Forskningsprojektet SNAC kan bli en guldgruva för omvårdnadsforskare. Men först skall uppgifter samlas in, ett arbete som handlar mycket om att stötta och motivera stressade kolleger, säger distriktssköterskan Lena Lundberg.

Tröttheten kommer smygande när arbetsdagen går mot sitt slut. Ännu väntar patienter och några journaler måste fyllas i. Då, mitt i allt, ringer Lena Lundberg och frågar om den senaste sammanställningen på hemsjukvårdspatienter är klar.
  – Visst kan man ibland känna att man ringer olämpligt, eller att man betrakats som tjatig, jag vet ju själv hur stressigt det kan vara på en vårdcentral. På det stora hela finns ändå en klar vilja att samarbeta.
  Det säger Lena Lundberg, f.d. distriktssköterska på vårdcentralen i Riksby, numera knuten till vårdsystemdelen av SNAC-K på Stiftelsen Äldrecentrum.

Följer deltagarna under flera år
SNAC-K är Stockholmsdelen av SNAC, Swedish National Study on Ageing and Care, det nationella forskningsprojekt om äldre som pågår på fyra håll i landet (se artikel »). Det är en så kallad longitudinell studie som följer deltagarna under flera år.
  Datainsamlingen som Lena Lundberg är engagerad i utgår från ett protokoll med frågor som speglar deltagarnas vård och hälsotillstånd. Stockholmsstudiens frågor är desamma som i de tre övriga SNAC-områdena, allt för att relevanta jämförelser skall kunna göras.

Vilka läkemedel använder deltagaren? Hur många timmar hemsjukvård? Vilka hjälpmedel har skrivits ut? Svaren på de sjukvårdsinriktade frågorna som SNAC-K ställer finns i deltagarnas omvårdnadsjournaler. Lena Lundberg för över journaluppgifterna till protokollen, som sedan matas in i databasen.
  – Vi kommer att samla in data under flera år och tanken är att alla större förändringar i deltagarnas hälsotillstånd och vårdinsatser skall registreras i databasen, säger Lena Lundberg.

Samtycke hämtas in
Datainsamlingen förutsätter ett fungerande samarbete med hemsjukvården på Kungsholmen och Essingeöarna, de stadsdelar som ingår i studien. Distriktssköterskorna skall två, tre gånger per år förse Lena Lundberg med listor på utskrivna respektive nytillkomna patienter. Dessutom deltar de i arbetet med att hämta in samtycke från deltagarna om att sekretessbelagda uppgifter får samlas in.
  – Det är en jätteprocess som fyra vårdcentraler är involverade i. På varje vårdcentral finns en kontaktperson, dessutom har jag regelbundna genomgångar med distriktssköterskorna, ungefär ett par gånger per år.

  – Innan vi sparkade igång gick vi ut med mycket information om SNAC-K, men man kan inte slå sig till ro för det. Folk slutar, nya anställs. För att inte datainsamlingen skall riskera att stanna av måste man vara aktiv med att stötta och informera.

Distriktssköterskornas insatser för SNAC-K görs vid sidan av deras ordinarie arbetsuppgifter. Därför handlar Lena Lundbergs arbete mycket om att motivera, att få dem att känna sig delaktiga i forskningen och att förstå att deras arbete på sikt kan leda till att man kommer till rätta med många av de brister som idag finns inom äldrevården.

Enorm databas
  – Databasen kommer ju att bli enorm och äldreforskningens möjligheter bara ökar ju större den blir, säger Lena Lundberg som själv håller en dörr på glänt till forskarvärlden.
  – Det är väl inte omöjligt att det kan bli en avhandling så småningom, vi får se. Just nu har jag fullt upp med datainsamlingen.

 
(Artikeln tidigare publicerad i Äldre i Centrum nr 3/2002)