Nya faktorer verkar få betydelse för minnet när vi blir riktigt gamla, medan betydelsen av andra faktorer avtar. Samtidigt växer olikheterna mellan de äldre. Mycket tyder på att hälsa och andra biologiska faktorer inte bara ökar i betydelse utan även svarar för de växande olikheterna.

Om man tittar på litteraturen runt den forskning som utförts främst med avseende på minnesfunktioner visar genomgången en rad mönster, men även intressanta motsägelser. En grupp av förmågor är sålunda relativt stabila genom livet medan andra förmågor gradvis försvagas med start redan i unga år.

För mycket gamla personer har man i forskningen fått ganska varierande utfall och detta gäller såväl de förmågor som är stabila som de förmågor som successivt försvagas. En del av minnesforskningen visar att efter 75 år sker en ganska dramatisk försämring av minnet. 
  Åter andra studier, som till exempel de vi gjort vid Kungsholmsprojektet, beskriver en svag och relativt odramatisk försämring efter 75.
  Till sist finns några studier där man jämfört gamla med mycket gamla personer och där funnit att de äldsta presterar bättre på minnestesten än vad de något yngre gör. Hur kan det vara möjligt?

Hälsans betydelse
Undersökningarna som genom åren gjorts världen över kan grovt indelas på basis av om forskarna haft möjlighet att genomföra en hälsoundersökning av deltagarna innan minnesundersökningen gjordes. Delar man upp forskningsresultaten utifrån om någon grundligare hälsoundersökning genomförts eller ej, så klarnar bilden.

Sammanfattningsvis karakteriseras de undersökningar som porträtterar dramatisk åldersrelaterad försämring av minnet av att man inte haft möjlighet att genomföra en medicinsk hälsokontroll av deltagarna. Det finns därför – eftersom det gäller mycket gamla personer – skäl att anta att en viss andel av deltagarna i flera av studierna led av en eller flera sjukdomar med betydelse för minnet. Några exempel på sådana sjukdomar diskuteras längre fram i texten.
  Vidare vet man att – även om man aldrig inkluderar personer med demenssjukdom då avsikten är att studera normalt åldrande – personer i en tidig och ännu ej diagnostiserbar fas av Alzheimers sjukdom mycket väl kan finnas bland deltagarna.

Till sist visar forskningen även att närhet till döden yttrar sig som dramatisk försämring av en rad kognitiva förmågor, något som brukar kallas terminal nedgång. Om deltagare som står inför sin snart förestående död finns med i studien kommer de också att påverka den äldsta gruppens resultat negativt.

Sammantaget gör dessa faktorer (ingen hälsokontroll, förekomst av preklinisk Alzheimers sjukdom, personer som snart skall dö) att slutsatserna om hur mycket minnet försämras hos mycket gamla blir starkt negativa.

Vid stora projekt som Kungsholmsprojektet där olika vetenskapsdiscipliner möts och samverkar, inkluderas däremot oftast en grundlig hälsoundersökning, och det blir möjligt att ge en detaljerad hälsobeskrivning av deltagarna. Vid sådana studier exkluderas personer med kritiska sjukdomar och resultaten visar att minnet visst försämras något in i mycket hög ålder, men att något dramatiskt inte verkar ske.

Till sist har man i några studier visat att när man är mycket strikt med hälsokriterierna för deltagande i en studie, kan utfallet bli att de allra äldsta presterar på högre nivå än de som är något yngre. Man kan bara spekulera över detta utfall, men sannolikt är det så att de lyckligt lottade personer som uppnår mycket hög ålder med hälsan i behåll utgör en särskilt väl rustad delgrupp som dessutom i högre grad än andra kan uppvisa bevarade kognitiva förmågor.

Ålder bara en del
Variationen i kognitiv förmåga brukar i litteraturen grovt uppdelat diskuteras på två sätt. Dels kan den hänföras till – och kanske bero på – ökande ålder och dels sådan variation som beror på andra faktorer än hur gammal man är. Grovt räknat brukar kronologisk ålder svara för cirka 20 procent av den totala variationen i minnesprestation. De resterande 80 procenten antas bero på en kombination av andra faktorer.

I någon utsträckning är det förstås även så att det är samma saker som förklarar såväl åldersrelaterad som annan variation. På senare år har ibland dessutom diskuterats möjligheten av att det i ålderdomen sker ett skifte av vad som är viktigt.

Vissa data tyder på att medan till exempel ålder, kön, utbildningsnivå eller allmän begåvning under större delen av livet har stor betydelse för hur bra eller dåligt minne man har, avtar betydelsen vid höga åldrar och i stället kommer medicinska/biologiska faktorer att spela en helt avgörande roll. Det bör sägas att vi ännu vet ganska lite om detta.

Åldersrelaterad variation
De senaste decennierna har mycket intresse ägnats åt åldersrelaterad variation och denna forskning har kretsat kring några huvudsakliga hypoteser. En sådan hypotes tar fasta på att åldrande bland annat karakteriseras av att man hanterar och bearbetar information långsammare. Faktum är att huvuddelen av variationen i minnesprestation som beror på ålder kan förklaras med hur snabb eller långsam man är.
  En parallell hypotes utgår från det faktum att åldrandet även karakteriseras av försvagad förmåga att aktivt och medvetet bearbeta information i minnet (s.k. arbetsminne). Även skillnader i arbetsminne har framgångsrikt kunnat förklara åldersrelaterad variation i episodiskt minne.

Annan variation
Emellertid är som redan sagts den största andelen av variationen i minnesprestation sådan som inte kan förklaras med hur gammal man är. Några exempel följer här tillsammans med noteringar om vad vi för närvarande vet om betydelsen i åldrandet.

Demografiska faktorer
Till demografiska faktorer brukar man räkna till exempel kön där forskningen generellt visar att kvinnor presterar något bättre än män, eller utbildning där personer med längre utbildning presterar bättre på olika test av minne än de som har kortare utbildning. Senare års forskning tyder på att medan demografiska faktorer har betydelse för minnet under större delen av livet, verkar denna betydelse minska vid hög ålder.

Livsstilsfaktorer
Till livsstilsfaktorer räknar man i forskningen olika sociala aktiviteter som till exempel hur ofta man besöker vänner, går på möten, eller lagar mat och handlar. I dagens läge vet vi att sociala aktiviteter förklarar en del av minnesvariationen, däremot är det oklart om betydelsen förändras i åldrandet.

Det bör också påpekas att vi inte vet någonting om ifall hög grad av social aktivitet resulterar i bättre minne eller om det är så att ett bättre minne gör att människor är mer socialt aktiva. Denna osäkerhet gällande vad som orsakar vad, är heller inte något som enbart gäller social aktivitet utan också flera av de andra faktorer som presenteras här.

Sensoriska faktorer
På senare år har en hel del uppmärksamhet ägnats åt det faktum att normal variation i syn och hörsel kan förklara en mycket stor andel av observerade skillnader i minnesprestation. Det bör påpekas att vi nu talar om normala skillnader i syn och hörsel och att minnet givetvis inte blir bättre av en hörapparat när hörseln redan är normal.

De forskare som intresserat sig för detta med sensoriska faktorers betydelse betraktar normal syn- och hörselvariation som markörer för djupare liggande faktorer med en avgörande betydelse för minnet. Det är också ännu oklart om betydelsen för minnet av normalvariation i syn och hörsel förändras i åldrandet, men vissa fynd tyder på att betydelsen ökar.

Hälsa
Bland dem som är över 65 år har mer än 80 procent åtminstone en kronisk sjukdom och många har flera sjukdomar. De ökande problemen med hälsan som hänger samman med åldrandet bidrar sannolikt till den ökande variationen i kognitiv förmåga hos de äldre och det har många gånger föreslagits att förekomsten av kognitiva nedsättningar som beror på fysiologisk sjukdom inte skall betraktas som ett normalt förlopp.

Det är viktigt att skilja på två saker. För det första bör vi allvarligt överväga det faktum att äldre är sjuka i långt högre utsträckning än yngre. Det gör att sjukdomar spelar en allt större roll för åldrande människor som grupp betraktat. För det andra är det av stort intresse att försöka ta reda på om det är värre för minnet att vara gammal och sjuk än det är att vara yngre och sjuk. Ännu finns relativt lite forskning som uttryckligen undersöker den frågeställningen.

Det finns emellertid skäl att tro att så skulle vara fallet eftersom åldrande bland annat karakteriseras av en generell nedgång i reservkapacitet, såväl fysisk som kognitiv. Nedan följer några exempel på vanliga sjukdomar som undersökts med avseende på deras inverkan på minne. Listan kunde naturligtvis göras mycket längre.

Åke Wahlins avhandling heter Episodic Memory functioning in very old Age – Individual differences and utilization of Cognitive support (1996).
Den kan beställas från Stiftelsen Äldrecentrum.