TEMA Pensioneringens betydelse för den psykiska hälsan

Av Isabelle Hansson [isabelle.hansson@psy.gu.se], som är doktorand vid psykologiska institutionen och AgeCap Centrum för åldrande och hälsa, Göteborgs universitet


För vem och under vilka omständigheter är pensionering en positiv upplevelse? Och för vem innebär den en risk för den psykiska hälsan? I HEARTS-studien undersöks betydelsen av faktorer som hälsa, ekonomi och personlighet vid pensionering.

Pensioneringen är en stor livshändelse. Den prövar vår förmåga att anpassa oss, inte bara till åldersrelaterade biologiska förändringar, utan också till de möjligheter och förväntningar som finns i vår sociala miljö. Fysiska, intellektuella och sociala aktiviteter påverkas, något som i sin tur är av betydelse för vår hälsa och vårt psykiska välbefinnande.

Pensionsövergången har ofta beskrivits i termer av en kris och som en period präglad av förluster. Forskning inom området visar dock att majoriteten, cirka 70–75 procent, hanterar övergången väl och bara upplever mindre förändringar i välbefinnandet. Av de resterande upplever en mindre grupp, cirka 5–15 procent, positiva effekter av att gå i pension, medan en något större grupp, cirka 10–25 procent, påverkas negativt. Däremot vet vi fortfarande förhållandevis lite om själva anpassningsprocessen och de faktorer som är av betydelse för hur välbefinnandet påverkas.

I HEARTS-studien (Health, ageing, and retirement transitions in Sweden) undersöker vi hur individens hälsa och välbefinnande påverkas under åren före och efter pensioneringen. Fokus ligger på att identifiera faktorer som kan bidra till att förklara varför vissa personer har svårt att anpassa sig till den nya tillvaron, medan andra inte upplever några svårigheter eller ser pensioneringen som något positivt.

Resultaten från studien visar att de flesta mår bättre året efter att de gått i pension. Man rapporterar ökad livstillfredsställelse, bättre livskvalitet, mindre stress och färre depressiva symtom. Personer som upplever låg grad av autonomi har särskilt goda förutsättningar att påverkas positivt av pensioneringen. De rapporterar en högre livstillfredsställelse året efter att de gått i pension jämfört med de som har högre autonomi. Detta resultat speglar en känsla av lättnad och befrielse från arbetets krav och påfrestningar. Personer som upplever att de saknar kontroll över sitt liv och sin tillvaro upplever sannolikt pensioneringen som mer positiv därför att den medför en ökad grad av självbestämmande.

Resultaten visar också att det finns grupper som påverkas mer negativt av pensioneringen. Detta gäller bland annat personer som saknar ekonomisk grundtrygghet. De som uppgav att de saknade en ekonomisk buffert på minst 15 000 kronor före pensioneringen rapporterade lägre välbefinnande året efter att de gått i pension. En gradvis övergång där man fortsätter att arbeta i viss utsträckning efter pensioneringen verkar dock kunna bidra till att motverka denna effekt.

Även personer med hög autonomi riskerar att påverkas negativt av att gå i pension. Till skillnad från dem med låg autonomi rapporterar dessa personer lägre livstillfredsställelse året efter att de gått i pension. En potentiell förklaring är att personer med stort inflytande över sin tillvaro sannolikt identifierar sig mer med sitt arbete, vilket i sin tur bidrar till att pensioneringen innebär en förlust av en central livsroll för dessa individer. Även här verkar dock de negativa effekterna kunna motverkas av en gradvis pensionsövergång.

Våra resultat bekräftar, föga förvånande, att pensionärer med dålig hälsa rapporterar lägre livstillfredsställelse. Preliminära analyser visar dock att denna effekt till viss del kan kompenseras om man ändå tycker sig kunna påverka sin livssituation och upplever högre autonomi. På samma sätt verkar mer socialt stöd och en bättre upplevd kognitiv hälsa kunna kompensera för negativa effekter av dålig ekonomi.

Pensioneringens betydelse för vårt välbefinnande beror också på de förändringar den medför. Om pensioneringen innebär positiva förändringar i termer av att de sociala relationerna blir bättre, självkänslan ökar och den fysiska och kognitiva hälsan förbättras kommer den sannolikt också leda till ett ökat välbefinnande.

Om pensioneringen i stället medför en negativ påverkan på sociala relationer, självkänsla och fysisk och kognitiv hälsa riskerar den att få en negativ inverkan på välbefinnandet. På samma sätt kan man anta att pensioneringen inte har någon stor inverkan på välbefinnandet om den inte medför några drastiska förändringar i våra levnadsvanor.

Våra analyser visar också att välbefinnandet i sig är en viktig faktor för hur vi upplever pensionsövergången. Personer som rapporterar högt välbefinnande har en mer positiv syn på sitt liv och sin tillvaro efter pensioneringen. De med högre livstillfredsställelse rapporterar i större utsträckning mer autonomi, bättre självkänsla, förbättrad fysisk och kognitiv hälsa samt ökad tillfredsställelse med den ekonomiska situationen efter att de gått i pension. Detta resultat belyser betydelsen av välbefinnandet för hur vi ser på våra förutsättningar att trivas med livet som pensionär.

Även personligheten spelar roll för hur pensioneringen påverkar oss. Resultaten visar att personer som kännetecknas av hög emotionell instabilitet i kombination med låg grad av personlighetsdragen extraversion, öppenhet, vänlighet och samvetsgrannhet är särskilt utsatta. Denna personlighetsprofil visar ett klart samband med en negativ förändring i livstillfredsställelse året efter att man gått i pension. Detta antyder att personligheten har en direkt inverkan på anpassningsprocessen genom att den påverkar hur vi ser på vår tillvaro och våra möjligheter i samband med pensioneringen.

Personligheten kan även ha en indirekt påverkan på anpassningsprocessen genom dess betydelse för våra levnadsvanor. Personer som är mer extroverta brukar till exempel ha större och mer utvecklade sociala nätverk, något som i förlängingen har betydelse för våra förutsättningar att må bra. Nya analyser i HEARTS-studien visar att pensionärer med hög grad av extraversion rapporterar en högre livstillfredsställese, och att detta samband till stor del kan förklaras av att dessa personer också har en mer positiv självbild, högre grad av autonomi och bättre sociala relationer.

Vidare har vi funnit att pensionärer med låg emotionell stabilitet rapporterar lägre livstillfredställelse. Detta kan förklaras av att de också rapporterar mindre autonomi, men även till viss del av att de har en lägre självkänsla, sämre sociala relationer och upplever den egna hälsan som sämre.

Det verkar alltså som att personligheten påverkar vårt välbefinnande och hur vi ser på oss själva och vår tillvaro under åren före och efter pensioneringen, men att den också är av betydelse för våra levnadsmönster i stort.

Resultaten från HEARTS-studien visar sammantaget att pensioneringen påverkar välbefinnandet på olika sätt beroende på vilka förändringar den medför, men också beroende på vem du är och vilka förutsättningar du har att hantera dessa förändringar.

I fortsatta studier kommer vi att undersöka faktorer och förutsättningar som kan bidra till att öka välbefinnandet även för dem som upplever svårigheter att anpassa sig till livet som pensionär.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 20 juni 2018 - 16:54 © Äldre i centrum

Tillbaka till #2/18 Att vara eller inte vara pensionär »

HEARTS

Health, ageing and retirement transitions in Sweden, HEARTS,  är en svensk studie om pensionsövergången som genomförs vid Göteborgs universitet. Projektet är hemmahörande på psykologiska institutionen, men utförs inom ramen för AgeCap, en centrumbildning för forskning om åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet. Det finansieras av forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte).

Studien har pågått sedan 2015, då ett nationellt representativt urval bestående av 14 990 personer i åldrarna 60–66 år bjöds in att delta. Av dessa valde cirka 40 procent (5 913 personer) att medverka genom att besvara ett frågeformulär innehållande frågor om sitt liv och sin tillvaro.

Deltagarna i studien är i stort representativa för individer i Sverige födda 1949–55, även om andelen personer med högre utbildning är överrepresenterad jämfört med populationen.

I studien genomförs årliga uppföljningar och vid den senaste undersökningen (våren 2017) besvarade 4 320 personer (cirka 73 procent av dem som deltog 2015) frågeformuläret.

Den fjärde undersöknings­omgången har nyligen startat.

Mer information: www.psy.gu.se/hearts

Loading   Sökning pågår