Det kan vara svårt att känna igen en depression hos en äldre person, bland annat på grund av att personen ofta söker för en fysisk komma, till exempel ryggbesvär. Det krävs tid och läkaren har inte den tiden idag och hemtjänsten som ofta möter den äldre i hemmet har ofta inte tillräckligt med kunskap. Det säger Yvonne Forsell som studerat psykisk ohälsa hos äldre inom ramen för Kungsholmsprojektet. 

Äldre människor med psykiatriska besvär är en bortglömd grupp. Ofta saknar både geriatriken och psykiatrin resurser för att ta emot dem.
  Geriatriker och psykiater Yvonne Forsell har studerat äldre personers psykiska hälsa inom ramen för det stora Kungsholmsprojektet. Hon upptäckte att cirka 20 procent av befolkningen (75 år eller äldre) led av depression eller annan psykisk åkomma. Av dem med depression var 2/3 odiagnosticerade – trots att dessa personer hade varit hos en läkare någon gång under de senaste två veckorna.

  – Att depressionen förblev oupptäckt beror inte på att kompetens saknas hos distriktsläkarna, säger Yvonne Forsell. Däremot krävs tid, eftersom det kan vara svårt att känna igen en depression hos en äldre person, bland annat på grund av att personen ofta söker för en fysisk åkomma, till exempel ryggbesvär. Läkaren har inte den tiden idag och hemtjänsten som ofta möter den äldre i hemmet har ofta inte tillräckligt med kunskap.

Snarlikt demens
Symtomen kan vara svåra att särskilja från till exempel en demenssjukdom. Därför är det inte ovanligt att en deprimerad gammal person blir sedd som dement, säger Yvonne Forsell.
  – Men depression är en botbar sjukdom, det gäller bara att upptäcka och behandla den. Dessutom finns numera även behandling för demens, så det är viktigt med en korrekt diagnos.

Tre år efter den första studien gjordes en uppföljning och det visade sig att situationen såg fortfarande likadan ut. De äldre som tidigare hade lidit av en djup depression var fortfarande sjuka – om de inte hade avlidit. Ingen förändring hade skett under de här tre åren.

Yvonne Forsell säger att det delvis visar på vilka svårigheter det kan vara att upptäcka depression hos den äldre personen. I sammanhanget ska också nämnas att redan vid första tillfället blev personerna ombedda att söka hjälp för sin depression och fick konkreta råd.

Beror på vad man tittar efter
Samtidigt som Yvonne Forsell säger att det är svårt att upptäcka att en äldre människa är deprimerad, kan det också vara enkelt. Det beror på vad man tittar efter, säger hon och citerar Sherlock Holmes; när Watson frågade "How did you find it?" svarade Holmes "I looked för it". 
  – Svårare än så behöver det inte vara.

När det gäller symtom på depression utgår man ofta från "Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV". Dessa symtom är bland annat nedstämdhet, förlust av intresse, aptitstörningar och viktminskning, depressiva tankar, koncentrationssvårigheter, psykomotoriska störningar.
  – Psykomotoriska störningar kan hos äldre verka normala, som när den 80-åriga damen rör sig långsamt och hämmat. Men personen kan till exempel ha Parkinsons sjukdom, det kan också röra sig om en depression.

Tankar hos äldre om döden
  – Finns flera av de ovan nämnda symtomen, bör man fråga efter om personen har självmordstankar, säger Yvonne Forsell. Hon har i sin studie ställt frågan hur vanligt det är med självmordstankar hos gamla människor.
  – Det finns många föreställningar om åldrandet och ofta råder en negativ syn. När en gammal person säger att hon inte har något att leva för eller att hon inte vill leva längre, kanske vi tänker att hon som är så gammal ska ju ändå snart dö. Det är som om det skulle vara mer naturligt att aktivt vilja dö när man är 80 år än när man är 18.

Studien visade att äldre med självmordstankar var inte fler än i övriga befolkningen, snarare färre, säger Yvonne Forsell. Många äldre kan resonera som så att de har levt ett långt liv och nu är det dags att dö, inget nätverk finns kvar och så vidare. Det är en del av livscykeln att som gammal få förlika sig med livet och med döden, säger Yvonne Forsell.
   – Att prata om döden måste man få göra utan att det ska uppfattas som självmordstankar.

  – Däremot om personen säger att hon aktivt vill ta sitt liv är det något annat. Vi som arbetar inom vård och omsorg måste lära oss att prata om självmord och våga gå vidare med följdfrågor. 
  – Det finns föreställningar om att talar man om självmord kan man plantera idéer hos människor. Men det är fel, du kan inte få en människa att ta livet av sig genom att fråga om tanken finns – om personen inte redan har dessa tankar.

Att ställa frågan "vill du dö?"
  – Det kan kännas obehagligt att fråga någon "vill du dö?", men jag har aldrig mött någon som reagerat negativt, ändå har jag ställt frågan många hundra gånger. Ofta var personen lättad över att kunna få prata om sina funderingar.

Man måste dock vara beredd på att få svaret att jo hon vill dö, och kunna hantera det svaret, säger Yvonne Forsell. Därför är det också nödvändigt att redan innan vara förberedd och veta hur personen kan få hjälp – och också hur du själv ska hantera denna ofta ångest- och skuldbelagda situation.
  – Om du klarar av att ställa frågan, kan det hjälpa personen eftersom hon då ges möjlighet att få prata om sina tankar. Det är många yrkesgrupper som skulle kunna klara av den formen av stödsamtal – om man som personal samtidigt är erbjuden handledning dit man kan återgå med det man får höra.

  – Under de här åren med Kungsholmsprojektet har jag sett hur många äldre faktiskt mår bra och klarar sig själva, säger Yvonne Forsell. Det är inte normalt att vara sjuk bara för att man är gammal. Det är heller inte normalt att vara deprimerad, att aktivt vilja dö och att begå självmord! De som mår dåligt bör därför ges möjlighet att få hjälp, och det finns bra behandlingar både vad gäller läkemedel och olika former av stödsamtal.


(Artikeln tidigare publicerad i Äldre i Centrum nr 4/97)

Yvonne Forsells avhandling Depression and Dementia in the Elderly (1994) finns tyvärr inte för beställning – endast för utlåning.