Kan psykologiska test förutsäga Alzheimers sjukdom och annan demens tre år innan diagnosen kan ställas? Det forskar psykologen Katie Palmer om på Äldrecentrum och Aging Research Center, Karolinska Institutet i Stockholm. Syftet med forskningen är att finna tillförlitliga testmetoder tills det finns effektiva mediciner som kan förhindra eller lindra sjukdomen.

Katie Palmer är född och uppvuxen i England, där hon tog sin Masterexamen i hälsopsykologi vid City University i London för fyra år sedan. Hon har nu hunnit halvvägs på sin doktorsavhandling.
  Hennes forskning utgår från Kungsholmsprojektet. I den senast publicerade studien – i British Medical Journal 2003 – har hon utvärderat en trestegsprocess som man kan använda för att finna tecken på förstadium till Alzheimers sjukdom och annan demens.

Första steget är att personen klagar över minnesproblem. Andra steget är rutinundersökning hos distriktsläkaren med hjälp av ett vanligt kognitivt test – MMSE (Mini-Mental State Examination). Tredje steget är att genomgå en djupare neuropsykologisk undersökning vid specialistklinik, som bland annat testar förmågan att minnas ord, tala flytande och att minnas händelser som nyss skett (episodiskt minne).

Totalt 1435 personer, i åldrarna 75–95 år, av dem som genomgått alla tre undersökningsmomenten ingick i Katie Palmers studie. Resultatet blev att nästan alla som hade försämringar i alla tre momenten utvecklat någon form av demens vid uppföljningen tre år senare. Allra störst utslag gav resultaten för det episodiska minnet.

Problemet är att dessa personer utgjorde endast 18 procent av dem som utvecklat demens under samma period. Det betyder att metoden inte är tillräckligt känslig för att förutsäga vilka som är i förstadiet till sjukdomen. Hälften av dem som inte alls klagat över några minnesproblem, och följaktligen inte kom med i uppföljande test, hade också insjuknat vid uppföljningen.

Hennes tidigare studie visade att låga poängtal på MMSE vid första undersökningen inte behöver innebära att man insjuknar i demens. En fjärdedel av deltagarna med den problematiken hade tvärtom förbättrats efter tre år!

Nu fortsätter Katie Palmer med en studie om betydelsen av intervjuer med anhöriga.