Stroke drabbar som en blixt från klar himmel och så är hela livet förändrat. Det gäller förstås personen själv men även närstående. Ett snabbt omhändertagande och tidig rehabilitering är det som avgör om personen ska kunna återgå till ett så normalt liv som möjligt. Så snabbt omhändertagande kan det kanske inte bli om man som Kaj drabbas i sömnen – dessutom på landet, med helikopteravstånd till sjukhus. 

– Vi kunde inte ange exakt tidpunkt för anfallet som visade sig vara en propp – det var ju mitt i natten, säger fru Ingmari. Därför var det omöjligt att behandla med propplösande medicin.

Paret berättar för Britt Edwall om vad som hände och om tiden efteråt.

– Jag är doktor. Har haft stroke. Så intressant att iaktta sitt språkliga tillfrisknande…sa Kaj när de träffades första gången.

Alla forskare inom stroke är överens om vikten av att komma så fort det bara går till sjukhuset och till kompetent vård. Det handlar om tid (och kompetens) om man ska kunna begränsa skadorna i hjärnan.

En kvinna i bekantskapskretsen befann sig fem minuters bilväg från sjukhuset när blodkärlet brast och hon segnade ner. Genom skiktröntgen kunde man snabbt konstatera att det inte var en propp, som är den vanligaste formen av stroke. Efter en intensiv sjukvårdstid fick hon komma till eftervård och till den nödvändiga, men också krävande rehabiliteringen. Dit kom hon i rullstol. Hon kunde inte gå, inte ens lyfta benen, men hon bestämde sig att detta skulle inte få bli slutet – här gällde att kämpa.

Så när personalen kom in med rollatorn sa hon: Över min döda kropp att den där följer med mig hem! Läkaren påpekade att det var en bra inställning även om orden kanske inte var så väl valda med tanke på bakgrunden… Men rollatorn blev kvar när hon några veckor senare fick åka hem. Den behövdes inte längre.

Var 17:e minut får en person stroke i Sverige, vilket innebär att omkring 30 000 människor insjuknar per år. Det verkar som om Sverige ligger hyfsat bra till när det gäller det akuta omhändertagandet vid stroke. I de flesta landsting har ambulansen i dag stroke som prioritet ett. Nästan alla sjukhus har strokeenheter med specialiserad personal. Men sedan då? Vad händer efter utskrivning från sjukhus?

Studier om eftervård vid stroke visar på nödvändigheten av långvarig rehabilitering och stöd – även för anhöriga. När den fungerar kan den betyda allt för att personen ska kunna komma tillbaka till ett så vanligt liv som möjligt. Många anser dock att de inte får tillräckligt, de önskar mer men får avslag. Just rehabiliteringen är ofta en anledning till både klagomål och oro. Några har kanske lärt sig att själva fortsätta träna sina nyfunna funktioner – som Barbro som tränar sin förlamade vänstersida bland annat genom att dammsuga. Hon har avsagt sig hemtjänstens hjälp. Hon sparar pengar och dessutom anser hon att det behöver dammsugas oftare än var tredje vecka som hon var beviljad från äldreomsorgen.

Just nu pågår ”strokekampanjen” som bland annat vill inpränta att vi alla ska lära oss ”akut-testet”. Det innebär att om någon i vår närhet till exempel sluddrar när han eller hon ska säga en enkel mening som att ”det är vackert väder i dag” eller om mungipan hänger – ring 112!

Vi bör också försöka att skydda oss mot stroke genom att regelbundet kontrollera blodtryck och kolesterolvärden. Och förstås behandla högt blodtryck och hjärtflimmer! Några år efter det att poeten och psykologen Tomas Tranströmer hade fått stroke kom diktsamlingen Sorgegondolen. De två sista stroferna ur dikten ”April och Tystnad” speglar hur jag tror att det många gånger är att leva med efterdyningarna av stroke:

"Jag bärs i min skugga
som en fiol
i sin svarta låda.

Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånaren.”

Ett varmt grattis Tomas Tranströmer till Nobel­priset – Äntligen!!!, säger vi på redaktionen! Nu önskar vi alla våra läsare en riktigt God jul och ett Gott nytt år!