Äldres stora konsumtion av läkemedel fortsätter även efter 80 års ålder. På sju år ökade bruket av ett läkemedel i genomsnitt per person. Kvinnor och äldre i särskilt boende använder mer psykofarmaka än andra. Det visar geriatriker Maria Stella T. Giron i sin doktorsavhandling ”The RationaI Use of Drugs in a Population of Very Old Persons”. Forskningen, som utförts vid Äldrecentrum och Neurotec, Karolinska institutet, bygger på data från Kungsholmsprojektet.

Få studier i världen behandlar bruket av läkemedel hos så gamla och, särskilt, hos dementa. Huvudintresset ligger på psykofarmaka. Geriatrik är en ung specialitet på Filippinerna och Maria Stella T. Giron ska fortsätta sin forskning där när hon kommer tillbaka.

Behandlingar måste omprövas

  – Gamla människor får för mycket mediciner och inte för sina sjukdomar utan för sina symtom. Vi måste ompröva behandlingen, vara försiktiga med förskrivningen och med doserna och söka oss fram.

  I avhandlingen jämför hon två mättillfällen. Det första, mellan 1987 och 1989, omfattade 1001 personer, i det andra, 1994-96, deltog 681. Den första artikeln är en beskrivning av läkemedelsbruket. Både andelen användare och antalet preparat ökade. Den största ökningen fanns bland smärtstillande läkemedel och förebyggande mediciner som blodförtunnande medel och östrogen. Även medel mot depression ökade, särskilt bland dementa.

Vanligare bland kvinnor

Den andra artikeln tar upp bruket av psykofarmaka och jämför gamla med och utan demens. Lika stor andel, 41 procent, använde psykofarmaka vid båda mättillfällena. Det var vanligare bland kvinnor och boende på institutioner och särskilt vanligt bland demenssjuka.

  Bland dementa på institution använde drygt 70 procent psykofarmaka 1994-96. Dessutom var det vanligare med två eller flera psykofarmaka hos dementa.

Johan Fastbom, docent i geriatrisk farmakologi, huvudhandledare:

  – Psykofarmaka är den grupp läkemedel som används mest av äldre och samtidigt ger de största problemen med biverkningar. Överanvändning förekommer ofta, men även underbehandling.

  – Det ordineras för mycket neuroleptika medan användningen av antidepressiva hittills varit för låg. Även sömnmedel och lugnande medel används felaktigt och ofta under för långa tider.

Tecken på bättring

Det finns dock tecken på bättring. Mer SSRI-mediciner skrevs ut vid depression 1994-96 och mindre tricykliska preparat som ger mer biverkningar. Detsamma gällde lugnande medel och sömnmedel, där de korttidsverkande medicinerna med mindre negativa effekter hade ökat.

Var medicinen den rätta? Den frågan tas upp både för dementa och icke-dementa i den tredje artikeln som enbart gäller åren 1994-96. Dementa hade oftare onödig eller riskfylld dubbelanvändning av två eller flera mediciner av samma sort.

De hade också mer mediciner med antikolinerg inverkan som blockerar signalsubstansen acetylkolin och därigenom kan orsaka kognitiva störningar eller förvirring. Den signalsubstansen är redan nedsatt vid demens och effekten blir helt fel, eftersom demensläkemedlen försöker höja den.

  Exempel på mediciner med denna negativa verkan på bland annat minne och orienteringsförmåga är högdosneuroleptika som Mallorol och en äldre typ av läkemedel mot depression som Tryptizol. Vissa medel mot inkontinens har också denna effekt, förklarar Johan Fastbom.

Icke-dementa hade mest problem med läkemedel mot hjärt- och kärlsjukdomar. De dagliga läkemedelsdoserna i de båda grupperna var oftast lägre än den föreskrivna. Å andra sidan är det inte klarlagt vad som är rätt dos för gamla människor.

Mer än en tredjedel av deltagarna hade sömnproblem, som diskuteras i den fjärde artikeln. Det var mer vanligt bland kvinnor och bland dem som använde många läkemedel.

Endast symtomen behandlas

Dålig självskattad hälsa, depression och smärta hängde ihop med dålig sömn. Bland dem som både hade sömnproblem och depression var det bara en femtedel som tog antidepressiva läkemedel, medan nästan hälften åt sömnmedel. Maria Stella T. Giron:

  – Orsakerna till sömnproblemen behandlas inte, utan symtomen. Därför används så mycket sömnmedel. Effekterna av medicineringen utvärderas inte heller. Sömnproblem vid depression borde behandlas med antidepressiva läkemedel.

Inga godtagbara skäl

Den femte artikeln handlar om läkemedelsbehandling vid beteendestörningar och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD) och i olika stadier av sjukdomen. Många olika preparat användes vid de olika typerna av störning, något som tydde på osäkerhet om den bästa behandlingen.

  Enligt Johan Fastbom är det befogat med neuroleptika vid psykotiska beteenden som hallucinationer och vanföreställningar och kanske vid svår aggressivitet. Det innebär att det inte finns något godtagbart skäl för behandlingen för två tredjedelar av dem som får neuroleptika.

Vad kan man göra åt de problem som avhandlingen visar? En av de viktigaste åtgärderna anser Johan Fastbom vara utbildning – av läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal, de gamla själva och deras anhöriga.

  På senare tid har intresset ökat för läkemedelsgenomgångar där man systematiskt går igenom och förbättrar de äldres medicinlistor. Hittills har det mest varit i form av begränsade projekt, men läkemedelskommittéerna har på sina håll börjat intressera sig för att införa sådana genomgångar som rutin på äldreboenden.


Lästips: Boken Äldre och läkemedel av Johan Fastbom (Libers förlag 2001)