I PRAKTIKEN Trampar för allt vad njurarna håller

Av Lena Fieber


Dialysen i Norrtälje tog hjälp av forskningen för att Tarja Latvakangas och andra kroniskt njursjuka skulle må bättre under den påfrestande, livs­nödvändiga behandlingen.

Fyra dagar i veckan beger sig 72-åriga Tarja Latvakangas till Danderyds sjukhus-filialen Roslagsdialysen i skärgårdskommunen Norrtälje för dialys på grund av att hennes njurar inte fungerar som de ska. Under fyra-fem timmar varje gång är hon kopplad till en dialysmaskin som renar blodet från skadliga ämnen och avlägsnar vatten som kroppen inte behöver. Det blir med andra ord många ofrivilligt stillasittande timmar i veckan med korsord och tv-tittande medan maskinen gör sitt jobb.

– Passiviteten påverkade mig negativt, jag blev rastlös, speciellt den fjärde timmen ville jag bara resa på mig och gå, säger Tarja Latvakangas som tidigare i livet tyckte om att gympa och dansa innan njursjukdomen gjorde slut på orken.

Förändringen kom när hon fick pröva på att cykla på en speciell sängcykel under dialysen. Cyklingen har gjort behandlingen lättare och fått henne att må bättre.

Hon börjar varje dialys med att sittande på sängkanten cykla en halvtimme så pass mycket att hon blir lite andfådd.

– Tiden går fortare och så känns det så tillfredsställande i kroppen att få anstränga sig. Sedan jag började cykla sover jag bättre och har fått bättre kondition.

– Häromåret skadade jag mig i en fallolycka och var så sjuk att jag nästan höll på att förlora ett ben, men vårdpersonalen sa att jag återhämtade mig förvånansvärt snabbt. Nu går jag med rullator och behöver inte längre rullstolen. Jag tror att jag har cyklingen att tacka för att jag klarade mig igenom detta.

Tarja Latvakangas är en av ett växande antal äldre patienter som behandlas inom njursjukvården i dag som en följd av den alltmer åldrande befolkningen. I dag går drygt tre tusen svenskar i dialys. Av dessa är hälften över 65 och var fjärde över 80, enligt Svenskt njurregister. De lever i genomsnitt 18 månader med sin dialys.

Kronisk njursvikt är förenad med en rad hälsorisker och sänker den fysiska orken framför allt på grund av blodbrist och nedbrytning av musklerna. För den njursjuke är det lätt att hamna i en nedåtgående spiral där trötthet och muskelsvaghet gör en rädd för att ge sig ut på promenad vilket i sin tur sänker den fysiska förmågan ännu mer. Men enligt forskningen går det att bryta den negativa spiralen genom att röra på sig.

Det var en C-uppsats i omvårdnadsvetenskap om äldre i dialys som startade cykelprojektet på Roslagskliniken. För när sjuksköterskan Anna Bond och en studiekollega gick igenom forskningsartiklar inför sin uppsats lärde de sig hur viktig den fysiska funktionen är för de äldres välmående.

– Att det är när den fysiska funktionen sviktar som de äldre patienterna börjar ifrågasätta om det är värt att leva ett liv med den krävande och tröttande dialysen, säger Anna Bond.

På mottagningen fanns då en sängcykel som bara användes sporadiskt.

Anna Bond och projekt­ansvariga sjuksköterskan Helena Crona började med att söka forskningsstudier om fysisk aktivitet, livskvalitet och dialys­behandling.

– Vi fick hjälp av sjukhusbiblioteket att göra sökningar i databaser för vetenskapliga tidskrifter. Sökningen gav 28 träffar, mest var det utländska kvantitativa studier. Utöver dessa läste vi ytterligare några artiklar, Fysioterapeuternas kliniska riktlinjer för fysisk aktivitet vid njursjukdom och fyss.se, säger Helena Crona.

Under en månad ägnade de ungefär tjugo procent av sin arbetstid för att sålla och läsa igenom alla artiklar som de hade hittat.

– Vi fick stöd för vår hypotes att fysisk aktivitet är av godo för de allra flesta dialyspatienterna, att livskvaliteten kan bli bättre, benkramperna kan minska, blodcirkulationen kan bli bättre. Enligt vissa av studierna kan fysisk aktivitet under dialys till och med förbättra reningen av blodet.

Fem specialcyklar införskaffades för totalt femtusen kronor. Sjutton patienter på mottagningen ville vara med i projektet, elva fullföljde, varav den äldsta var 84 och snittåldern 69 år. Tre gånger i veckan under tre månader fick deltagarna cykla max en halvtimme under dialysens första två timmar. Den självupplevda hälsorelaterade livskvaliteten mättes före och efter projektet med mätverktyget Rand 36. Resultatet blev att deltagarna skattade sin livskvalitet högre efter cyklingen.

I dag ingår cyklingen som en rutin i dialysbehandlingen, sedan läkaren gett varje patient klartecken.

– Vi kan konstatera att vårt förbättringsarbete har fallit väl ut, säger Helena Crona.

I kommentarerna i utvärderingen skriver en deltagare att det har blivit lättare att gå i trappor, en annan går mycket bättre och orkar mera hemma, en tredje har kunnat göra sig av med sin rollator och börjat åka buss i stället för sjukresa. ”Man känner sig piggare” och ”Jag är stolt över mig själv som cyklar” är några av kommentarerna.

Minst lika stolt är personalen:

– Ja det är så mycket roligare att jobba när patienterna mår bättre, menar Anna Bond.

Härnäst ska mottagningen börja uppmuntra patienterna att röra på sig även utanför dialysen, med hjälp av en sjukgymnast.

– Att cyklingen kan göra sådan skillnad för den här patientgruppen, det är för bra för att vara sant, säger Helena Crona.

Att få tag i forskningsartiklar har inte varit något problem och Helena Crona tipsar om den goda hjälp som går att få från sjukhusbiblioteken.

Har det varit svårt att läsa och förstå studierna?

– Nej, det tycker jag inte. Men det krävs utbildning i forskningsmetodik för att läsa artiklarna med kritiska ögon och tolka studierna. Så den medicine magister-examen jag har utöver sjuksköterskeexamen har varit en förutsättning för att kunna ha vetenskapligt stöd i förbättringsarbetet.

– Om den kompetensen saknas så ta hjälp av sjukhusens kvalitetsutvecklare eller fou-grupp, tipsar hon.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 20 juni 2018 - 15:34 © Äldre i centrum

Tillbaka till #2/18 Att vara eller inte vara pensionär »

CYKELTIPS UTIFRÅN FORSKNINGEN

• Det brukar ta tre månader att förändra nya vanor.

• Sängcykla regelbundet förslagsvis 30 minuter varje gång.

• Cykla i början av dialysen då man är som starkast.


STUDIER SOM HJÄLPTE

Här är två publicerade studier som Roslagsdialysen läste och lärde sig av inför cykelprojektet:

I den ena studien jämfördes drygt 900 vuxna njurpatienter som antingen tränade eller inte tränade. Forskarnas slutsats är att regelbunden träning är kopplad till förbättrad hälsa hos personer med kronisk njursjukdom.

Heiwe S, Jacobson SH. Exercise training in adults with CKD: a systematic review and meta-analysis. American journal of kidney disease. 2014 Sep;64(3):383-93.

Den andra studien undersökte hur svenska patienter upplevde att få cykla under dialys. Resultatet visar att cyklingen upplevdes som positiv och påverkade det fysiska och psykiska välmåendet. Men särskilt äldre patienter var rädda för att cyklingen skulle förvärra exempelvis en ond rygg. För att motivera äldre är det därför viktigt att vården informerar om cyklingens fördelar.

Heiwe S, Tollin H. Patients' perspectives on the implementation of intra-dialytic cycling – a phenomenographic study. Implement science. 2012 Jul 25;7:68.

Loading   Sökning pågår