AVHANDLAT Andlighet stöder åldrandet

Av Lena Fieber


För första gången har en doktorsavhandling i Sverige undersökt tro och andlighet hos de allra äldsta. Viktigaste lärdomen är att andlighet kan trösta och hjälpa till att klara de svårigheter som åldrandet innebär.

Nydisputerade omvårdnadsforskaren Catharina Norberg vid Umeå universitet har bland annat undersökt hur samhörighet och tillit till Gud eller annat högre väsen kan hjälpa den som är mycket gammal, 85 år och äldre. Deltagarna i hennes studier kommer från den stora befolkningsstudien Umeå85+/GERDA. Tidigare forskning har konstaterat att andlighet spelar en stor roll för välmåendet och nu visar avhandlingen att det finns ett statistiskt säkerställt samband mellan andlighet och hälsa hos de allra äldsta. Andlighet har en positiv koppling till välbefinnande, självskattad hälsa, att ha någon att samtala med om djupare frågor och att kunna vistas utomhus. 

– Vad som är hönan och ägget vet jag inte, om det är andligheten som höjer välbefinnandet eller tvärtom. Men den som regelbundet vistas utomhus har högre grad av så kallad självtranscendens, som är en dimension av andlighet och en omvårdnadsteori, säger Catharina Norberg.

Självtranscendens beskriver hon som ett medfött personlighetsdrag som kan göra att vissa människor lättare klarar av åldrandet. Det handlar om att kunna lyfta blicken mot något större utanför en själv. Som att trots värken i benen ändå tänka att ”så bra jag har det”.

– Påfrestningar och sjukdomar ökar graden av självtranscendens. Men avhandlingens resultat visar att när livet blir alltför svårt då orkar man inte självtranscendera.

Intervjuer med tolv utvalda deltagare – samtliga medlemmar i Svenska kyrkan – visar att de har en ständig dialog med Gud eller ett högre väsen som hjälper dem i vardagen. ”När det blir som mest tråkigt får jag be till Gud att han ska hjälpa mig genom den här dagen. Och när det går om nån dag då känner jag som en värme, ett lugn här inne i bröstet. Jag får hjälp om jag vänder mig till Gud”, säger en av de intervjuade.

Det finns ett talesätt som heter att ”när fan blir gammal så blir han religiös” – stämmer det?

– Det vet jag inte. Men de intervjuade säger att andlighet har blivit viktigare ju äldre de har blivit.

Hur bra är äldreomsorgen på att bemöta andliga behov?

– Vet inte, med förutsättningarna är väl inte så goda i dag för att kunna sätta sig ned ostört och samtala med en boende om hur livet blev.

– För det handlar om att omsorgspersonalen och de anhöriga avsätter tid för samtal, att inte bara fråga ”har du sovit gott i natt” eller ”har du tagit dina mediciner”. När man är gammal och skör behöver man få berätta om sitt liv – inte bara det som rör det kroppsliga –  summera och knyta ihop säcken, få ha sina närstående omkring sig och få hjälp att vistas ute i naturen. Det hjälper en att självtranscendera.

– Här måste omsorgspersonalen få professionell handledning och frågan om att skapa sådant andligt utrymme är väl en fråga för ledarskapet i äldreomsorgen. Och varför finns det inga präster eller diakoner som går runt och samtalar på äldre­boenden?

Enligt Catharina Norberg har avhandlingen fått stor uppmärksamhet, vilket förvånar henne.

– Det kanske beror på att området är så litet beforskat. Eller också att vi alla känner en längtan efter att få samtala om de här frågorna som det är så svårt att sätta ord på.

Hon är själv troende, har läst teologi och kunde lika gärna ha blivit präst. I stället utbildade hon sig till sjuksköterska och undervisar i dag på sjuksköterskeutbildningen. Hon började forska om andlighet av nyfikenhet och ville få svar på det hon själv iakttagit som sjuksköterska i äldreomsorgen: varför en del hanterar sitt åldrande bättre än andra.

– Det som ökade mitt intresse för frågan är också att den enskildes omvårdnadsplan vanligen inte innehåller ett ord om andlighet. Här ska man bara svara på om man är medlem i Svenska kyrkan eller inte, vilket inte säger någonting.

Nu vill hon använda de nya kunskaperna i undervisningen på sjuksköterskeutbildningen.

– Det är viktigt att våra blivande sjuksköterskor får hjälp och stöd att reflektera över existentiella frågor, att de kan känna igen tecken på självtranscendens och har kunskap om faktorer som kan befrämja denna hälsoresurs.

Så småningom vill hon fortsätta forskningen genom att göra interventioner som befrämjar självtranscendens.

– Kanske genom att utbilda personalen på äldreboenden eller pröva reminiscensmetoder där äldre får samtala om gamla minnen.

Om du upprepar dina studier om, säg tjugo år, skulle resultatet bli annorlunda då, med tanke på den ökade sekulariseringen i samhället?

– Nej, jag tror inte det. Längtan efter något större hänger ihop med att vara människa. Möjligen kommer längtan att ta sig andra språkliga uttryck hos dem som är allra äldst då.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 20 juni 2018 - 17:35 © Äldre i centrum

Tillbaka till #2/18 Att vara eller inte vara pensionär »

TRE SAKER SOM GER ANDLIGT STÖD

• Samtal: om svårigheterna i åldrandet, hur livet blev, minnena.

• Närstående: viktiga att få ha omkring sig.

• Naturen: att få vistas i regelbundet.

Loading   Sökning pågår