SPOTLIGHT Tills skilsmässan för oss samman

Av Torbjörn Bildtgård [torbjorn.bildtgard@socarb.su.se], som är universitetslektor vid Socialhögskolan, Stockholms universitet, och Peter Öberg [peter.oberg@hig.se], som är professor i socialt arbete vid Högskolan i Gävle


I takt med att nya generationer blir äldre kommer fler personer 60+ vara frånskilda än änkor/änklingar. Sannolikt kommer det därför bli vanligare att träffa en ny partner sent i livet.

För ett halvsekel sedan myntade den amerikanska familjegerontologen Helena Lopata begreppet society of widows, änkesamhället, för att beskriva hur gruppen av ensamstående äldre dominerades av änkor. Kvinnor tenderade att överleva sina män eftersom de generellt levde längre och dessutom ofta var gifta med män som var äldre än de själva. Dessa äldre kvinnor förvisades ofta bort från det parsociala umgänget. De hade små möjligheter att träffa en ny partner och deras sociala liv tenderade därför att domineras av andra änkor – de bildade ett änkesamhälle.

Under det senaste halvseklet har det emellertid skett stora förändringar när det gäller demografin för de äldre som inte är gifta, vilket gjort Lopatas begrepp allt mindre relevant. På 1960- och 1970-talen blev det allt vanligare att folk valde att avsluta sina relationer genom skilsmässa och – åtminstone i Sverige – ofta inte gifte om sig. Som en konsekvens träder allt fler in i senare delen av livet som frånskilda. I dag är de facto hälften av alla frånskilda svenskar 60 år eller äldre, och sedan 2011 är det vanligare bland svenska 60–90-åringar att vara skild än att vara änka eller änkling.

Sverige är än så länge det enda landet i västvärlden (och förmodligen i hela världen) där det är vanligare att vara frånskild än änka eller änkling i den här åldersgruppen, men usa och Finland ligger inte långt efter. I takt med att nya generationer blir äldre kommer det snart att vara vanligare att vara äldre frånskild än äldre änka eller änkling i större delen av västvärlden. Förklaringen till utvecklingen är främst att äldre skilt sig tidigare i livet men också, och i allt högre grad, att de skilt sig sent i livet. Medan skilsmässotalen generellt i befolkningen har slutat öka så fortsätter ökningen bland äldre. Den stora ökningen av skilsmässor sent i livet har av amerikanska forskare kallats för en grå skilsmässorevolution.

Den beskrivna demografiska förändringen har fått oss att i vår bok Intimacy and ageing – med en blinkning åt Lopata – mynta begreppet ett samhälle av frånskilda, society of divorcees, som beskrivning av äldre ensamståendes förändrade sociala verklighet. Begreppet beskriver en förändring av äldres sociala liv och inte minst en förändring vad gäller möjligheter till att träffa en ny partner på äldre dar – en fråga som varit central i vår egen forskning.

Medan Lopata beskrev ett enkönat änkesamhälle med få möjligheter att träffa en ny partner så har det demografiska skiftet lett till ett tvåkönat samhälle av frånskilda, vilket skapar helt andra möjligheter att träffa nya partner och inleda nya intima relationer sent i livet. När det gäller äldres partnermarknad har det länge varit en sanning att det funnits färre ensamstående män än kvinnor, men i takt med ökningen av antalet frånskilda jämnas den skillnaden långsamt ut.

Men det är inte bara möjligheterna som förändras utan också attityderna. Medan äldre änkor och änklingar ofta är tveksamma till att inleda nya intima relationer av lojalitet med sina bortgångna partner – vad Lopata kallade för en helgonförklaring av den bortgångna partnern (husband sanctification) – så finns sällan den tveksamheten hos frånskilda. Våra enkätdata visar att det är klart vanligare bland frånskilda att vilja leva i en ny parrelation än det är bland änkor eller änkemän. Ett av de vanligaste skälen bland änkor och änkemän att inte vilja inleda en ny parrelation är just att ingen kan ersätta deras bortgångna partner – men det är få av de frånskilda som tycker att deras förra partner är oersättlig.

Figur 1. Svenskar 60–90 år i olika civilstånd 1968–2017. Figuren visar hur den procentuella andelen  skilda ökat, medan andelen änkor/änkemän minskat under det senaste halvseklet. Källa: SCB.

Figur 1. Svenskar 60–90 år i olika civilstånd 1968–2017. Figuren visar hur den procentuella andelen skilda ökat, medan andelen änkor/änkemän minskat under det senaste halvseklet. Källa: SCB.

Men skillnaden mellan änkor/änkemän och frånskilda har en vidare betydelse. Den ökade förekomsten av skilda äldre speglar en förändring i livsstil och relationskarriärer hos dagens äldre. Medan många änkor och änklingar endast haft en livslång intim relation så är det bland skilda vanligt att ha haft flera olika parrelationer under livet, ofta även i andra former än äktenskap. Drygt hälften av dagens 60–90-åriga svenskar har levt i två eller fler etablerade parrelationer under livet och många har erfarenhet av tidigare separationer.

Flera tidigare avslutade parrelationer speglar en ökad acceptans för skilsmässor som en naturlig väg ur en otillfredsställande relation. De ökade skilsmässotalen i slutet av 1960-talet drevs på av en normativ förändring från en äktenskapskultur, där det livslånga äktenskapet var den enda socialt accepterade formen för att leva tillsammans, till en skilsmässokultur där intima relationer kan variera i form och lätt kan avslutas om de inte är tillfredsställande. Att många äldre anammat skilsmässokulturens normer framgår till exempel av en amerikansk studie som visar att två av de vanligaste skälen att skilja sig sent i livet är att man växt ifrån varandra eller att kärleken tagit slut.

Skilsmässokulturens normer är tydliga hos flera av våra intervjupersoner. En av dem, 73-åriga Sofie, hade varit gift och skilt sig två gånger, samt levt i en samborelation och en särborelation som båda slutade i separation. Att avsluta otillfredsställande relationer såg Sofie som självklart. Om ett av sina äktenskap säger hon: ”Jag stod vid altaret och tänkte att om det inte fungerar så kan jag ju alltid skilja mig.”

Sofies inställning är ingalunda ovanlig för våra intervjupersoner och det syns i deras komplexa relationserfarenheter. Bland 28 intervjuade äldre personer som träffat en ny partner sent i livet eller aktivt dejtade kunde vi identifiera nästan lika många olika relationskarriärer.

Figur 2. Antal skilda per 1 000 gifta (skilsmässoincidens) för svenskar i åldrarna 60+ åren 1963–2013. Figuren visar en ökning av skilsmässotalen efter 60 års ålder under det senaste halvseklet. Källa: SCB.

Figur 2. Antal skilda per 1 000 gifta (skilsmässoincidens) för svenskar i åldrarna 60+ åren 1963–2013. Figuren visar en ökning av skilsmässotalen efter 60 års ålder under det senaste halvseklet. Källa: SCB.

Forskningen om äldres parrelationer har länge utgått från Lopatas beskrivning av änkesamhället, men som vi visat ovan har den demografiska verkligheten förändrats, och därmed även förutsättningarna för parrelationer sent i livet. Samhället av frånskilda äldre innebär att det sannolikt kommer att bli vanligare att träffa en ny partner sent i livet.

För den som levt i en livslång relation kan det vara svårt att föreställa sig, och ett stort steg att ta, att leva med en ny partner, medan det för äldre som levt i flera parrelationer kan upplevas som en naturlig fortsättning på en tidigare livsstil. Medan ett icke-valt dödsfall i en god relation kan peka mot ett långt ensamliv kan ett valt avslutande av en otillfredsställande relation genom skilsmässa i stället peka mot nya möjligheter.

Äktenskapskulturens slogan var Tills döden skiljer oss åt. Skilsmässokulturens motsvarighet kanske kan sägas vara Tills skilsmässan för oss samman.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 20 juni 2018 - 17:51 © Äldre i centrum

Tillbaka till #2/18 Att vara eller inte vara pensionär »

REFERENS

Bildtgård, T. & Öberg, P. 
Intimacy and ageing. New relationships in later life. 
Policy Press 2017.

Loading   Sökning pågår