Det är inte bara kroppen som förändras när vi blir äldre. Studier visar att vissa intellektuella – kognitiva – förändringar börjar redan i 20-årsåldern. Även det episodiska minnet (minnet för episoder knutna till tid och rum och den egna personen) försämras gradvis, fast mindre än vad man har trott. Det är en påfallande liten försämring från medelåldern fram till livets slut, säger professor Lars Bäckman.

När man blir gammal blir man glömsk, det är en vanlig föreställning, men den "sanningen" har visat sig vara en sanning med modifikation.
  – Det är självklart för oss att se och kanske också acceptera de biologiska processerna i åldrandet, redan tidigt märker vi rynkor och kroppens förändringar. Däremot tänker vi inte på att samma förändringar kan gälla de kognitiva, intellektuella, funktionerna, säger Lars Bäckman professor i psykologi och en av forskningsledarna på Äldrecentrum och inom Kungsholmsprojektet.
  – Åldrandet är inget som inträffar plötsligt vid 60–65 år. Jag brukar säga att åldrandet börjar vid födseln.

I studier har man sett att vissa kognitiva förändringar börjar redan i 20-årsåldern. Det kan märkas i vissa funktioner, till exempel snabbheten att komma ihåg ett namn. Lars Bäckman säger sig märka en nedgång hos sig själv, just när det gäller snabbhet om han jämför med hur minnet fungerade för tio år sedan.
  – Det är en subjektiv skillnad även om jag bortser från ökad stress och andra yttre förändringar, säger han.

När minnesforskarna studerar minnet hos äldre personer brukar de ofta mena det episodiska minnet – minnet för episoder knutna till tid och rum och den egna personen. Även det semantiska minnet – kunskapsminnet – brukar nämnas, men denna form av minne har visat sig vara intakt upp genom åren i det friska åldrandet. Det verkar som om det man har lärt sig sitter.

Myt om dramatisk förändring
Däremot försämras det episodiska minnet gradvis, fast mindre än vad man har trott. Det är en påfallande liten försämring från medelåldern fram till livets slut. Så myten att minnet dramatiskt försämras när du blir riktigt gammal stämmer inte. Om du får vara frisk.
  – Det här är viktig kunskap inte bara för de äldre själva, utan också för personal inom vård och omsorg, säger Lars Bäckman. Det handlar om attityder och bemötande av gamla människor.

Även om minnet inte drastiskt förändras när man blir äldre, är det ändock en gradvis försämring. Men minnesforskningen visar att man på olika sätt kan kompensera denna försämring och bromsa processen något.
  – Både fysisk och psykisk aktivitet kan ha en uppbromsande effekt på den kognitiva nedgången i åldrandet, säger Lars Bäckman och ger exempel på att intellektuell aktivitet kan vara att lösa korsord, att läsa eller titta på tv.

Dessutom har det visat sig att om man får någon form av stödkompensation – för att komma ihåg, förbättras minnet påtagligt hos den äldre personen. Vid inlärandet av till exempel en ordlista kan ett sådant stöd vara att få längre tid på sig i lugn miljö. Tidsaspekten har visat sig ha stor betydelse för den äldre människan. Ytterligare stöd kan vara olika ledtrådar.

  – Även om vi vet att det episodiska minnet försämras vet vi i dag att det finns en reservkapacitet som är väl bevarad genom åren, den är inte åldersrelaterad, säger Lars Bäckman.
  Studier visar också att både sociala, fysiska och kognitiva aktiviteter har en positiv påverkan på reservkapaciteten.

I studier med minnesträning för äldre personer har man sett att efter träning är det ingen skillnad mellan yngre äldre (yngre än 75 år) och äldre äldre (över 75 år), de uppvisar lika stor förbättring. Under minnesträningen har de också fått lära sig egna strategier för att träna minnet. Dessa studier visar återigen att reservkapaciteten är intakt genom åren.

Försämring vid demens
Lars Bäckman och de övriga minnesforskarna studerar inte bara det friska åldrandet utan även hur minnet förändras när en person drabbas av en demenssjukdom, till exempel Alzheimers sjukdom.
  – Om man jämför två olika grupper, en grupp friska äldre och en grupp dementa, visar det sig förstås att den dementa gruppen presterar sämre i psykologiska test.
  – Vad som är intressant är att se om dessa personer presterade sämre i testet redan tidigare, innan sjukdomen debuterade, säger Lars Bäckman.

I dag finns läkemedel mot demens, som inte har någon större effekt även om medicinerna kan bromsa upp förloppet något.
  – Frågan är vad som händer om man ger behandling innan sjukdomen debuterar. All klinisk erfarenhet säger att ju tidigare man kan identifiera en sjukdom och sätta in behandling desto större effekt får också behandlingen. Har man sett tidiga tecken, kan man kanske också sätta in tidiga åtgärder.

Inom Kungsholmsprojektet genomgår deltagarna psykologtest där man mäter spatial förmåga (rumslig uppfattning), språk, perception och minne. Studier visar att vid en uppföljning tre år efter det första testet hade ett antal personer insjuknat i Alzheimers sjukdom.
  – När vi då gick tillbaka tre år och jämförde hur dessa personers resultat såg ut första gången upptäckte vi att de presterade sämre redan då – framför allt i minnesdelen. De övriga delarna av testet klarade de presumtivt sjuka personerna i stort sett lika bra som de som inte senare insjuknade i Alzheimers sjukdom.
  – En förklaring till att man redan tidigt såg en försämring i det episodiska minnet, är att en del av det limbiska systemet som heter hippocampus är särskilt kritiskt för det episodiska minnet och forskningen visar att det är också där som tidiga skador kan ses vid Alzheimers sjukdom.

  – Att följa äldre personer över tid som vi gör inom Kungsholmsprojektet ger möjlighet att upptäcka tidiga tecken på en demenssjukdom, säger Lars Bäckman. En sådan upptäckt är viktig inte minst för att kunna ge tidig behandling, men också för planering av framtida vård och omsorg. 


(Artikeln tidigare publicerad i Äldre i Centrum nr 4/97)