viktigt att komma ihåg att dessa ojämlikheter i hälsa beskriver genomsnittsskillnader i befolkningen. De har en stor betydelse för folkhälsan, men säger väldigt lite om enskilda individers förutsättningar att leva ett långt friskt liv.

På den individuella nivån formas hälsan av en svåröverskådlig mosaik av olika faktorer som drar åt olika håll. Utbildning, yrke och inkomst utgör bara en bråkdel av dessa faktorer.

Så, hur gick det då när Michael Marmot mötte drottningen? Jo, det visade sig att Marmot gissat fel och drottningen ställde en helt annan fråga.

Drottningens mor avled 2002. Senare samma år skulle hon fyllt 102.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 22 maj 2018 - 16:31 © Äldre i centrum

Tillbaka till #4/17 Det ojämlika åldrandet »

Lennartsson & Fors fig 1

Figur 1. Återstående förväntad livslängd vid 65 års ålder för kvinnor och män med olika utbildningsnivåer.

Lennartsson & Fors fig 2a

Lennartsson & Fors fig 2b

Lennartsson & Fors fig 2c

Lennartsson & Fors fig 2d

Figur 2a-d. Resultat från SWEOLD-studien när det gäller ohälsa, värk, mobilitet och ADL-förmåga 1992–2011.

 

SWEOLD är en riksrepresentativ studie av levnadsvillkoren bland de allra äldsta (77 år och äldre) i Sverige som har genomförts vid ett flertal tillfällen sedan 1992. Urvalet omfattar såväl dem som bor i eget boende som dem som bor på vård- och omsorgsboende och intervjuerna har främst genomförts som besöksintervjuer, alternativt över telefon. Då direkta intervjuer inte varit möjliga har intervjuer genomförts med anhöriga eller vårdgivare. Läs mer om SWEOLD i Äldre i Centrum nr 1/2017.

Självskattad hälsa utgår ifrån de äldre personernas egen bedömning av hälsotillståndet. Oavsett om man har några sjukdomar eller inte kan hälsan upplevas som bra eller dålig. Den självskattade hälsan påverkas av olika yttre och inre faktorer samt vilka referensramar man har.

Värk bedöms de individer ha som uppgett att de under de senaste 12 månaderna har ett svårt besvär eller tre lättare besvär med smärtor i skuldror eller axlar, rygg eller höfter samt händer, armbågar eller knän.

Nedsatt mobilitet baseras på frågor om förmågan att gå 100 meter utan problem samt att gå upp och ned för trappor. Problem med åtminstone en av dessa aktiviteter bedöms som nedsatt mobilitet.

ADL-förmåga berör förmågan att klara vardagen. De som rapporterar att de hade problem med en eller flera av följande aktiviteter bedöms ha nedsatt ADL-förmåga: ta sig i och ur sin säng, klä på och av sig, gå på toaletten själv, äta själv samt tvätta håret själv.

Loading   Sökning pågår