I PRAKTIKEN Bra att prata glada minnen

Av Lena Fieber


Att prata med andra om glada minnen från förr kan minska nedstämdhet och förebygga depression. För Inga-Britt Karlsson, 76, känns livet numera lite lättare efter samtalsgrupperna som anordnas av vårdcentralen i Norrtälje.

Samtalsgrupperna riktar sig till äldre som befinner sig i riskzonen för att utveckla depression och har utvecklats av forskare vid Karolinska institutet och Linnéuniversitetet. Två timmar en gång i veckan under totalt tio veckor har Inga-Britt Karlsson träffat de andra gruppdeltagarna på stadsbiblioteket i Norrtälje för att prata om gamla tider – om skolan, ungdomstiden, första jobbet, familjebildningen, vännerna, viktiga händelser.

Gruppen har även samtalat om livet som pensionär, vad man själv kan göra för att till­varon ska bli bättre, och alla har fått sätta upp små egna förändringsmål. Inga-Britt Karlsson började rensa upp hemma och ta itu med pappersarbetet som blivit liggande sedan hennes sambo gick bort för ett och ett halvt år sedan.

– Vi hade hållit på i tio år med att bygga vårt hus, nu är det bara lite i trädgården kvar att göra. Efter att han gick bort fick jag bältros så jag hamnade lite under isen. När jag fick frågan på vårdcentralen om gruppsamtalen så ville jag gärna komma med, eftersom jag inte har så många andra kontakter.

– Det har varit bra att få prata med andra om sånt som jag har gått och ältat. Och det har varit värdefullt att komma på allt det roliga som också har hänt. Vi har tagit emot och gett varandra stöd och det har varit mycket skratt och gråt.

– Jag känner mig nog gladare efter träffarna och har fått tillbaka lite mer energi. Den energin är jag väldigt rädd om nu och jag försöker behålla den med hjälp av yoga en gång i veckan.

De två distriktssköterskorna Ingrid Eriksson och Liselott Österman som leder samtalsgrupperna märker också den positiva effekten. Deltagarna i en av grupperna har till och med valt att fortsätta på egen hand. Nu under våren har en fjärde grupp startats på stadsbiblioteket.

– Det är positivt att komma bort från vårdmiljön och vi har ett bra samarbete med personalen där, säger Ingrid Eriksson och Liselott Österman.

– Äldre patienter med risk att hamna i depression är en stor och viktig grupp och bör få en lika given plats i primärvården som till exempel patienter med diabetes och högt blodtryck. Samtalsgrupper är ofta att föredra före individuella samtal för dem som har ensamhetsproblematik.

Samtalen sker strukturerat enligt en manual som forskarna har utarbetat. Viktigt är att fokus ligger på de ljusa och positiva minnena.

– När man blir nedstämd är det lätt att glömma bort vem man var tidigare i livet. Men det är svårt att helt undvika det tunga och jobbiga, det måste också med.

Tio till femton procent av alla äldre har någon form av depressiva besvär som kan göra en nedstämd och initiativlös, och få särskilt äldre att tappa aptiten. Att upptäcka besvären i vården är inte alltid så lätt, enligt forskarna, och ofta står primärvården handfallen när äldre söker hjälp – inte sällan för att man kanske har ont någonstans i kroppen. När SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, häromåret kartlade forskningen kring äldres depressioner visade det sig att tillgången på så kallad psykologisk behandling med problemlösningsterapi är närmast obefintlig för åldersgruppen. Men utan insatser kan nedstämdheten utvecklas till en fullskalig depression, som i dag är ett folkhälsoproblem.

– Det är inte meningen att man ska vara ledsen och nedstämd bara för att man är äldre, men fram tills nu har primärvården inte haft något att erbjuda, säger Ingrid Djukanovic, sjuksköterska och disputerad forskare i vårdvetenskap vid Linné­universitetet.

I sin avhandling som kom förra året har hon utvärderat samtalsgrupperna. I studien ingår arton personer i Västernorrland, 65–80 år, som då befann sig i riskzonen för att utveckla depression. De delades in i tre grupper och deras symtom mättes före och efter med depressionsskalan HAD-depression. Likaså fick de självskatta sin livskvalitet och hälsa.

– Resultatet visar en minskning av depressiva symtom, en ökad självskattad hälsa och ökad livskvalitet. Deltagandet i samtalsgrupperna utvärderades också positivt, vilket deltagarna beskrev som till exempel att ha fått nya insikter om sig själv, känna sig engagerad och ha fått ökat självförtroende.

Metoden med så kallad reminiscens för att hjälpa en person att minnas har tidigare även använts för personer med demens.

Vad är det som gör att det kan hjälpa att samtala med andra om positiva minnen?

– Den reflekterande processen med att se tillbaka hjälper en att bli uppmärksam på vad man har varit med om i livet, vilket stärker identiteten. Eftersom äldre ju har varit med om mycket så passar metoden särskilt bra för dem.

– Att minnas i grupp har dessutom ett särskilt värde, eftersom man då hjälper och stärker varandra.

Men alla vill kanske inte minnas?

– Nej, metoden passar inte alla och en del kan till och med bli deprimerade av att minnas. Här gäller det för handledaren att vara lyhörd.

I forskarnas samtalsmodell kombineras reminiscensmetoden med så kallad problembaserad metod där man ser framåt och sätter upp mål för sig själv.

– Det är viktigt att även blicka framåt. Livet är ju inte slut bara för att man är pensionär.

Men samtalsgrupperna har visat sig vara en färskvara. Vid studiens uppföljning ett år senare var den positiva effekten i stort sett borta och de depressiva symtomen tillbaka på ruta ett.

– Det visar att sådana här samtalsgrupper behöver vara regelbundet återkommande. Att deltagarna till exempel uppmuntras att fortsätta att träffas själva.

Än så länge är det bara primärvården i Norrtälje och den idéburna organisationen Sveriges stadsmissioner (se faktarutan nedan) som har samtalsgrupper enligt forskarmodellen.

Hur marknadsför ni modellen?

– Inte alls tyvärr på grund av tidsbrist.

Tips till äldreomsorgen?

– Försök att fånga upp de boendes minnen i det vardagliga. I stället för att till exempel prata om dagens snöoväder utanför fönstret, fråga om den boende kanske åkte mycket skidor förr och hur det var.

– Jag vet att tiden är en bristvara inom äldre­omsorgen, men att låta den som vill berätta om det som har varit kan göra stor skillnad för välmåendet.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 07 juni 2018 - 13:58 © Äldre i centrum

Tillbaka till #1/18 Omsorgens marknad »

FAKTA

Så här tyckte deltagarna i studien, ett urval kommentarer enligt fyra kategorier som definieras av forskarna:

1. Känna delaktighet: ”Skojigt och upplyftande att få dela med sig av upplevelser och få dela livserfarenheter.”

2. Förväntan/längtan: ”Sett fram emot att träffas, det är ofattbart att tio veckor gått så fort.”

3. Socialt berikande: ”Som äldre är det svårare att ta kontakt och här har gruppdeltagandet underlättat för det. Det är lätt att isolera sig när man är sjuk, svårt att ta kontakt. Har blivit mer öppen, har vaknat upp på nytt och vill göra saker.”

4. Självförtroende: ”Jag vågar öppna min mun.”

Källa: HÄLP, Hälsa och livskvalitet 
hos pensio­närer, slutrapport (2015)


SAMTALSGRUPPER

Grupperna har max åtta deltagare som träffas tio gånger, två timmar varje gång. Handledarens roll är att strukturera samtalen, stötta och uppmuntra och se till att alla kommer till tals. Så här ser strukturen ut:

Inledning

Träff 1: Presentation av handledare och deltagare, arbetssätt och mål med samtalen.

Reminiscensmetod

Träff 2: Deltagarna tar med ett foto att samtala kring.

Träff 3: Samtal om minnen från skoltiden.

Träff 4: Samtal kring minnen från ungdomstiden.

Träff 5: Samtal kring minnen från vuxenlivet.

Problembaserad metod

Träff 6: Deltagarna bollar idéer kring vad det innebär att ha ett bra liv som pensionär. Hur ser det ut för mig i dag och hur skulle jag vilja att det var? Alla väljer ett eget förändringsmål som kan förbättra den egna tillvaron.

Träff 7–9: Alla får berätta hur det gick att genomföra målet. Ett nytt mål sätts upp och genomförs till nästa träff.

Avslutning

Träff 10: Underhållning eller pröva på aktivitet som valts av deltagarna, exempelvis besök på seniorgympa eller föreläsningar om sömnbesvär och kost.

Källa: HÄLP, Hälsa och livskvalitet 
hos pensio­närer, slutrapport (2015)


Modellen med samtalsgrupper för att förebygga depression har tagits fram och utvärderats i forskningsprojektet Hälsa och livskvalitet hos pensionärer, HÄLP, vid Karolinska institutet och Linnéuniversitetet.

Utvärderingen av grupperna finns i en av studierna i Ingrid Djukanovics avhandling Depression in late life-prevalence and preventive intervention (2017). 

Kontakt: ingrid.djukanovic@lnu.se, 
ingrid.eriksson@tiohundra.se

Sveriges stadsmissioner och forskaren Ulla Peterson (ulla.peterson@lnu.se) vid Linnéuniversitetet har hittills utbildat 30 gruppledare för äldre. Planen är att även erbjuda utbildning för personal inom primärvården och äldreverksamheter.

För information om handledarutbildning och Stadsmissionens Livsberättargrupper, kontakta projektledare Marie-Louise Söderberg, marie-louise.soderberg@stadsmissionen.se.

Loading   Sökning pågår