Figur 1. Äldreomsorg i privat regi 1995–2016 i riket. Procent.

TEMA Olika mycket privatisering i kommunerna

Av Gun-Britt Trydegård [gun-britt.trydegard@ownit.nu], fil dr i socialt arbete


I ungefär varannan kommun kan man välja hemtjänstutförare och i var tredje finns äldreboenden i privat regi. Frågan är om kommunernas varierande inställning till marknadiseringen innebär ojämlika villkor för äldre människor i olika kommuner och med olika social bakgrund.

Under de senaste decennierna har ett utmärkande drag i utvecklingen av den svenska äldreomsorgen varit introduceringen av privata utförare av hemtjänst och äldreboenden, det som brukar kallas privatisering eller marknadisering. De lagliga grunderna för denna reform finns i kommunallagen och socialtjänstlagen – kommunerna har rätt att lämna över vården av en kommunal angelägenhet till en enskild eller juridisk person, vilket kan vara både ett företag och en ideell organisation. År 2009 infördes också lagen om valfrihetssystem, LOV, för att underlätta för kommuner som vill konkurrensutsätta äldreomsorgen och överlåta valet av utförare till mottagaren av tjänsten. Eftersom det kommunala självstyret är starkt och har en lång tradition i Sverige varierar det stort hur kommunerna använder sig av marknadiseringens möjligheter.

Fram till slutet av 1980-talet utfördes i princip all äldreomsorg i offentlig regi. En sammanställning av Socialstyrelsens årliga statistik visar en ökning av både hemtjänst och äldreboenden i privat regi fram till de allra senaste åren (figur 1).

Den första vågen av privatisering skedde i form av entreprenadupphandling av främst äldreboenden. Det syns i figuren på så sätt att privat regi var vanligare i äldreboenden än i hemtjänsten fram till införandet av LOV år 2009. Inom hemtjänsten är sedan dess upphandling i konkurrens ganska ovanligt; det handlar oftare om att de äldre som beviljats hemtjänst får välja mellan olika utförare.

År 2015 minskade andelen i privat regi inom såväl hemtjänst som äldreboende för första gången på 15 år, men om det är ett trendbrott eller en tillfällig minskning är för tidigt att avgöra. År 2016 utfördes 23 procent av hemtjänsttimmarna av privata utförare och 21 procent av äldreboendeplatserna var i privat regi.

Statistiken från Socialstyrelsen skiljer inte mellan vinstsyftande och icke-vinstsyftande aktörer, men utifrån Statistiska centralbyråns personalstatistik vet vi att mer än 90 procent av de anställda i privat driven äldreomsorg arbetar i vinstsyftande företag. Ideella eller idéburna organisationer står endast för en liten del av äldreomsorgen i vårt land.

Tidigare studier har visat att kommunstorlek och urbaniseringsgrad har betydelse för omfattningen av äldreomsorg i privat regi. Men också politisk majoritet och utbildningsnivå (och därmed inkomstnivå) i kommunen har visat sig ha betydelse – i borgerligt styrda kommuner och i kommuner med många högutbildade är en större andel av äldreomsorgen i privat regi.

Om vi först tittar på de biståndsbedömda särskilda boendeformerna enligt socialtjänstlagen, här kallade äldreboenden, fanns det år 2015 äldreboenden i privat regi i en tredjedel av landets kommuner. Det är ungefär samma andel som 1995 – hela ökningen av privat drivna äldreboenden i riket förklaras av att andelen har ökat i de kommuner som valt att ha privata äldreboenden.

Valfrihetsmodeller är inte vanliga inom denna del av äldreomsorgen – endast 15 kommuner (varav 10 i Stockholms län) har infört LOV för äldreboenden. Flest utförare finns i Stockholms stad där 56 procent av äldreboendeplatserna är i privat regi – exempelvis kan en person med demens­diagnos välja mellan 126 äldreboenden, varav 76 drivs av vinstsyftande företag.

Många av de privata äldreboendena i Stockholm ägs av de privata utförarna och flera av dem håller för tillfället på att etablera nya hem både i Stockholmsområdet och i andra större städer. Detta är ofta så kallade livsstils- eller konceptboenden, som erbjuds till äldre personer både inom och utanför kommunen. En plats i dessa boenden beviljas efter biståndsbedömning och finansieras av kommunen på samma sätt som andra boenden, och de boende betalar samma avgifter som i offentligt drivna äldreboenden.

År 2015 hade mer än hälften av landets kommuner ingen eller enbart enstaka timmar hemtjänst i privat regi, men som framgår av figur 1 har privat driven hemtjänst ökat, särskilt under de senaste 10 åren. Bakom ökningen ligger två trender: fler kommuner har öppnat upp för privata utförare, framför allt efter införandet av LOV, och i många kommuner som var tidigt ute med privata aktörer har andelen hemtjänsttimmar i privat regi ökat.

År 2015 hade sammanlagt 159 av landets 290 kommuner infört LOV i hemtjänsten; i 16 av dessa kommuner hade dock inga privata utförare valt att etablera sig. I några kommuner har man avvecklat LOV i hemtjänsten, beroende på ändrad politisk inriktning eller just brist på privata utförare.

Det är stora skillnader mellan kommunerna som infört LOV när det gäller hur många företag som erbjuder hemtjänst. Flest utförare finns i Stockholms stad, där 73 procent av hemtjänsttimmarna utförs i privat regi, och där en äldre person som beviljats hemtjänst har minst ett 80-tal företag att välja mellan. Marknaden karakteriseras av en blandning av stora och små företag i hård konkurrens, och många företag blir inte långvariga.

I såväl lagstiftning som nationella policydokument betonas att den svenska äldreomsorgen ska vara jämlik, jämställd och likvärdig. Det finns anledning att reflektera över om framväxten av privata alternativ och kundvalsmodeller kan bidra till ökad ojämlikhet. Såväl teoretisk litteratur som internationell forskning och några svenska myndighetsrapporter pekar mot att det finns både vinnare och förlorare när äldreomsorgen alltmer präglas av konkurrens och kundval. Till exempel finns det mycket som talar för att valfrihetssystemen gynnar resursstarka individer med större förmåga att söka information och hitta de bästa alternativen.

I det här sammanhanget är det viktigt att notera att LOV samspelar med lagen om skattereduktion för hushållsarbete, ofta kallad RUT-avdrag. Det är mycket vanligare att äldre med hög än med låg inkomst använder RUT-avdraget, vilket avspeglar sig även på kommunal nivå: flest äldre använder RUT -tjänster i kommuner där inkomstnivån bland äldre är hög.

Privata utförare av hemtjänst och äldreboenden får erbjuda tilläggstjänster utöver de biståndsbedömda insatserna; tjänster som berättigar till RUT-avdrag. De flesta privata hemtjänstutförare erbjuder tilläggstjänster på sina hemsidor, och en del av de privata äldreboendena i Stockholmsregionen vänder sig uttryckligen till äldre med ”höga krav på service och bemötande och som vill ha det där lilla extra” och erbjuder högre boendestandard (med motsvarande högre hyra). Det innebär att i dessa kommuner kan den som har råd köpa till en guldkant utöver den skäliga levnadsnivå som äldreomsorgen enligt socialtjänstlagen ska erbjuda.

Eftersom privata men inte kommunala utförare inom såväl hemtjänst som äldreboenden får erbjuda skattesubventionerade tilläggstjänster med RUT -avdrag, finns det ett incitament för äldre med mer ekonomiska resurser att välja en privat utförare och toppa upp den biståndsbedömda insatsen med extra tjänster av samma utförare. Kombinationen av kundval och skatte­subventionerade hushållstjänster öppnar således för en skiktad äldreomsorg – ett system med fler och bättre tjänster för den som har råd och ett basutbud för resten.

Det behövs helt klart mer kunskap om hur marknadiseringen – och kommunernas skilda sätt att förhålla sig till denna – påverkar äldreomsorgen. Den grundläggande frågan är om detta innebär ojämlika villkor för äldre människor i olika kommuner och med olika social bakgrund. En central följdfråga är därför hur stora skillnader som kan accepteras av en välfärdsstat som har ambitionen att alla äldre, oavsett ekonomi, social position eller bostadsort, ska ha rätt till lika god äldreomsorg.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 07 juni 2018 - 14:36 © Äldre i centrum

Tillbaka till #1/18 Omsorgens marknad »

REFERENSER

Artikeln bygger på Marta Szebehelys och Gun-Britt Trydegårds kapitel Generell välfärd och lokalt självstyre – ett dilemma i den svenska äldreomsorgen? i antologin Äldreomsorger i Sverige. Lokala variationer och generella trender (Gleerups 2018), redaktörer Håkan Jönson & Marta Szebehely. Intresserade läsare hänvisas till kapitlet för mer detaljerad information samt för referenser.

Loading   Sökning pågår